PURRA pur3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr sv. dial. pårra (Skåne), purre (Västergötl.), d. purre; jfr äv. d. pur o. nor. dial. purr med samma bet.; till stammen i PURRA, v., närmast anslutet till PURRIG I 3]
(bygdemålsfärgat i vissa trakter o. skogsv.) förkrympt buske l. förkrympt, buskliknande träd med ett grenvärk som bildar en yvig, tät, burrig, risig l. ruskliknande anhopning. Såväl bokar som silfvergranar stodo deformerade som fårbitna ”purror”. SkogsvT 1910, s. 461. SvNat. 1936, s. 71.
