PUTS put4s, sbst.5, r. l. m.; best. -en; pl. -ar l. -er32.
Etymologi
[i samtliga bet. sannol. ytterst av t. butz(en), putz, klump, slagg, kärnhus, skare på ljus, orenlighet, snor m. m. — Jfr PUTSA, v.2]
I. [jfr d. pudser, pl., t. putz(en)] (†) förhållandet att en bokstav l. del av tryckform blivit fylld med trycksvärta l. (konkretare) den därvid uppkomna figuren, fullslagning (se FULL-SLÅ 1). Visa sig putser i aftrycket, måste sådane .. försigtigt utstickas och utputsas utur bokstafven. Täubel Boktr. 1: 180 (1823). NordBoktrK 1905, s. 454.
II. [jfr d. lokpuds, t. (loch)putzen] (†) om de små, runda plåtstycken som utgöra avfallet vid utstansning av hål i bläckplåt. Klemming Blecksl. (1848). 2UB 6: 122 (1904).
