SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RALLA ral3a2, v.4 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sannol. av skiftande urspr.; möjl. dels identiskt med RALLA, v.1 2, dels bildat till RALLKÄRRA, RALLVAGN l. till RALLARE]
(i vissa kretsar, vard.) skjuta rallkärra (vid järnvägsbygge); forsla (malm o. d.) på rallbana l. rallkärra o. d.; arbeta som rallare. Jag rallat har i Norrland, jag rallat söderut. Edda 1927, s. 7. Ena dagen korpade man och .. (lassade) kärran. Andra dagen rallade man. Rallarminn. 180 (1949).
Spoiler title
Spoiler content