PÅ ssgr (forts.; jfr anm. sp. 2716):
(I 13, 15, III 2) PÅ-NÅLA, -ning. (mera tillf.) fästa (ngt) på ngt l. ngn medelst nål(ar), sätta på medelst nål(ar). Idun 1951, nr 13, s. 3. —
(III 2 k) -NÖDGA. (numera bl. tillf., i vitter stil) tvinga l. truga på (ngn l. ngt ngt); i p. pf.: påtvungen, påtvingad; äv. oeg. l. bildl. Chesnecopherus Skäl E 3 b (i handl. fr. 1587). Femte Acten (i Celsius' tragedi Ingeborg är) .. ett af Historien pånödgadt öfverloppsverk. Hammarsköld SvVitt. 1: 309 (1818). De formler, som .. (den kristne läraren) och hans likar pånödga verlden. Rydberg Ath. 49 (1876). OoB 1930, s. 438. jfr (numera knappast br., utan obj.): Om Kongl. Maij:tt skulle .. giöra fredh, förståendes icke som det Hageske concertet will pånödga, uthan som saaken och raisonen medhgifwer. RARP 7: 199 (1660). särsk.
a) refl., särsk. om intryck o. d.: tvinga sig på (ngn l. ngt). Rein Psyk. 2: 251 (1891).
b) ss. vbalsbst. -ande; förr äv. om handlingen att ngn tvingar sig på ngn. RARP 7: 148 (1660). At .. Hennes M:tz prætension (på kronan), icke kan, eller må skattas, än för ett obefogat pånödgande. Stiernman Riksd. 1380 (1660). —
(III 2) -OKA, -ning. (i sht om äldre l. utländska förh.) lägga ok på (dragdjur), oka på. Björkman (1889: påokning). Ä oxarna påokade? Östergren 4: 1067 (1933).
