SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REFRANGIBEL, adj. -bla.
Etymologi
[jfr t. refrangibel, eng. refrangible, fr. réfrangible; till mlat. refrangere (se REFRÄNG)]
(†) fys. om (ljus)stråle: brytbar. Wrede ÅrsbVetA 1840, s. 43. Ekbohrn (1904).
Avledn.: REFRANGIBILITET, r. l. f. [jfr t. refrangibilität, eng. refrangibility, fr. réfrangibilité] (†) fys. brytbarhet. Triewald Förel. 2: e 1 b (1736). Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 7. 2NF (1915).
Spoiler title
Spoiler content