publicerad: 1957
RESTA, v.1 -ar (JönkTb. 124 (1532), VDAkt. 1735, nr 183) l. -er (rä´sst'r Dalin; HFinlH 4: 359 (1558), Linder Regl. 136 (1886)), -ade (SvTr. V. 1: 14 (1575: restede), Stiernman Com. 1: 278 (1577), Linder Regl. 136 (1886)) l. -te (KlädkamRSthm 1597—98 A, s. 26 a, Linder Regl. 136 (1886)), -at (Almquist CivLokalförv. 3: 260 (i handl. fr. 1620), Linder Regl. 136 (1886)).
Ordformer
(äv. rä-, -th-)
Etymologi
(†)
1) med saksubj., intr.; = RESTERA, v.1 1; äv. i uttr. ngt restar ngn l. för ngn, ngt återstår för ngn, ngn har ngt kvar. KyrkohÅ 1920—21, s. 273 (1597). Rester till utgifter för min far och mig 325 daler. CFMennander (1768) i MoB 3: 83. Nu är .. (vattnet) uttorkat, och det som rester är grumligt, orent och stinkande. Björnståhl Resa 2: 76 (1773). Tvärtom försämras alt; snart ingen kund oss rester. Rademine Goethe 4 (1799). — särsk. = RESTERA, v.1 1 b. Aurelius Räkn. C 1 a (1614). Här säger iag 3 ifrån 4 restar 1. VDAkt. 1735, nr 183. Agrelius Und. 27 (1738).
2) med saksubj., intr.; = RESTERA, v.1 2; äv. i uttr. resta ngn l. för ngn, återstå för ngn; resta på ngt, fattas i ngt. Böthe (den som använt en falsk tunna ss. mått), som lag förmäler, och giffue thett igenn, som rester på målitth. TbLödöse 30 (1587). Nu restar migh förklara, Thet intet är mitt Feel. Skogekär Bärgbo Klag. B 1 a (c. 1632). Nu restar för migh och står tilbaka, / .. at innerlig bidia min Gudh. Beronius Reb. B 4 a (1674). Blott en enda mening rester. Remmer Theat. 1: 256 (1814). Hagberg Shaksp. 1: 320 (1847). Linder Regl. 136 (1886; utan angiven bet.). — särsk.
a) = RESTERA, v.1 2 b; särsk. i uttr. resta på ngt, återstå av (betalningen för l. leveransen av) ngt. HFinlH 4: 359 (1558). Kom förrethe Jon j Ralby och ttaledhe ttil per Erson .. om 10 .. (mark) penger som Resthe på En hesth. UpplDomb. 5: 28 (1599). Gilius på Nor .. hafver löst all gälden, så att där intet restar. NoraskogArk. 5: 415 (1637). KKD 10: 25 (1707). — särsk.
α) i uttr. ngt restar ngn l. hos ngn l. på ett samhälle o. d., ngn l. ett samhälle osv. resterar med ngt. Thenn teenskat, som räst[er] här på Wadzstena stad. VadstÄTb. 46 (1580). (Fogden rapporterar, huru) myket aff huar Partzell i medlertijdh är opburitt aff allmogen, huru mykett Effter ahnordningen lefreradt .. och huru mykett som ändå räster hoos Almogen. LReg. 145 (1620). At om mögeligit våre (dvs. vore) min K(äre) B(roder) kunne hielpe Jöran Jöranson med Elzborg[s] lösen, som honom rester en (dvs. än) till at utgifua. OxBr. 11: 31 (1620). HovförtärSthm 1624, s. 21.
β) i fråga om en rest betraktad ss. ngns fordran: återstå ss. l. utgöra ngns tillgodohavande l. fordran; utgöra ngns saldo o. d.; äv. med indirekt obj. som anger den som har ngt (kvar) att fordra; jfr b. Stiernman Com. 1: 278 (1577). Bleff Daniell krögier thil frågieth, om han will giffua Oloff Larssonn di 200 daler honnom resther. TbLödöse 125 (1589). Summa 338 dal(er) 2 öre Hwarpå bekommet Penninger 50 dal(er) Rester migh 288 dal(er) 2 öre Maria gubbaerts. HovförtärSthm 1624, s. 121.
b) [jfr a β] i fråga om innestående lönefordran; = RESTERA, v.1 2 c. BtFinlH 4: 289 (1565). Löningerne, som räste, äre 11.000 Rdr. RP 7: 18 (1637).
3) med personsubj., intr. o. tr.; = RESTERA, v.1 3; äv. i uttr. resta ngt l. med ngt, restera med ngt. JönkTb. 124 (1532). TbLödöse 103 (1588). Pastor är en elak mees, som och rester prostetunan i 14 åhr. Murenius AV 333 (1656). Som så många än resta medh sina domkyrkiotunnor pro 1694. VDAkt. 1699, nr 74. VDR 1703, Verif. 375.
Anm. Ss. räkenskapsterm användes förr stundom i st. f. 3 pers. sg. pr. av RESTA, v.1, i bet. 2, den motsv. formen av det lat. grundordet restat (äv. skrivet restet) [jfr RESTAT, sbst.], t. ex.: Szå skulle wara effter Regenskapenn Jnuentarium på tack koppar 10 skip(pund) 2 .. (skålpund) 2 .. (mark) Och är nu effter Jnuenterungenn Tack Koppar — 10 skip(pund) 3 .. (mark) Resthet — 1 .. (skålpund) 19 .. (mark). VaruhusR 1540. At migh ännu restat 48 mark. Schück SvFörlBokhH 1: 57 (i handl. fr. c. 1580). KlädkamRSthm 1587, s. 22 a.
Spoiler title
Spoiler content