[jfr t. repugnieren, eng. repugn, fr. répugner; av lat. repugnare, göra motstånd (mot), motsäga, av re- (se RE-) o. pugnare (se PUGNERA)]
(†)
I. tr.: göra motstånd l. strida mot (ngt); äv. i uttr. repugnera göra ngt, sätta sig emot l. vägra att göra ngt. Swedberg Schibb. 295(1716). (Att) Hertigen (av Holstein) repugnerade emottaga Kronan såsom vald och med mindre privilegier än hans .. Morbroder den i lifstiden burit. HSH 7: 249(c. 1800). Ekbohrn(1904).
