publicerad: 1956
REDA re3da2, v.2 reder, redde red3e2, rett ret4, redd red4. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[sv. dial. rea, re (ipf. reade l. redde), sidoform till RIA, v.2 (se närmare Hedström SydsmålFolkm. 1: 84, 124 (1932)); ordet har sannol. ofta anslutits till (o. uppfattats ss. samma ord som) REDA, v.1, efter vilket ord det sannol. antagit böjning efter andra konjugationen]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sätta upp (säd) på krakstör (”rie”) för torkning; jfr KRAKA, v.2 LAHT 1913, s. 401 (från Dalsl.).
Särsk. förb.: REDA UPP10 4 l. OPP4. [sv. dial. re opp] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = reda, v.2; äv. i uttr. reda upp (kärvar o. d.) på stör o. d. Löwenhjelm PVetA 1751, s. 21. En så kallad redstol, sådan hvarpå landtmannen står när han reder up sin säd. Koch Biskiöts. 44 (1753). jfr upp-redning.
Ssgr (i vissa trakter, bygdemålsfärgat. Anm. Ssgrna torde urspr. vara sammansatta med det sbst. som föreligger i sv. dial. ree, re, krakstör, sidoform till rie; jfr ree, sbst.): RED-STOL3~2, äv. 4~1 (re´d-stol Noreen VS 2: 266 (1910)). [sv. dial. restol] pall l. ställning l. trappstege att stå på vid uppsättning av kärvar på krakstör; jfr krak-stol. Koch Biskiöts. 44 (1753). LAHT 1913, s. 402 (från Dalsl.). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content