SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1957  
REPUGNANT, adj.
Etymologi
[jfr t. o. eng. repugnant, fr. répugnant; ytterst av lat. repugnans (gen. -antis), p. pr. av repugnare (se REPUGNERA)]
(†) som gör motstånd; motsträvig; stridig; äv.: motbjudande. Repugnant, (dvs.) motsträfvig, vidrig, motbjudande. Gynther ConvHlex. (1848). Begreppen .. (kunna till innehållet) sägas vara .. repugnanta .. eller motsatta (stridiga), d. ä. de skiljaktiga Begrepp, hvilka äro oförenliga. Afzelius Log. 12 (1859). Borelius Log. 13 (1863). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content