publicerad: 1954
PROVINSIAL prωvin1sia4l, äv. pro-, l. 1004, adj.
Ordformer
(-cial 1624 (: provincial-hospital)—1948 (: provincialkapitel). -sial 1644 (: prouinsialsskrifwaren) osv. -tial-, i ssgr 1678—1782)
Etymologi
[jfr t. provinzial, eng. o. fr. provincial; av lat. provincialis, till provincia (se PROVINS, sbst.1). — Jfr PROVINSIAL, sbst., PROVINSIELL]
(utom ss. ssgsförled numera bl. tillf.) provinsiell; ss. ssgsförled: provins-, landsdels-, landskaps-, distrikts-. Provinciale möten. RARP 12: 280 (1678). Det är intet möjeligt att vänja henne ifrån alla sina provinciala ridiculer. Kexél 1: 114 (1788). Rydqvist SSL 1: 388 (1850).
Ssgr: A: PROVINSIAL-APOTEK. (förr) benämning på vissa apotek (förlagda till städer där provinsialläkare voro stationerade). HdlCollMed. 17/10 1721 (1720). —
-BANK; pl. -er. [jfr t. provinzialbank] (†) provinsbank. Vermlands Provincial-Bank. VexjöBl. 1833, nr 5, s. 1. MinnSvNH XII. 1: 275 (1881). —
-BLAD. [jfr t. provinzialblatt] (†) provinstidning. 3SAH XXXIX. 2: 95 (1824). Cygnæus 1: 148 (1852). —
-DIALEKT. [jfr d. provinsialdialekt] (†) = provins-dialekt. Björnståhl Resa 2: 19 (1773). Atterbom PoesH 1: 210 (1848). —
-DOKTOR. (provinsial- 1720—1814. provinsials- 1792) (†) provinsialläkare. VDAkt. 1720, nr 244. PH 2: 1201 (1734). Heinrich VI (1814). —
-FISKAL. (förr) fiskal med ett visst (större) distrikt (ett län l. dyl.) ss. värksamhetsområde; jfr lands-fiskal 1. VRP 1700, s. 499. Henel 1729 166 (1730). Hülphers SvStäd. 1: 13 (1778). —
-FÄLTSKÄR~02. (förr) fältskär med ett visst (landsorts)distrikt (ett län l. dyl.) ss. värksamhetsområde; jfr lands-fältskär. VRP 1704, s. 701. Hjelt Medicinalv. 2: 110 (1892). —
-FÖRVALTNING. (numera knappast br.) om den administrativa förvaltningen av en provins l. ett landskap l. län o. dyl. l. (sammanfattande) av provinserna l. landskapen osv. i en stat, den högre lokalförvaltningen. Thomée IllSv. 30 (1866). NF 3: 295 (1878). —
-HOSPITAL. (†) (landsorts)sjukhus för befolkningen i en viss landsdel. AOxenstierna 1: 352 (1624). —
-INSPEKTOR~002. (förr) tullinspektor som hade uppsyn över tullväsendet inom ett visst (större) distrikt; jfr inspektor, sbst.1 b β. Arnell Stadsl. 109 (1730). —
-KAPITEL. [jfr nor. provinsialkapitel] kyrkl. = provins-kapitel. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 336 (1835). —
-KIRURG. (förr) kirurg (se d. o. 1) med ett visst (landsorts)distrikt (ett län l. dyl.) ss. värksamhetsområde. Henel 1735 141 (1736). BtRiksdP 1893, 8Hufvudtit. s. 40. —
-KONSILIUM. [jfr t. provinzialkonzil] kyrkl. = provins-konsilium. Schroderus Os. III. 1: 164 (1635). —
-KONTOR.
2) (†) om avdelningskontor (av riksbanken) med ett visst (landsorts)distrikt ss. värksamhetsområde. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 118 (1854). —
-KULTUR. (i fackspr.) provinsiell kultur; särsk. (arkeol.) om den kultur som utmärkte de under antikens Rom lydande provinserna. Hildebrand FörhistF 177 (1874). Romersk provinsialkultur. Fornv. 1936, s. 113. —
-LANTMÄTARE~0200. (förr) lantmätare med ett visst distrikt (ett län l. dyl.) ss. värksamhetsområde; jfr distrikts-lantmätare. PT 1791, nr 30, s. 4. —
-LOGE ~lå2ʃ. [jfr t. provinzialloge] inom frimurarorden: loge som utgör överinstans över logerna inom ett visst distrikt. Skånska Provincial-logen. Valerius 2: 216 (1837). —
-LÄKARE, se d. o. —
-MEDIKUS. (†) tjänsteläkare med ett visst (landsorts)-distrikt (ett län l. dyl.) ss. värksamhetsområde; jfr provinsialläkare. CollMedP 9/7 1694. SvFolket 6: 231 (1938; om förh. under frihetstiden). —
-MÅLARE. (provinsial- 1756—1785. provinsials- 1782) (†) titel för målare (se målare, sbst.2 1) vars värksamhet var förlagd till ett visst (landsorts)distrikt. Cavallin Herdam. 3: 247 (cit. fr. 1756). VDAkt. 1785, nr 374. —
-MÄSTARE. inom frimurarorden: styresman dels (förr) för en provins, dels för en provinsialloge. FoU 19: 210 (1906). —
-MÖTE.
1) kyrkl. om romerskkatolska förh.: möte med representanter för en (kyrklig) provins. Schroderus Os. 1: 351 (1635).
-ORD. [jfr t. provinzialwort] (†) provinsiellt ord, dialektord. Björnståhl Resa 1: 200 (1771). SvLitTidn. 1820, sp. 251. —
-REGERING. [jfr t. provinzialregierung] (numera bl. ngn gg, om utländska förh.) = provins-regering. 1BorgP 39 (1660). LAHT 1914, s. 479. —
-RIKSDAG. (†) sammanträde med folkrepresentationen för en viss landsdel. Frey 1849, s. 335. Svedelius Statsk. 1: 18 (1868). —
-ROMERSK. i sht arkeol. som härrör från l. tillhör l. på annat sätt har samband med de romerska provinserna (se provins, sbst.1 1 a). AntT XXI. 3: 1 (1919). —
-SCHÄFER, m. (förr) tjänsteman som var konsulent l. dyl. för fåraveln inom ett visst distrikt. PH 3: 1742 (1741). FinBiogrHb. 720 (1897). —
-SKOLA, r. l. f. [jfr t. provinzialschule] (förr) benämning på vissa trivialskolor (som icke hade karaktären av katedralskolor). Thyselius Bidr. 46 (1637). —
-SKRIVARE. (provinsial- 1641—1659. provinsials- 1641—1660) (förr) kameral tjänsteman med vissa arbetsuppgifter gällande militärväsendet inom ett distrikt (ett landskap l. dyl.). RP 8: 781 (1641). —
-STYRELSE. (numera bl. ngn gg, nästan bl. om utländska förh.) = provins-styrelse. Atterbom Minn. 319 (1818). Frey 1850, s. 557. —
-STÄNDER, pl. [jfr t. provinzialstände] (förr) (stånds)församling som utgjorde folkrepresentationen i en viss landsdel; jfr lant-ständer. AdP 1834, 15: 46. —
B (†): PROVINSIALS-DOKTOR, -MÅLARE, -SKRIVARE, se A.
Avledn.: PROVINSIALISK, adj. [jfr ä. d. provinsialsk] (†) provinsiell; särsk. i uttr. provinsialisk skola, = provinsial-skola. Schück Wivallius 1: 17 (i handl. fr. 1630). Meurman (1847). —
PROVINSIALISM, se d. o. —
PROVINSIALISTISK, adj. (†)
2) partikularistisk l. lokalpatriotisk. Provinsialistiska åsikter. Sylwan FyrtiotStud. 64 (i handl. fr. 1844).
Spoiler title
Spoiler content