RAV ra4v, sbst.1, r. l. m. (G1R osv.) ((†) n. Möller(1807)); best. -en.
Ordformer
(raff 1525—1640. rav (ra(a)f, raaff m. m.) 1582 osv.)
Etymologi
[av fnor. rafr, m. (nor. rav); jfr nor. dial. rave, klut, trasa, isl. refill, remsa m. m.; möjl. till den ieur. rot rep som föreligger i RAPTUS.— Jfr RAVA]
(om ä. förh.) ss. ämnesnamn: torkade bitar av helgeflundra, bestående av fenorna o. det feta köttet närmast dessa; stundom äv. allmännare, om torkade strimlor av köttet; ofta i uttr. rav och räkling (jfr RÄKLING). Schicka then raff och rackling hiit wp (från Bohuslän). G1R 2: 32(1525). Helje-flundror .. hvar af then feta torckade Rafven tages, såsom en lång rem utaf buken. Œdman Bahusl. 21(1746). Hasslöf SvVästkustf. 349(1949).
