publicerad: 1957
RESPIRATION res1piraʃω4n l. räs1- l. re1-, äv. -atʃ-, äv. 0104 (- - -tschón Dalin), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 1 b) -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. respiration; av lat. respiratio (gen. -ōnis), vbalsbst. till respirare (se RESPIRERA)]
1) (i sht i fackspr.) andning (se d. o. 1 a), andhämtning; stundom med särskild tanke på det vid andning försiggående gasutbytet (varvid syrgas tillföres till o. kolsyra bortföres från organismen), stundom med tanke på det vid andning uppkommande ljudet, stundom övergående i bet.: inandning; jfr RESPIRERA 1. MStrömer hos Triewald Konst. 77 (1734). De anledningar, igenom hvilka luften blifver imprægnerad med sådane particlar, hvilka förmedelst respiration förorsaka siukdomar. Berch Hush. 80 (1747). Respirationen begynner så snart en menniska är född till verlden. Linné Diet. 2: 32 (c. 1750). Respirationen kan vara ren, eller förenad med sorlande. TLäk. 1832, s. 102. Respirationen består .. i ett fenomen af absorption och exhalation, hvarigenom blodet .. befriar sig från sin kolsyra och upptager syre. Thorell Zool. 1: 99 (1860). 2SvUppslB 1: 988 (1947). jfr BRONKIAL-RESPIRATION. särsk.
a) i allmännare anv., om sådan livsprocess hos levande organism som innebär det slag av gasutbyte med omgivningen varvid syrgas tillföres till o. kolsyra bortföres från organismen (l., allmännare, om livsprocess som innebär oxidation av organiska l. oorganiska ämnen o. frigörande av energi); jfr ANDNING 1 b. UVTF 13: 51 (1875). Växternas respiration eller andning. Skårman Forssell 192 (1898). jfr HUD-, VÄXT-RESPIRATION.
b) konkretare: andedrag, andetag; jfr ANDNING 2 b. Hygiea 1839, s. 194. Allt långsammare och ytliga respirationer. Petersson FysUnders. 312 (1908).
2) [jfr motsv. anv. i fr. o. lat.] (†) bildl.: andrum (se d. o. II); tillfälle att vila l. pusta ut; lättnad; ledighet; jfr RESPIRERA 2. När Gud täckes V(år) .. Konung någon respiration förläna ifrån Riksens höga och besvärliga saker. Wallquist EcclSaml. 5—8: 578 (1619). Kunde mig en liten respiration och ledigheet gifwas, skulle det snart nog ferdigt wara, som mig anförtrodt är. FörarbSvLag 1: 20 (1687). Vid åtskilliga Prästestationer i Stifftet .. är jag brukad och öfvad, och det nästan utan respiration. VDAkt. 1781, nr 580.
Ssgr (i allm. till 1; i sht i fackspr.): RESPIRATIONS-AKT. andedrag, andetag; äv.: andningsprocess; jfr akt, sbst.1 I 2. Thorell Zool. 1: 95 (1860; om andningsprocess). Nyström Talorg. 4 (1888). —
-APPARAT. [jfr t. respirationsapparat]
a) (numera bl. tillf.) apparat för underlättande av andningen hos person som har svårighet att andas; jfr respirator 2. Hygiea 1845, s. 309 (om rör- l. slangliknande apparat för underlättande av lungsjuks andning).
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) apparat för underlättande l. möjliggörande av andning i lokaler med dålig l. skämd luft (varvid frisk luft tillföres genom ett rör o. den utandade luften bortföres genom ett annat); jfr -maskin. Ekbohrn (1904).
c) [jfr motsv. anv. i t.] (i fackspr., i sht fysiol.) apparat för undersökning l. bestämmande av det respiratoriska gasutbytet. FörhLäkS 1871, s. 59. Rosendahl Bot. 211 (1902; i fråga om växter).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (numera mindre br.) ss. sammanfattande beteckning för andningsorgan(en): andningsapparat; jfr apparat 3 b. Ilmoni Sjukd. 3: 37 (1853). Wernstedt (1951). —
-BESVÄR. [jfr t. respirationsbeschwerden, pl.] obehag l. olägenhet l. svårighet (som besvärar ngn) vid andning, andningsbesvär; i sht i pl. Odenius 2Celsus 25 (1906). —
-CENTRUM. [jfr t. respirationszentrum] anat. o. fysiol. nervcentrum (i förlängda märgen) som reglerar andningsprocessen, andningscentrum; jfr livs-knut 1. Hygiea 1910, s. 1420. —
-EPITEL. [jfr t. respiratorisches epithel, eng. respiratory epithelium] i andningsorgan: epitel varigenom det respiratoriska gasutbytet äger rum. Wernstedt (1951). —
-FAS. fysiol. fas (se fas, sbst.3 4) i andningens förlopp (särsk. utandning l. inandning). Petersson FysUnders. 91 (1908). —
-FÖRLAMNING. med. förlamning varigm andningsprocessen (hämmas l.) upphör. Rosendahl Farm. 328 (1896). —
-FÖRSÖK.
1) motsv. försök 1: försök för undersökning av respiration; särsk. om försök för bestämning av näringsämnens omsättning i kroppen o. den därvid alstrade värmemängden (jfr -kalorimeter). Rosendahl Bot. 211 (1902; i fråga om växter). LAHT 1932, s. 878.
-GIFT, n. insektdödande medel avsett att intränga i insektens organism genom andningsorganen. LAHT 1927, s. 818. —
-KALORIMETER. [jfr t. respirationskalorimeter, eng. respiration calorimeter] fysiol. apparat (kalorimeter) för bestämning av näringsämnens omsättning i kroppen o. den därvid alstrade värmemängden. FörhLäkS 1908, s. 459. —
-KAMMARE, r. l. m. [jfr t. respirationskammer] (numera mindre br.) fysiol. lufttätt rum vari försöksperson inneslutes vid undersökning av andningsprocessen; jfr -försök 1, -kalorimeter. TT 1895, K. s. 74. —
-KAVITET. (numera bl. tillf.) zool. kavitet (se d. o. slutet) som utgör l. innehåller andningsorgan; jfr andnings-håla. Thorell Zool. 2: 318 (1865; hos manteldjur). Lilljeborg Fisk. 1: 40 (1881). —
-KRAMP. [jfr t. respirationskrampf] med. kramp i respirationsmuskulaturen; äv.: anfall av hastig andning (i förening med gråt- l. skrattkramp) vid hysteri. Wernstedt (1935). —
-KURVA, r. l. f. fysiol. kurva (se kurva, sbst. 1 a) som åskådliggör det respiratoriska gasutbytet hos en organism. FörhLäkS 1871, s. 60. —
-KVOT. [jfr eng. respiration quotient] fysiol. kvot angivande förhållandet mellan den avgivna kolsyrans o. den upptagna syrgasens volymer vid andning, respiratorisk kvot, andningskvot. Sundberg (1926). —
-KÄRL. (†) anat. i andningsorgan: blodkärl med blod som avger kolsyra o. upptar syre. Thorell Zool. 1: 98 (1860). —
-LJUD. [jfr t. respirationsgeräusch] ljud som uppkommer vid andning(sprocessen). TLäk. 1832, s. 101. —
-LUFT. [jfr t. respirationsluft] luftmängd som (vid lugn andning) in- o. utandas vid varje andetag; äv. allmännare, om in- l. utandad luft, andningsluft. ASScF 6: 190 (1861). LbKir. 1: 429 (1920). —
-MASKIN. [jfr t. respirationsmaschine] (†) = -apparat 1 b. EconA 1807, jan. s. 158 (använd i gruvor). —
-MEDEL, n. [jfr t. respirationsmittel] (numera bl. i skildring av äldre uppfattning) om fett o. kolhydrat betraktade ss. ämnen tjänande att underhålla den gm andningen fortgående förbränningen (i motsats till ämnen tjänande att uppbygga organisk vävnad o. d.); jfr plastisk 4 b. LfF 1868, s. 208. —
-MUSKEL. [jfr t. respirationsmuskeln, pl.] om var o. en av de muskler som äro värksamma vid andningsprocessen, andningsmuskel. TLäk. 1832, s. 162. —
-ORGAN. [jfr t. respirationsorgan] andningsorgan; jfr -redskap, -värktyg samt organ 2. TLäk. 1832, s. 102. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 353 (hos växter). Respirationsorganens sjukdomar. Wirgin Häls. 1: 89 (1931). —
-PRODUKT. (numera mindre br.) ämne som avsöndras från organism vid respirationsprocess(en); jfr produkt 3. LFSvanberg PVetA 1849, s. 18. LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 441. —
-RÖR. särsk. (numera bl. tillf.) om rör (på dykarapparat o. d.) varigenom andning sker; förr äv. oeg. l. bildl., om rör som möjliggör luftväxling i kloak o. d., ventilationsrör. (Stuprören) voro respirationsrör för kloaken. TT 1887, s. 145. 24 st. respirationsrör (till dykarapparater). TLev. 1899, nr 8, s. 2. —
-STRÖM. ström(riktning) av andningsluft l. respirationsvatten. FörhLäkS 1871, s. 59. FoFl. 1930, s. 163. —
(2) -STÄLLE. (†) plats l. anställning där ngn har en viss lättnad i l. får tillfälle att pusta ut från krävande arbete o. d. (I oktober sändes jag) till Herr Kyrkoherdens .. Mag. And. Collianders biträde vid Fröderyds Pastorat. Mitt enda respirations-ställe. VDAkt. 1791, nr 353. —
-TECKEN. [jfr t. respirationszeichen] mus. i vokalkomposition: tecken (bestående av ett kommatecken l. två små snedställda streck ovanför notsystemet) angivande lämpligt ställe för andning. Norlind MusLex. 831 (1916). —
-TRÄD. [jfr eng. respiratory tree] (†) zool. trädliknande andningsorgan i kloaken hos vissa sjögurkor, vattenlunga. Thorell Zool. 2: 447 (1865). —
-TYP. typ av andning (med hänsyn till hastighet l. styrka hos andningsrörelserna o. d.). LbKir. 1: 440 (1920). —
-VATTEN. i fråga om vattendjurs andning: vatten varur syre upptages o. vartill kolsyra avgives vid andningen. Thorell Zool. 2: 268 (1861). —
-VÄG. [jfr t. respirationsweg] väg (för andningsluften) till l. i andningsorganen; nästan bl. i pl. FörhLäkS 1867, s. 67. —
-VÄRKTYG~20 l. ~02. [jfr t. respirationswerkzeug] (numera bl. tillf.) jfr -organ. Hartman Naturk. 219 (1836). —
-YTA. yta (av slemhinna l. vävnad) varigenom gasutbytet äger rum vid andningsprocessen. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 242. —
-ÄMNE. (numera knappast br.) om ämne (syrgas) som upptages i organismen vid andningsprocessen. TLäk. 1835, s. 477. —
-ÖPPNING. zool. öppning varigm andningsluft kan komma in i andningsorgan(en), andhål. VetAH 1816, s. 231 (om öppning till traké).
Spoiler title
Spoiler content