SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RALLA ral3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sannol. till RALLVAGN, RALLVÄG l. ngt därmed samhörigt ord; möjl. bildat som rimord till TRALLA. — Jfr RALL, sbst.3]
(i vissa trakter) enkel vagn avsedd att skjutas (l. stakas fram) på spår, tralla, dressin. Björkman (1889). Banvakt Andersson, som just stannat sin ralla vid Växeltorps röda grindar. Sparre Spinnspö 176 (1930).
Ssg: RALL-STAKE. (om ä. förh. i vissa trakter) stång varmed en tralla l. dressin stakades fram. Sparre Spinnspö 176 (1930).
Spoiler title
Spoiler content