SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RAPPORTÖR rap1ortö4r l. 4r, m.||ig., i bet. 2 m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(rap- 18011847. rapp- 1719 osv. -eur 17191795, 1871. -ör 1801 osv.)
Etymologi
[av fr. rapporteur, till rapporter (se RAPPORTERA)]
1) person som rapporterar; särsk.: person som för ngns räkning (på en viss ort) skaffar upplysningar (om personer l. yttranden l. förhållanden o. d.) o. meddelar dessa till ngn; stundom närmande sig bet.: kunskapare, spion. En fänrik Adlerhjelm, som vid riksdagen var känd för en rapporteur hos Osterman. MoB 8: 40 (c. 1780). Generalen Budberg (fortfar) att .. utspionera allt — och i den vägen felas det honom visserligen ej en ymnig tillgång af rapportörer. Ahnfelt HofvLif 3: 33 (i handl. fr. 1796). Lloyds .. talrika agenter och rapportörer i alla världsdelar lämna de noggrannaste upplysningar om ett fartyg. HandInd. 197 (1926). En påpasslig rapportör meddelar (tidningen) .. att han .. på fredagseftermiddagen observerade en öppen släde på Biblioteksgatan. SvD(A) 1931, nr 8, s. 8. En av naziregeringens mest anlitade rapportörer (i England). GHT 1935, nr 264, s. 6. — särsk.
a) person som till en anstalt l. vetenskaplig institution o. d. (regelbundet) sänder uppgifter om (i hemorten gjorda) iakttagelser i fältet. SFS 1911, nr 34, s. 5.
b) person som av en myndighet l. sammanslutning l. dyl. sänts till ett möte l. dyl. (på annan ort) för att följa förhandlingarna l. dyl. o. avge berättelse om vad som skett; äv. om tidnings- l. radioman med liknande uppgift. Han har varit Radiotjänsts rapportör i Paris. Landberg Fredsorg. 157 (1928). SvD(A) 1931, nr 193, s. 4.
c) [jfr motsv. anv. i fr.] (om utländska förh.) person som tillhör en kommitté l. ett utskott o. dyl. o. som har till uppgift att redogöra för l. motivera (o. försvara) kommitténs osv. ståndpunktstagande (särsk. inför det organ som tillsatt kommittén osv.); person med uppgift att (utreda o.) föredraga ett ärende l. en viss art av ärenden (inför en församling o. d.); referent; föredragande. SC 1: 376 (1820). (Avhandlingen) var underskrifven af 6 kapitener, hvaraf .. tvenne som rapportörer, den ena för trainen, och den andra för packnings-försöken. KrigVAH 1845, s. 162. (Kommissionen på järnvägskongressen i Paris) utser vissa personer .. till s. k. rapportörer, hvilka .. sammanföra de inkomna svaren på frågorna till ett organiskt helt. TT 1901, Allm. s. 3. Rapportör eller föredragande (i en jury på en bilutställning i Paris). Därs. 30. Han var .. rapportör i en kommission, som hade att söka åstadkomma en provisorisk lösning av en gränstvist mellan England och Turkiet. Höglund Branting 2: 418 (1929). (N. N.) blev rapportör (i Nationernas förbund) om slaveriet. SvD(A) 1935, nr 260, s. 6.
d) (numera bl. tillf.) med mer l. mindre nedsättande innebörd, närmande sig l. övergående i bet.: person som skvallrar l. (i illvilligt syfte) bär fram obestyrkta l. osannfärdiga uppgifter o. d.; skvallrare; örontasslare; förr möjl. äv.: angivare; jfr RAPPORTERA 4. 2RARP I. 1: 88 (1719). Rådgifvare och Rapporteurer föra ibland den styrande bakom ljuset. AdP 1789, s. 291. Rapportör, .. (dvs.) (fam(iljärt)) Sqvallrare, sqvallerbytta. Dalin (1855). Aldrig sade någon, att han lät spionera folk eller att rapportörer hos honom voro välkomna. Svanberg RedLefn. 150 (1882). Sylwan SvLit. 170 (1903).
2) jäg. hund som kan l. är dresserad till att rapportera (se d. o. 1 f). Hahr HbJäg. 419 (1866).
Ssgr: A: RAPPORTÖR-KOMMISSION, se B.
(1) -SYSTEM. (tillf.) om organisation av rapportörer (l. kunskapare) l. om organiserad värksamhet för rapportering. Det rapportörsystem med hvilket .. (Adlersparre) omgaf sig. Frey 1850, s. 374.
B: (1 c) RAPPORTÖRS-KOMMISSION. (-tör- 1929. -törs- 1922 osv.) (om utländska förh.) om kommission som av en mellanfolklig organisation utsetts att utreda en viss tvistefråga o. d. 2NF 34: Suppl. 103 (1922). (F. Calonder) tillhörde 1920—21 den av förbundets råd utsedda rapportörskommissionen i Ålandsfrågan. 3NF 4: 500 (1925). Höglund Branting 2: 347 (1929).
Spoiler title