publicerad: 1955
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 13, III 2) PÅ-LUCKNING ~luk2niŋ, r. l. f.; best. -en. [till lucka, sbst.2] sjöt. påsättning l. påläggning av täcklucka (l. täckluckor) över icke överbyggd(a) öppning(ar) i fartygsdäck. SD(L) 1896, nr 215, s. 12. TT 1941, Skeppsb. s. 24. —
(I 13, 15, III 2) -LUDDA, -ning (JernkA 1882, s. 14). särsk. (metall., †): anbringa (massa o. d.) ss. en ludd (se ludd, sbst.1 2) l. ss. ett luddigt lager på ngt; äv. i uttr. påludda ngt med ngt, förse ngt med ett luddigt lager av ngt; äv. (om ämne o. d.): fastna ss. ludd på (ngt). Den vanliga orsaken till ugnsfodrets förstörande i de amerikanska bessemerugnarne är .. att söka .. i påluddande af slagg. JernkA 1877, s. 291. Därs. 1882, s. 14 (: påluddning). Väggarne .. påluddas med den .. klibbiga dolomit-massan. Därs. s. 320. —
-LURA, v.
1) (†) till I 24 b, III 5: lura (se lura, v.2 I 1 c, I 2 a, I 3) på (ngn l. ngt); äv. abs.: ligga på lur, lura (se lura, v.2 I 3). RP 2: 162 (1632; abs.). Isogæus Segersk. 880 (c. 1700). (Puman) gömmer sig .. i hålor, hvarutur det skjuter språng, så snart det pålurade djuret är nog nära för att kunna gripas. Gravander Buffon 2: 20 (1806).
2) (ngt vard.) till III 2 k: lura (ngn) att köpa l. mottaga l. antaga (ngt) l. att taga (ngn) i tjänst o. d., lura på (ngn ngt l. ngn). SundsvP 1886, nr 95, s. 3. DN(B) 1954, nr 227, s. 9. —
(I 52 s) -LYDA. [jfr y. fsv. palydha, tillhöra, tillkomma]
1) (†) handla om l. ha avseende på l. gälla (ngt); jfr lyda, v.2 7 d. När the stycke som girigheet påå lydha skulle vtplanas aff påuans laghböker. OPetri 1: 179 (1527). ArbogaTb. 3: 374 (1529).
2) (i utpräglat skriftspr.) i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om värde o. d.: som ngt (t. ex. sedel, frimärke) lyder på (se lyda, v.2 7 f δ). Dessa sedlars pålydande värde. PT 1912, nr 31 A, s. 3. Östergren (cit. fr. 1916). —
(I 13, 15, III 2) -LYFTA, -ning. (numera bl. mera tillf.) lyfta upp o. placera (ngt l. ngn) på ngt l. ngn; äv. i uttr. pålyfta ngt (l. ngn) på ngt l. ngn l. pålyfta ngt (l. ngn) ngt l. ngn. Han .. (har) taget Kirstin med, vedbördan sig at pålyffta. VRP 1701, s. 539. (Sällskapet avreste i vagn, o.) Vid tullen pålyftades en låda. Zedritz 3: 169 (c. 1855). —
-LYSA, v., -ning.
1) (†) till I 24 a; bildl.: framträda klart, träda i dagen, visa sig; jfr lysa, v.2 6. VDAkt. 1706, nr 93. (Man) har .. lefvat uti hårdhet och obarmhertighet .. hvarmedelst .. den stora förhärdelsen pålyser, som allas hjertan i Riket intagit. HC12H 4: 240 (1713).
a) tr.
α) offentligt tillkännagiva l. kungöra l. lämna meddelande om (ngt); ofta med obj. betecknande sammankomst l. förrättning l. högtid o. d., stundom: utlysa; äv. med obj. betecknande ngt som ålägges l. anbefalles o. d.: påbjuda l. stadga. Pålysa val. Pålysa (en) auktion, (en) stämma. OPetri Tb. 126 (1526). (Påven Alexander VI) pålyste .. (år 1500) öfwer Italien Jubelfäst. Schroderus Os. III. 1: 3 (1635). (Hertigarna) pålyste .. en almän beskattning af hvar niondepenning af hvars och ens ägendom. Dalin Hist. 2: 372 (1750). Dagen efter den, hvartil Riksdagen pålyst blifvit. RO 1810, § 21. Pålysning av upphittade effekter. SFS 1921, s. 1477. Han pålyste en kollekt, som skulle upptagas under gudstjänsten. HågkLivsintr. 12: 390 (1931). särsk. (numera bl. ngn gg tillf.) i uttr. pålysa ngn ngt, kungöra l. utlysa ngt för ngn. ”Pappa ett Ting / Pålyst allt folket, helt vida omkring! ..” Braun Dikt. 1: 209 (1837). jfr (†): (Landshövdingen skall) alfwarligen låta pålysa, sampt förmana Almogen att .. wara sanfärdige uthi deras bekiännelse om sitt på gårdarne warande folk. LReg. 320 (1687).
β) (föga br.) övergående i bet.: offentligen tillkännagiva anklagelse mot (ngn för ngt) l. efterlysa (ngn för ngt). (Pastorsadjunkten) hade i kyrkan pålyst en medlem av släkten för våld. Hwass Stämn. 109 (1926; om ä. förh.).
b) utfärda l. uppläsa tillkännagivande l. kungörelse angående ngt; särsk. dels ss. vbalsbst. -ning (äv. i konkretare anv.), offentligt tillkännagivande, kungörelse, dels i uttr. pålysa om ngt, offentligt lämna tillkännagivande l. meddelande om ngt. Verelius 296 (1681). Thet svåra straf hwilket uti the många skedde pålysningar utsatt är för then, som (osv.). Bergv. 1: 628 (1723). Prestval skall efter pålysning hållas å fjortonde dagen efter frågodagen. SFS 1883, nr 59, s. 9. En .. majeld tändes .. alltid vid prostgården, och i prosten Daniel Arosenii' tid pålystes därom i kyrkan. MeddNordM 1890, s. 14. MinnGPrästgSkara 182 (1928). särsk.
α) (numera bl. tillf.) i uttr. pålysa till kollekt(insamling), offentligt tillkännagiva att kollekt skall upptagas, pålysa (i bet. a α) kollekt. SynodA 1: 447 (1764). Rydén Pontoppidan 569 (1766).
β) (numera föga br.) ss. vbalsbst. -ning, efterlysning; äv. i uttr. pålysning efter ngn, efterlysning av ngn. Mina kläder och mitt ansigte träffa in med pålysningen, och jag är förlorad. Almqvist Mål. 28 (1840). Dens. TreFr. 1: 164 (1842: efter). Hwass Stämn. 109 (1926).
Ssgr (till -lysa 2): pålysnings-bok; pl. -böcker. kyrkl. bok vari pålysningar från predikstolen införas. PT 1898, nr 115 A, s. 1.
-sedel. (†) om (tryckt) kort med tillkännagivande om ngt (t. ex. om ngns begravning). BoupptSthm 1687, s. 1318 a (i begravningsräkning). —
Spoiler title
Spoiler content