SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1957  
RESTABILERA l. RESTABILIERA, v. -ade.
Ordformer
(-lera 1660. -liera 16741767)
Etymologi
[jfr ä. eng. restable, restablish; av ffr. (o. fr. dial.) restablir (fr. rétablir), av re- (se RE-) o. (det i fr. dial. belagda) establir, av lat. stabilire (jfr ETABLERA); jfr äv. it. ristabilire, span. restablecer]
(†)
1) återupprätta, återställa; åter införa. Stiernman Com. 4: 73 (1674). Then restabilierade freden. RARP 14: 197 (1682). Biurman Brefst. 283 (1767).
2) åter uppsätta (ngn) på tronen. Att cardinalen i Frankrike skulle ha gjort sin högsta flit om till att förhindra kongen (dvs. Karl II) att bli restabilerat i Ängelland. Ekeblad Bref 2: 206 (1660).
Spoiler title