SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
REFRAKTOR refrak3tor2, äv. 040, r. l. m.; best. -n; pl. -er re1fraktω4rer l. ref1-.
Ordformer
(förr äv. -fractor)
Etymologi
[jfr t. refraktor, eng. refractor, fr. réfracteur; till supinstammen i lat. refringere (se REFRINGERA)]
astr. astronomisk tub l. kikare där ett positivt linssystem (objektivet) samlar strålarna från det observerade föremålet till en bild i fokalplanet; stjärnkikare; jfr REFLEKTOR a. Visuell refraktor, för direkta observationer avsedd refraktor vari den av objektivet alstrade bilden betraktas genom ett okular. Fotografisk refraktor, för fotografiska observationer avsedd refraktor vari en fotografisk plåt placeras i objektivets fokalplan. JournLTh. 1813, nr 18, s. 4. Tamm o. Wallenquist Amatörastr. 21 (1942).
Ssgr (astr.): A: REFRAKTOR-OBJEKTIV, n. jfr objektiv II 1. Bergstrand Astr. 181 (1925).
B: REFRAKTORS-KUPOL. om kupol (se d. o. 1 slutet) på observatorium, varunder en refraktor är placerad. OoB 1931, s. 252.
Spoiler title
Spoiler content