publicerad: 1956
RASERA rase4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (mera tillf.; UNT 1929, nr 10270, s. 1).
Ordformer
(rac- c. 1795. ras- (-z-) 1616 osv. rass- 1757)
I. [av t. rasieren, av fr. raser (varav äv. eng. rase), av ett vulgärlat. rasare (motsv. it. rasare), till stammen i lat. rasus, p. pf. av radere, skrapa, stryka, överfara m. m. (se RADERA, v.1)]
1) (†) raka (se RAKA, v.3 3 a). Pfeiffer (1837). Skäggets raserande och naglarnas putsning. Palmblad Fornk. 1: 196 (1843). Ekbohrn (1904).
2) [jfr motsv. anv. i eng.] (†) göra raderingar l. ändringar o. d. i (skrivelse). Det egenhändiga och mycket raserade conceptet (till en skrift). Nyrén Charakt. 137 (1780).
3) riva ned (i grunden), riva, jämna med marken; komma (ngt) att rasa l. störta in; numera bl. (se dock a) med avs. på byggnadsvärk l. mur l. vall l. dyl.; äv. (tillf.) med saksubj. Iwangrodz raseringh. OxBr. 5: 112 (1616). Hans Maj:t .. gaf ordres, at Fästningen (Zabirs) skulle raseras. Nordberg C12 1: 689 (1740). Då Tryserums gamla kyrka sedermera raserades och ny kyrka var byggd. Svedelius i 2SAH 55: 403 (1878). En ättehög, som raserats av en bäck. Schück VittA 4: 118 (1935). — jfr O-RASERAD. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) allmännare: förstöra o. d.; med avs. på träd l. park: hugga ned, fälla; förr äv. med avs. på båt: hugga upp. (Om jullarna icke avhämtas) är man nödsakad at rasera dem. PT 1758, nr 46, s. 4. I er gödt på mina länderier, / Raserat parker, mina skogar fällt. Hagberg Shaksp. 3: 56 (1848). DN(A) 1954, nr 24, s. 8 (med avs. på träd).
b) bildl.; särsk.: förinta, slopa, riva ned o. d. Adelsprivilegiernas raserande. HT 1917, s. 15. Att försvaret raserades. SvD(B) 1929, nr 174, s. 8.
4) (†) sjöt. med avs. på fartyg: göra lägre (gm att borttaga ett däck l. back o. skans l. dyl.), nedhugga (se d. o. 8). KrigVAT 1835, s. 132.
5) (numera föga br.) artill. om kula, skott, kulbana, eld o. d.: röra sig i resp. bilda en flack bana som icke på någon punkt går högre än skjutmålets högsta punkt, gå på låg höjd, bestryka; ofta i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: bestrykande, flack; jfr RASANT. VetAH 1743, s. 235. Capitaine Durange säger, et raserande skått giöra mera värkan, än .. (tio) ficherande. Ståhlsverd 81 (1755). 2NF (1915).
1) rasa, störta l. dyl.; använt bl. i pass. (företrädesvis i p. pf.) o. ss. vbalsbst. -ing; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: ras. Den häftiga vårfloden har .. vållat en hel del raseringar av dammbyggnaderna. VästerbK 1927, nr 154, s. 3; jfr I 3. Resterna av en raserad gravkista från missionstiden. Fornv. 1945, s. 23. En halvt raserad bro. Trenter Rop. 231 (1954).
2) (†) husera, härja l. dyl. Han lät Moskoviten rasera i Östersjöländerna. Strindberg SvÖ 4: 11 (1890).
Ssgr (till I 3): RASERINGS-ARBETE~020. arbete med ngts rasering. Berndtson (1880). Rosman BjärkSäb. 3: 115 (1927; bildl.). —
Spoiler title
Spoiler content