publicerad: 1955
PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 34) PÅ-LÄNT, p. adj. (†) i uttr. vara pålänt ngt, om pängar: ha lånats med ngt ss. säkerhet. Jord, som penningar pålänte äro, kännes under Cronon. Lagförsl. 35 (1609). —
(III 16) -LÄSA, v., -ning. läsa över (ngt), läsa på (se läsa på 2). Läxan var otillräckligt påläst. Östergren (1935). —
(I 13, 15, III 2) -LÖDA, -ning. (i sht i fackspr.) gm lödning fästa (ngt) på ngt; äv. i uttr. pålöda ngt på ngt l. pålöda ngt ngt; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om ngt som anbringats på ngt gm lödning l. om lödställe där ngt pålötts; äv. bildl. Lind 1: 214 (1749). En cylinder af kopparbleck, försedd med .. ett .. pålödt lock. Berzelius Kemi 3: 228 (1818). Verd. 1891, s. 170 (bildl.). Inga upphöjda pålödningar (må) på .. (metallgodset) förekomma. SFS 1908, nr 25, s. 10. —
-LÖPA, v. (-lopa 1527)
2) tekn. till I 15, III 2; i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om part av rem l. lina i transmission l. av band i bandbroms o. d.: som sträcker sig in över remskivan l. bromstrumman osv. i den riktning vari remskivan osv. roterar (l. i den riktning som tänkes vara remskivans osv. normala rotationsriktning); motsatt: avlöpande. 2NF 4: 244 (1905). SvTeknUppslB 1: 477 (1937).
3) (†) till I 16 c, i uttr. ordningen pålöper ngn, turen kommer till ngn, det blir l. är ngns tur; jfr 5 samt på I 16 c η. MeddNordM 1897, s. 106 (1653).
4) (†) till I 34; i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om ränta: som löper l. beräknas l. utgår på ngt. Capitalet medh thesz pålöpande interesse. Stiernman Com. 3: 685 (1668).
5) (†) till I 55 a: (vid fördelning l. beräkning) komma l. falla på (ngn l. ngt); tillkomma (ngn l. ngt). Atj giffue oss .. för the nothedrekte tör fisk så mykit ther kan pålopa. G1R 4: 329 (1527); jfr på II 3 anm. SvMerc. V. 4: 174 (1667). Iag .. sielf kan förrätta mine Embetes sysslor, som mig pålöper att göra. VDAkt. 1709, nr 290. Schultze Ordb. 2832 (c. 1755). —
-MAKA, v., -ning; -are (se avledn.). (-mackning 1673)
1) till I 13, 15, III 2: maka (se maka, v.1 4) o. placera (ngt) på ngt, placera (ngt) på ngt gm att maka det; äv. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) metall. i fråga om uppsättning av malm på öppen härd vid rännvärkssmide. JernkA 1849, s. 119 (vid rännvärkssmide). Den .. (över sättkvistarna) påmakade jorden tillpackas stadigt med foten. HbTrädg. 1: 44 (1872).
2) (†) bärgv. till III 2 (f): göra i ordning vedstapel för bränning (o. göra upp eld o. bränna veden för att därigm lösgöra malm); anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning; jfr maka, v.1 1 b, till-makning. Holmkvist BergslGruvspr. 56 (i handl. fr. 1673).
-MANA, -ing.
2) till III 2 o: gm tillsägelser l. förmaningar o. d. (söka) förmå (ngn) att skynda på med l. flitigt ägna sig åt ett arbete l. en värksamhet o. d., driva på l. ägga (ngn); särsk.: gm tillsägelser osv. (söka) förmå (dragdjur o. d.) att gå vidare l. att skynda på o. d.; i sht förr äv. övergående i bet.: uppmana. Bullernæsius Lögn. 355 (1619). Då han effter sitt godhtyckio uthan någon min påmahning togh nyckelen i stugan medh sig. VDAkt. 1690, nr 58. För plogen gingo hästarna dagen i ända utan påmaning. Schulze BöndSvFinl. 19 (1935). särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. påmana ngn att göra ngt (i sht förr äv. påmana ngn göra ngt), driva på l. ägga ngn att göra ngt, i sht förr äv. allmännare: uppmana ngn att göra ngt; förr äv. i uttr. påmana att göra ngt l. det ngt skall göras, (ivrigt) uppmana att göra ngt resp. komma med uppmaningar om l. påyrka att ngt skall göras. (Jag) Haffuer .. bliffuit påmant, ther om (dvs. om pesten) giffua tilkenna rådh och hielp. BOlavi 100 a (1578). (Jag) har .. påmant det skattläggningarne skohle inskyndas. VDAkt. 1696, nr 265. Barnmoderskorna (äro) .. benägna at sättia .. (barnaföderskan) uti Stoln (dvs. ”förlossningsstolen”) och påmana at twinga sig. Hoorn Jordg. 1: 148 (1697). At Prästerskapet påmana det sjuka folket, at söka legitimerade Läkare. VDAkt. 1795, nr 332. —
(III 2) -MASKA, v., -ning. fisk. sätta mask på (krok o. d.); förse (krok l. långrev o. d.) med mask; jfr på-agna, -beta. TurÅ 1898, s. 73. —
(I 13, III 2) -MASTA. skeppsb. förse (fartyg) med mast(er), insätta masten l. masterna på (fartyg); motsatt: avmasta. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(III 2, III 2 b) -MATA, v., -ning. i fråga om matning av eld l. ugn l. maskin l. uppfordringsbana o. d.: (jämnt l. successivt) tillföra l. lägga på (ngt, t. ex. bränsle l. smältgods), mata på; äv. med obj. betecknande eld osv.: (jämnt l. successivt) förse med bränsle osv. (äv. i uttr. påmata ngt med ngt). Elden påmatades efter hand (med torr ved). Rinman 2: 856 (1789). Påmatningen av stockar (vid uppfordringsbanan) .. sker i oavbruten följd genom stockens egen tyngd. SvSkog. 946 (1928).
Spoiler title
Spoiler content