SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
RAPPHÖNS rap3~hön2s, stundom 4~1 (jfr Kock Akc. 2: 99 (1884)), n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(rap- 15381753. rapp- 1541 osv. räp- 1698)
Etymologi
[fsv. raphöns; av mlt. raphōn (med översättning av efterleden), varav möjl. holl. raphoen; sannol. ombildning (möjl. gm anslutning till RAPP, adj.) av ett ord motsv. fht. rebahuon (t. rebhuhn), besläktat med ryska rjabka, serb. jareb, rapphöna, lillryska orobka, järpe, till en ieur. färgbetecknande rot (e)rebh-, vartill en växelform föreligger i JÄRPE]
rapphöna (se d. o. 1); äv. ss. maträtt; numera företrädesvis i pl. En flock rapphöns. VarRerV 55 (1538). Israels Konung är vthdraghen til at sökia ena loppo, såsom man iaghar itt rapphöns på berghen. 1Sam. 26: 20 (Bib. 1541). Thesse fuglar äge frijhet i Swerike hafwa .. som äre Trappegäss och Rapphöns. Lagförsl. 59 (1609). HovförtärSthm 1639 A, s. 87 (ss. husdjur). Ungt Rapphöns med Kastanier. Rydström Adelsnäs 51 (i handl. fr. 1847). Rapphönsets ljufva locktoner. PT 1905, nr 193, s. 3. FoF 1937, s. 149 (pl.). — särsk.
a) (numera mindre br.) zool. i utvidgad anv., om (l. med inbegrepp av) vissa närstående fåglar tillhörande släktet Perdix Briss. l. underfamiljen Perdicinæ; särsk. (numera företrädesvis i ssgn KLIPP-RAPPHÖNS) om fåglar tillhörande släktet Alectoris Kaup, i sht förr särsk. i uttr. röda rapphöns, om rödhönor (jfr RAPPHÖNA 1 a). Cook 2Resa 13 (1783). De röde Rapphönsen. SÖdmann (1787) hos Bergius PVetA 1780, 2: 79. Man åtskiljer tvenne slags Rapphöns: den Grå eller den allmänna och den Röda. Gravander Buffon 3: 180 (1806). Inom rapphönsens grupp möta vi en hel rad släkten (i Asien), som .. föra ett undangömdt lif i skogar. Stuxberg (o. Floderus) 2: 192 (1901). 4Brehm 8: 504 (1926; om släktet Perdix Briss.).
b) [specialanv. av a] (†) i uttr. små rapphöns, om vaktlar; jfr RAPPHÖNA 1 b. Ekenberg (o. Landin) 318 (1890).
Ssgr: A: RAPPHÖNS-BRÖST. i sht kok. Rålamb 14: 81 (1690). Salander Boleslawski o. Woodward Lans. 270 (1934).
-BUR. (numera bl. tillf.) bur l. dyl. för fångade l. tama rapphöns; jfr lykta, sbst.2 3 a. Trolle-Bonde Hesselby 131 (i handl. fr. 1770).
-DUVA. [fågelns utseende o. ljudet av dess flykt påminna om rapphönsens] zool. den till jordduvorna hörande amerikanska fågeln Starnoenas cyanocephala Lin. 1Brehm 2: 358 (1875).
-FJÄDER. förr äv. med medicinsk anv. ApotT 1698, s. 57. Bruno Gumm. 78 (1762).
-FLOCK. Nilsson Fauna II. 2: 31 (1858).
-FÅNGST. (i sht förr) Brummer 94 (1789). Rapphönsfångst med ryssja företages med största framgång uti september. Hahr HbJäg. 410 (1866).
-FÄNGARE. (†) person som har till uppgift att fånga rapphöns. Af Raphönssfengiaren (erhållit) .. 8 str Raphönss .. Af Fugelfengiaren .. Småfuglar. HovförtärSthm 1642, s. 532. Lind (1749; under reb-hüner-fänger).
-GARN. (-höns- 1753 osv. -hönse- 1743) (i sht förr) jäg. = -nät. ÅgerupArk. Bouppt. 1743. Brummer 59 (1789).
-GRÅ. (numera bl. tillf.) En klädning af rapphönsgrått taft. SthmModeJ 1846, s. 72.
-HAGEL. jäg. hagel som användes vid rapphönsjakt. UB 6: 99 (1874).
-HANE. Schultze Ordb. 1727 (c. 1755).
-HUND. hund avsedd för l. använd vid rapphönsjakt; i sht förr särsk. ss. benämning på vissa raser, särsk. (viss typ av) pointer (l. setter), förr äv. pudel; jfr fågel-, höns-hund. Dähnert 129 (1746). (T.) Pudel .. (sv.) rapphöns-hund, knorlig hund. Lind 1: 1241 (1749). Rapphönshunden har tjock nos och hängande läppar. Berlin Lsb. 54 (1852). Rapphönshunden .. i synnerhet den kort-(snagg-)håriga rasen eller pointern. UB 3: 470 (1873). 2SvUppslB 13: 943 (1949).
-HYNDA. (numera bl. tillf.) = -tik. LdVBl. 1831, nr 10, s. 3.
-ISTER. (†) ister (fett) av rapphöns; jfr hönse-ister. BOlavi 129 b (1578).
-JAKT. äv. (jäg.) konkretare, övergående i bet.: jaktbart bestånd av rapphöns l. mark l. plats där sådant bestånd finns. Lind (1749; under hüner-bäitze). En mer eller mindre förderfvad rapphönsjagt upphjelpes .. genom .. fredlysning. Hahr HbJäg. 504 (1866). Rapphönsjagten bör alltid bedrifvas med tillhjelp af stående hund. Balck Idr. 2: 83 (1887).
-KULL. jfr kull, sbst.1 1. Cook 2Resa 350 (1783).
-KYCKLING. Nilsson Fauna II. 2. 1: 125 (1828).
-KÖTT. BOlavi 19 a (1578).
-LOCK, n. (tillf.) jfr lock, sbst.3 2. Strindberg Dam. 112 (1898).
-MARK. (jakt)mark där rapphöns förekomma (l. som lämpar sig ss. vistelseort för rapphöns). SD(L) 1892, nr 198, s. 2 (i annons).
-MÖRSARE. [efter ä. t. rebhühnermörser; de nedslående granaterna från de mindre loppen i mörsaren ha liknats vid en kull rapphönskycklingar o. bomben från det större loppet vid modern] (förr) mil. mörsare med flera mindre lopp runt ett större i centrum. Dalin (1855). 2NF 19: 347 (1913).
-NÄT. (i sht förr) jäg. för rapphönsfångst; jfr -garn. Serenius (1734; under tunnel).
-PIPA, r. l. f. (förr) jäg. redskap varmed man lockade rapphöns, bestående av en med pergament l. dyl. överspänd ring genom vilken en tageltråd löpte; jfr pipa, sbst.1 1 b. Greiff Jagt 85 (1821). Dalin (1855).
-RAS, r. l. m. l. f.
1) ras av rapphöns.
2) (†) hundras (pointer- l. setterras l. dyl.) som rapphönshund tillhör. Valp af Rapphönsrace. DA 1793, nr 49, s. 4.
-REDE. Nilsson Fauna II. 2. 1: 125 (1828).
-RYSSJA. (i sht förr) jäg. rapphönsgarn bundet i säckform. Hahr HbJäg. 213 (1865). Keyland NordMJakt. 21 (1911).
-SLÄKTE(T). zool. släktet Perdix Briss. (förr äv. med vidsträcktare innebörd, med inbegrepp av vissa närstående släkten tillhörande underfamiljen Perdicinæ). Nilsson Fauna II. 2. 1: 120 (1828). 2SvUppslB (1952).
-STAM. om sammanfattningen av alla rapphöns inom ett område. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 3. Rapphönsstammen i vårt land (befinner sig) i .. nedgång. Rosenius SvFågl. 3: 370 (1930).
-TIK. (numera bl. tillf.) (vuxen) rapphönshund av honkön. DA 1793, nr 21, s. 4. Fatab. 1929, s. 97 (c. 1920).
-TUPP. (vuxen) rapphönshane. Nordforss (1805).
-UNGE. Björkegren 2038 (1786).
-ÄGG, n. Nathorst LandtbrSk. 70 (1896).
-ÄRT, äv. (om frö) -ÄRTA. (numera föga br.) varietet av foderärt med brunspräckliga frön; äv. om fröna; i sht i pl. LB 2: 371 (1900). SDS 1918, nr 300, s. 10.
B (†): RAPPHÖNSE-GARN, se A.
Spoiler title
Spoiler content