publicerad: 1956
RADERA rade4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(rad- 1564 osv. radd- 1664. -era 1564 osv. -iera 1650)
Etymologi
1) med avs. på ngt skrivet l. tryckt l. ritat o. d.: skrapa bort l. utplåna l. avlägsna (ngt) med en kniv l. kautschuk l. radervatten o. d.; äv. med avs. på papper l. bok o. d.: skrapa bort osv. skrift i (ngt); äv. abs.; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. om aktstycke o. d.: som innehåller l. utmärkes av raderingar. Man bör icke radera i kassaböcker. HH XIII. 1: 141 (1564). Eett gammalt raderat pass, dervthinnan både datum war förändratt, såsom och annor nampn insatte. BtÅboH I. 13: 184 (1638). Det coma, som stådt näst efter ”2 ledamöter”, har blifvit raderat. 2RARP 6: 395 (1731). Strindberg Kamm. 2: 80 (1907). — jfr O-RADERAD. — särsk. mer l. mindre bildl. Kempe Graanen 55 (1675). Vi tro visst icke att ordet stryk kan alldeles raderas ur uppfostrarens ordbok. Verd. 1890, s. 251. jfr (†): (Herodes) raderar och vthplånar the gambla genealogier och Slächtregister, och skonar icke heller sin egen Son. Sylvius Mornay 560 (1674).
2) (i sht i fackspr.) gm ritsning l. gravering o. d. (med en stålnål o. d.) åstadkomma en bild på ett (ofta med fernissa o. d. överdraget) föremål (i sht en koppar- l. stålskiva) för ornering av föremålet i fråga l. (i sht) för att erhålla en stämpel för bildens avtryckande på papper; ofta med inbegrepp av den behandling med en etsvätska som föremålet undergår, sedan bilden ingraverats; äv.: etsa; särsk. med obj. betecknande bild som ingraverats l. konstvärk o. d. som åstadkommits; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., särsk. om blad o. d.: försedd med radering (se d. o. 2). Kopparstick, eller raderade Blad. GT 1786, nr 38, s. 3. Man öfverdrager en kopparplåt helt tunnt med en vaxgrund, på hvilken teckningen utföres, hvarefter denna raderas med nålar af olika form. Pasch ÅrsbVetA 1845, s. 51. Hahr NordeurRenässArkit. 232 (1927). — särsk. (tillf.) i utvidgad anv.: avbilda (ngn) gm radering. Snoilsky 5: 90 (1888, 1897).
Särsk. förb. (till 1): RADERA BORT010 4. radera ut (ngt); äv. bildl. ConsAcAboP 2: 527 (1664). Vill man radera bort bläck, bör man göra detta omedelbart. Bolin OrgKem. 115 (1925). Händelser av världshistorisk räckvidd låta sig icke lätteligen raderas bort av behändiga litteratörer. GHT 1944, nr 9, s. 3. jfr bortradera. —
RADERA UT010 4. borttaga l. avlägsna (ngt) gm radering; äv. oeg. l. bildl. En skamfläck som aldrig kan raderas ut. Schroderus Albert. 2: 81 (1638). Sjöberg Kris. 38 (1926; oeg.). Adolf Hitlers förklaring .. att han skulle ”radera ut” .. de engelska storstäderna genom luftanfall. Holm 3BevO 254 (1948). jfr utradera.
Ssgr: (1) RADER-FAST, adj. (i sht i fackspr.) om bläck: som icke (lätt) kan bortraderas; äv. om papper: som icke tar skada av radering. 3NF 3: 604 (1925; om bläck). —
(1) -GUMMI. [jfr t. radiergummi] kautschuk (se d. o. 2) använd för utradering av skrift (med blyerts l. bläck o. d.) l. (bläck)fläckar o. d. AB 1865, nr 31, s. 4. —
(2) -JÄRN. (i fackspr.) om kniv l. nål o. d. använd vid radering; jfr -nål, -stift. Miniatursk. 116 (1784). —
-KNIV. [jfr t. radiermesser]
1) till 1, om vass (vanl. mindre) kniv använd för att skrapa bort bläckskrift l. (bläck)fläckar o. d. Wrangel TessPal. 32 (i handl. fr. 1735).
(2) -NÅL. [jfr t. radiernadel] (i fackspr.) (vanl. i ett träskaft infattad) spetsig stålnål varmed radering utföres; etsnål; äv. bildl. Rinman JärnH 818 (1782). Satirens skarpa radérnål. Westermarck FRunebg 119 (1904). Ehrström Konsthantv. 121 (1924). —
(1) -PULVER. [jfr t. radierpulver] (i sht i fackspr.) om ett slags pulveriserat (sandarak)harts varmed man ingnider o. glättar papper efter radering för att erhålla en slät yta att skriva på. Nemnich Waarenlex. 854 (1820). —
(1) -PÄNNA. (i sht förr) redskap för radering av skrift (med blyerts l. bläck o. d.), liknande en (blyerts)pänna o. bestående av en smal stång av radergummi, inkapslad i trä. 5 radèrpennor och gummi. BoupptVäxjö 1883. Cannelin (1921). —
(1) -VATTEN. [jfr t. radierwasser] (i sht i fackspr.) vätska använd för att radera ut l. avlägsna bläckskrift l. bläckfläckar o. d. Östergren (cit. fr. 1913).
Avledn.: RADERARE, m.||(ig.). [jfr d. raderer, t. radierer] särsk. (konst.) till 2: person som raderar l. utför raderingar; etsare. Den märklige raderaren .. Zorn. SD 1895, nr 289, s. 8. —
RADERBAR, adj. särsk. (i fackspr.) till 1, om papper o. d.: som icke tar skada av radering, raderfast. KemT 1909, s. 72.
RADERING, r. l. f. [jfr d. radering, t. radierung] handlingen att radera, raderande.
1) till 1; äv. konkret(are), särsk. om ställe (på papper o. d.) där ngt blivit bortraderat. 2RARP 21: 220 (1761). I protocollerne från krigsexpeditionen finnas raderingar af data. Liljecrona RiksdKul. 60 (1840). En jämn handstil, .. några raderingar men ingen överskrivning. Swensson Willén 71 (1937).
2) till 2. Graveringen (i koppar) sker antingen genom radering med grafstickel eller genom etsning med salpetersyra. Almström KemTekn. 1: 331 (1844). HantvB I. 1: 237 (1934). särsk. konkret, om gm radering utförd bild o. d.; avtryck av raderad plåt; etsning. Eichhorn KonstH 157 (1881). Laurin Minn. 4: 427 (1932). jfr färg-, kallnåls-radering.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content