publicerad: 1955
PUSSEL pus4el, sbst.1, l. PUZZLE pus4el, n. ((†) r. Lundh FörfResa 1: 182 (1924)); best. pusslet resp. puzzlet; pl. =.
Ordformer
(poussel- 1820 (: Poussel-spel). pussel 1793 (: Pussel-spel), 1923 osv. pussle 1949. puzzel 1928—1951. puzzle 1824 (: Puzzletaflor), 1919 osv.)
Etymologi
[av eng. puzzle, samhörigt med (sannol. bildat till) puzzle, v., bringa i förvirring l. förlägenhet l. dyl.; för övr. av ovisst urspr.; i sv. är ssgn PUSSEL-SPEL äldre än det enkla ordet pussel]
läggspel bestående av ett antal utskurna bitar som skola hopfogas till ett helt (utgörande en viss bild o. d.), pusselspel. Sätta ihop ett pussel. Lägga pussel. Essén Prim. 231 (1919). Småflickorna lade pussel. Olsson Nye 214 (1947). Ett pussel på elvahundra bitar. VeckoJ 1953, nr 11, s. 50. — särsk. bildl., om ngt som mer l. mindre liknar ett pusselspel l. sysslandet med ett dylikt. Spionen lägger sitt pussel. Lundh FörfResa 1: 182 (1924). För att göra inspelningen ekonomisk, kräves ofta flera uppbyggnader samtidigt i (film-)ateljén, detta brukar vara ett verkligt puzzel. Form 1937, s. 107.
-SPEL. ofta konkret; äv. bildl. (Hos bokbindare Martin säljas) de nu brukelige sönderskurna Kopparstick i sina Lådor, eller Pussel-spel af åtskillig storlek. DA 1793, nr 75, s. 3. Detta puzzlespel, som ett människoöde utgör. Furuhjelm Männ. 25 (1932). —
Spoiler title
Spoiler content