SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1950  
ORGAN orga4n, n. (Adlerbeth Ant. 1: 63 (c. 1792) osv.), äv. (numera bl. ngn gg i bet. 3) r. l. m. (Kellgren (SVS) 5: 11 (1785), Östergren (1934)); best. -et, ss. r. l. m. -en ((†) = (Geijer Brev 34 (1809))); pl. =, äv. (ss. r. l. m. alltid) -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. organ, fr. organe; av lat. organum, av gr. ὄργανον, värktyg (se ORGANON)]
eg. o. urspr.: redskap, värktyg.
1) (föga br.) tekn. om instrument l. apparat l. maskindel med särskild funktion. På dessa muffar (äro) anbragta organen .. för spärrkopplingen, som består antingen af .. spärrhakar .. eller ock af rullar. TT 1900, M. o. E. s. 34 (om viss velocipedtyp). SvGeogrÅb. 1933, s. 122. (†) 2:ne större Brännvins-Pannor .. med Malmkran och tillhörande Imkylare och Organer. VexiöBl. 1827, nr 16, s. 4. — jfr MOTTAGNINGS-, UTLOPPS-ORGAN.
2) (i sht anat., biol. l. bot.) viss bestämd del av människo- l. djurkropp l. av växt, vilken har en yttre form o. en inre byggnad som är anpassad för utförande av ngn för individens liv nödvändig funktion. Möller (1790). Hvart och et (djur) är .. försedt med alla de organer, som .. fordras til dess vidmagthållande och förökande. Wåhlin Bastholm 167 (1791). Struphufvudet är röstens organ alldeles som ögat är synens organ och örat hörselns. Setterblad Mackenzie 29 (1887). (Körtlar äro) organ, som hafva till uppgift att bereda och afsöndra vätskor (sekret), hvilka innehålla särskilda beståndsdelar. Müller LbAnat. 147 (1905). SvSkog. 132 (1928). — jfr ANDNINGS-, AVSÖNDRINGS-, BEFRUKTNINGS-, BI-, BLAD-, BÄCKEN-, EMALJ-, EMBRYONAL-, FLYG-, FRUKTIFIKATIONS-, FÄST-, GENITAL-, GRIP-, GRUND-, GRÄV-, HAN(N)-, HJUL-, HON-, HUVUD-, HÖRSEL-, JÄMVIKTS-, KLÄTTER-, KÄNSEL-, KÖNS-, LUKT-, LYS-, MATSMÄLTNINGS-, MJÖLK-, MÄRG-, RESPIRATIONS-, RÖRELSE-, RÖST-, SEKRETIONS-, SIM-, SINNES-, SLUNG-, SYN-, TAL-, TREV-, ÄND-, ÖVERVINTRINGS-ORGAN m. fl. — särsk. i frenologien: vart särskilt av de ställen (områden) på huvudskålens yta o. därmed förbundna utbuktningar, varav man anser sig kunna sluta sig till en persons själsegenskaper o. anlag. Stiernstolpe Blumauer 3: 5 (1814). Gall sade mig, att jag hade en väl utvecklad organ, som han kallade Beobachtungsgeist. Wingård Minn. 11: 136 (1849). Wigert PsykSj. 1: 12 (1924). jfr BIFALLS-, TJUV-ORGAN.
3) om den mänskliga rösten med tanke på dess klang, styrka, röstläge, uttrycksfullhet o. d. JGOxenstierna 2: 212 (1772). Den starka organ, som fordras at förkunna .. (de himmelska sanningarna) för en samlad menighet. Kellgren (SVS) 5: 11 (1785). Man tycker mycket om honom i rollen, inte minst för hans vackra organ och vårdade tal. SvD(B) 1943, nr 50, s. 8. — särsk. (†) i utvidgad anv., om person. Huruså, min gunstig herre? inföll en grof organ på halfbruten Tyska. Almqvist Ekols. 1: 34 (1847).
4) bildl., om redskap som användes l. kan användas för att förvärkliga en avsikt l. tillgodose ett ändamål; medel. — särsk.
a) (i sht i fackspr.) redskap l. medel varmed ngt abstrakt l. psykiskt utövar sin värksamhet l. skaffar sig uttryck; särsk., med viss anslutning till 2, om viss psykisk förmåga, själsförmögenhet; ”sinne”. Obegripelig verkar (naturens allkraft) / Efter ämne och lagar; efter Organer, Organer! Thorild (SVS) 1: 42 (1781); jfr Därs. 52. Menniskan eger ingen annan organ för en Gudomelig undervisning, än Samvetet. LBÄ 39—41: 34 (1800). Bildningens organ och medel är språket. Geijer I. 1: 207 (1845). Ingenting talar för att .. (Sokrates) själv menade sig vara utrustad med ett särskilt organ, ett sjätte sinne. NoK 110: 102 (1931).
b) om de personer l. inrättningar (tjänste- l. förtroendemän, institutioner o. d.) gm vilka staten (resp. nationen, monarken, regeringen osv.) l. andra korporationer o. myndigheter utöva sina funktioner. De statliga, kommunala organen. Geijer I. 2: 143 (1832). Landsherrarne och Länsmännen voro .. de Konungens öfver Landskaperne utspridde organer, medelst hvilka han styrde riket. Nordström Samh. 1: 49 (1839). Understödstagare, som har att å därför utsatta tider anmäla sig hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen. SFS 1915, s. 185. — jfr CENTRAL-, FÖRVALTNINGS-, KONTROLL-, SAMHÄLLS-, STYRELSE-, VÄRKSTÄLLIGHETS-ORGAN m. fl.
c) (numera föga br.) om person l. korporation varigm annan person, institution, parti, åsiktsriktning o. d. framför sin mening l. utbreder sina åsikter, ”språkrör”; talesman; särsk. i uttr. vara organ för, förr äv. av ngn l. ngt. Det var ock tydligt, att den nye landtmarskalken .. blott (skulle) blifva ett organ af de befallningar, han undfick, eller af någon tyst ledare. Adlerbeth Ant. 1: 63 (c. 1792). Rektor vare den organ, igenom hvilken kollegium och direktionen kommunicera sig med hvarandra. Frey 1845, s. 342. Det religiösa åskådningssätt, för hvilket jag sedermera varit en ringa organ. NIgnell (1862) hos Warburg Rydbg 1: 550. Cavallin (1876).
d) om tidning (l. tidskrift); särsk. med tanke på att den är ett språkrör för visst parti, viss korporation l. samhällsklass, visst samhälle, viss åsiktsriktning o. d. Le Globe, den bästa af de litterära tidningarna, är organ för de nya idéerna. 2SAH 12: 485 (1827). Dagens nyheter, som ansågs vara Posses organ. De Geer Minn. 2: 262 (1892). Sedan 1864 har universitetet förfogat öfver ett vetenskapligt organ: Lunds universitets Årsskrift. Tegnér LundUniv. 18 (1897). Stadens socialdemokratiska organ. Hellström Malmros 17 (1931). SvFl. 1942, s. 109. — jfr ANNONS-, FACK-, HUVUD-, HÖGER-, KOMMUNIST-, KULTUR-, LIV- OCH HUS-, MONARKIST-, PARTI-, PRESS-, REGERINGS-, TIDNINGS-, VÄNSTER-ORGAN m. fl.
Ssgr (till 2; i sht i fackspr.): ORGAN-EXTRAKT. med. extrakt av ngt organ, vilket användes i medicinskt syfte. 2NF 20: 765 (1914).
-FÖRNIMMELSE.
1) (†) = -sensation 1. Trana Psych. 2: 7 (1847).
2) = -sensation 2. Herrlin Minnet 4 (1909).
-KLASS. (†) språkv. grupp av ljud som bildas gm samma (del av ett) organ. Äkta runskriften känner i hvarje organklass af consonanterna endast två ljudtecken. Munch FsvFnoSpr. 128 (1849). Pipon SvSpr. 204 (1878).
-KOMPLEX. komplex av flera organ l. alla organen i en organism. NF 7: 9 (1883).
-KÄNSLA.
1) i ä. psykologi: känsla som åtföljer de av organen förmedlade förnimmelserna. Boström 1: 140 (c. 1830).
2) = -sensation 2. De organkänslor, som äro förbundna med andning, ämnesomsättning och blodcirkulation. 3NF 13: 60 (1930).
-LÄRA, r. l. f. lära(n) om organen hos (viss grupp av) organismer. BotN 1858, s. 187. Aristoteles' zoologi är ett slags jämförande organlära. Wirén ZoolGr. 1: 57 (1896).
-PREPARAT. med. preparat av visst organ, vilket användes i medicinskt syfte. Sjövall Sjukd. 140 (1924).
-SENSATION.
1) i ä. psykologi: sinnlig förnimmelse som förmedlas av ngt sinnesorgan. Boström 1: 138 (c. 1830).
2) om de (ofta svaga o. obestämda) förnimmelser som man har av organen inom den egna kroppen o. deras funktioner. Organsensationerna från cirkulations- och andningsorganens områden. Gadelius Tro 1: 100 (1912).
-SINNE. i ä. psykologi, sammanfattande, om alla de fem sinnena. Boström 1: 143 (c. 1830). Ribbing Anthr. 16 (1861).
-SYSTEM. biol. sammanfattande, om organ med samma l. likartad funktion. Växterna ega endast tvenne organsystemer, nemligen nutritions- och multiplications-organer. Fries BotUtfl. 2: 164 (1834, 1852). Müller LbAnat. 5 (1905).
-TERAPI. med. behandling där man ss. läkemedel använder tillförda kroppsorgan l. ur dem framställda specifika ämnen. Hygiea 1899, 1: 487.
-TVÅNG. skyldigheten för säljaren av ett slaktat djur att vid köttbesiktning låta vissa föreskrivna organ av djurkroppen medfölja denna. NDA 1913, nr 125, s. 5. SFS 1924, s. 843.
-ÄGGVITA~020. biol. den i organens vävnader befintliga äggvitan. NF 5: 640 (1882).
Avledn.: ORGANITET, r. l. f. (†) till 2: organism. Defeckten i Organiteten. Gadelius Tro 1: 87 (i handl. fr. c. 1775).
Spoiler title
Spoiler content