SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RALL ral4, sbst.4, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. rall, skvaller; till RALLA, v.2 — Jfr RALLER, RALT]
(numera bl. i vissa trakter, vard.) skvaller; struntprat. Rudbeckius InsPuer. A 4 a (1624). (Sv.) Rall. (T.) Unnütze geschwetz. Schroderus Dict. 87 (c. 1635). Löpa i Byen och föra rall och sqwaller. HärnösDP 1694, s. 117. Väring Vint. 228 (1927).
Spoiler title
Spoiler content