publicerad: 1955
PUTSA put3sa2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (mera tillf.).
Etymologi
[jfr d. pudse, nor. pusse, t. putzen; sannol. urspr. speciell anv. av PUTSA, v.2 (med tanke särskilt på att ytan göres slät o. fin); numera närmast (med tanke särskilt på beläggningen) uppfattat ss. avledn. av PUTS, sbst.4 1]
byggn. förse (mur l. vägg l. innertak o. d.) med puts, dvs. ett tunt, slätt ytlager av murbruk (vanl. kalkbruk); i sht i ä. ex. stundom med tydlig bibet. av: göra slät o. fin, jämna o. d. (o. i dylika fall svårt att skilja från PUTSA, v.2 1); jfr RAPPA, REVETERA. At på .. Gråstens fot .. med grofva (koppar-)Slagg-kossor, som läggas i bruk, draga up Mur efter snöre, då den ena sidan af kossan putsas. VetAH 1771, s. 235; jfr PUTSA, v.2 1. SKN 1845, s. 210. Innan murarne putsas måste de redan hafva satt sig, samt vara fullständigt uttorkade. Rothstein Byggn. 448 (1859). TT 1940, Allm. s. 125. — jfr FIN-, GROV-, KALK-, SLAM-, SLÄT-, VIT-, ÖVER-PUTSA samt CEMENT-PUTSNING o. O-PUTSAD m. fl.
Ssgr (byggn. — Anm. De nedan under A anförda ssgrna kunna äv. hänföras till puts, sbst.4 2): A: PUTS-ARBETE~020, sbst.2 (sbst.1 se putsa, v.2 ssgr). [jfr t. putzarbeit] arbete med putsning. Rothstein Byggn. 448 (1859). —
-BRÄDA l. -BRÄDE, sbst.2 (sbst.1 se putsa, v.2 ssgr). [jfr d. pudsebret] redskap (bestående av en slät bräda med handtag) som användes att därmed åstadkomma en slät yta på det på en vägg o. d. slagna putsbruket. TT 1878, s. 54. —
-LOD. Putslodet är ett tunt lod för upplodning av ”banorna” vilka skola tjäna som riktytor för putsningen. HantvB I. 4: 315 (1936). —
-RIVA, v., -ning. gnida (putsbruk som slagits på vägg o. d.) med putsbräda. HantvB I. 1: 155 (1934). —
Avledn.: PUTSBAR, adj. (i fackspr.) om platta o. d.; som kan användas ss. underlag för puts. SvD(A) 1923, nr 151, s. 6.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content