PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 13, III 2) PÅ-MOCKA, v., -ning. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) köra l. breda ut (spillning) på åker, gödsla åker med (spillning). Broman Glys. 3: 25 (c. 1730). —
(I 13, 15, III 2) -MONTERA, -ing. gm montering (se d. o. 1, 2 b) anbringa (ngt) på ngt; äv. i uttr. påmontera ngt på ngt l. påmontera ngt ngt. Nerén HbAut. 1: 129 (1911). Däck .., som äro påmonterade hjul eller reservhjul. SFS 1943, s. 61. Avledn. [till -montera o. montera på]:
(III 2, III 2 o) -MOTA, v., -ning. särsk. (mera tillf.) till III 2 o: driva på (djur o. d.), mota på. SvTyHlex. (1851, 1872).
