SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAPPA rap3a2, v.5 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[av ljudhärmande urspr. — Jfr RAPA, v.1—2, RAP, interj., RAPP, interj.]
1) (numera bl. tillf.) i fråga om steg: rassla l. knarra l. dyl.; särsk. opers.; ngn gg äv. tr.: gå på (golv l. dyl.) med knarrande steg; jfr RAPP, interj. (Han) började .. med sina knarrande stöflar rappa golfvet på en diagonal mellan spottlådan och paraplystället. Strindberg RödaR 23 (1879). Det rappade friskt i sanden, fastän dessa unga soldater dock sökte dämpa ljudet av sina steg. Sjöberg Kvart. 253 (1924).
2) [sannol. efter d. rappe] (tillf.) om änder: snattra; jfr RAPA, v.2 1. Det är ett rappande och ett snattrande från fåglarna i mossen. Vi 1951, nr 27—28, s. 6 (om danska förh.).
Särsk. förb.: RAPPA AV10 4. (enst.) till 1: (upprepade ggr) gå (med knarrande steg) över o. ”mäta av” (ett golv l. dyl.). Han är så besynnerlig! mumlade han och rappade af golftiljorna. Strindberg RödaR 27 (1879).
Spoiler title
Spoiler content