publicerad: 1957
REST räs4t, sbst.1, stundom (starkt vard.; företrädesvis i uttr. för rexten l. förrexten, se 4, särsk. 4 b) REXT räk4st, r. l. m. (2SthmTb. 5: 190 (1576) osv.) ((†) f. ÅngermDomb. 22/6 1642, fol. 188; n. Teitt Klag. 137 (1556), OxBr. 9: 39 (1626)); best. -en (ss. n. -et); pl. -er; förr äv. RESTA, f.
Ordformer
(rest (rä-, -th) 1556 osv. resta 1546. resta- i ssg 1706. reste 1625. reste- i ssgr 1587—1762. resto 1675. rext (rä-, -kst) 1890—1949)
Etymologi
[jfr d. rest, mlt. rest(e), t. o. eng. rest; av fr. reste l. (i vissa former) it. resto l. span. resta, resto, till fr. rester resp. it. restare l. span. restar (se RESTERA, v.1); med avs. på formen rext jfr RESNA]
1) vad som är kvar av ngt (konkret l. abstrakt), sedan en (i allm. större) del därav tagits bort l. avlägsnats l. förbrukats l. förstörts l. försvunnit o. d.; vad som är över, återstod, lämning; residuum; stundom liktydigt med dels: överskott, behållning, dels: kvarleva, spillra, dels: slump, stuvbit; äv. (i fråga om grupp av individer): de kvarvarande l. återstående; jfr 2. En liten, sparsam, obetydlig, ynklig rest. Hunden fick äta upp resterna av måltiden. Talrika rester av byggnader vittna om en äldre bebyggelse på platsen. Han tog själv mer än hälften av godsakerna och lämnade sedan resten åt syskonen att dela. Han hade endast lyckats rädda en liten rest av sin förmögenhet. De flesta av soldaterna stupade; resten flydde. Rester av gammal vidskepelse leva fortfarande kvar i vår tid. Fast .. (polackerna) miste den ringa reste de hafve i Liflandh, så (osv.). OxBr. 5: 338 (1625). D(aler) 185: 30 ör(e) .. Affgåår .. 7 (daler) .. 28 ör(e). Resto 178 (daler) .. 2 (öre). HovförtärSthm 1675 A, Verif. 76. Ett skynke rundt om midjan, / Ringa rest af forna byxor, / Tjenar nu som skönhetsgördel. Wennerberg 1: 20 (1881). Det var en tröst att veta, det .. (Herluins) jordiska rester icke blifvit skymfade under revolutionen. Anholm Norm. 97 (1898). Man har .. på konstgjord väg kunnat göra efter utsöndrandet av icke smältbara rester (i en organisk kropp). Bolin KemVerkst. 172 (1942). — jfr BOTTEN-, DJUR-, MAT-, MÄNNISKO-, PETROLEUM-, SKELETT-, SPRÅK-, TJÄR-, VITTRINGS-, VÄXT-REST m. fl. — särsk.
a) mat. tal som erhålles ss. återstod, då man subtraherar ett (större) tal (summan, minuenden) med ett annat (mindre) tal (subtrahenden). Om man subtraherar l. drar 2 från 5, blir resten 3. Aurelius Räkn. C 4 a (1614). Larsson o. Lundahl RäknBFolksk. 1: 69 (1935).
b) mat. tal som erhålles ss. återstod vid division l. rotutdragning, sedan dessa operationer utförts så långt som det är möjligt med användande av enbart hela tal (när divisionen resp. rotutdragningen icke går jämnt upp). Då man dividerar 32 med 6, blir resten 2. Om kvadratroten utdras ur 101, erhålles 1 till rest. Zweigbergk Räkn. 21 (1839). Larsson o. Lundahl RäknBFolksk. 1: 79 (1935).
c) [delvis anslutet till 2] mat. i uttr. kvadratisk, kubisk, bikubisk rest o. d., om tal varmed produkten av ett primtal o. ett annat helt tal måste minskas l. utökas för att bli ett kvadrattal resp. kubtal osv. NF (1889). 2SvUppslB (1952).
2) vad som fattas i ngt (när en viss del därav redan föreligger l. är medräknad l. gjorts undan l. levererats l. betalts o. d.), för att detta skall vara fullständigt l. färdigt l. bilda en viss (avsedd, tänkt) helhet; vad som återstår att ytterligare göra l. leverera l. betala o. d., resterande del av ngt; ofta i sg. best.: det resterande, återstoden, det övriga; i fråga om en grupp av individer l. enheter: de övriga l. andra; i vissa fall utan bestämd avgränsning från 1. Sedan han fått åka med en bekant ett par kilometer, fick han gå resten av vägen. När läraren kom in i skolsalen, hade endast hälften av pojkarna hunnit in; resten befann sig ännu ute på skolgården. Vtaf huilken summe han dhå strax betalede 250 gÿllen, och resten, som war 300 gÿllen, skulle han a[nn]o 64 haff[ue] betaledt. 2SthmTb. 5: 190 (1576); jfr a. Vil j giöra narr af mig, så vil jag icke läsa mehra, låt Jörgen Hanskemakare läsa Resten. Lagerström Holberg Westph. 29 (1737). Jag vill citera .. några små profsentencer (ur brevet) hvaraf du kan dömma om resten. Kellgren (SVS) 6: 91 (1779). Av denna mängd (kalcium) kommer endast 10 g på de mjuka delarna, resten finns i skelettet. Bolin VFöda 91 (1933). Att du .., sa han. Men resten svalde han. Fogelström Natt 156 (1955). — särsk.
a) vad som återstår att ytterligare leverera l. fullgöra l. betala l. redovisa l. som resterar av ngt som ngn är skyldig att leverera l. utföra l. betala resp. redovisa; i sht om sådant som är obetalt osv. efter betalningsterminens osv. utgång, särsk. om (del av) skatt som icke betalts vid uppbördsterminens utgång; pänningsumma l. leverans l. redovisning som man är l. blivit efter med; ofta liktydigt med dels: brist (i leverans l. redovisning o. d.), dels: skuld (i sht skatteskuld). G1R 18: 159 (1546). Fogden bör årligen .. upsättia en rest-längd på hvad som kan innestå (av utskylder), som .. sedan hvar och en, som för någon rest upförd är, blifvit hördt, af Tings-rätten verificeras. PH 1: 669 (1727). Ofta kommer man för en liten Rest i Arrest. Scherping Cober 2: 428 (1737). Ansvaret för .. resters indrifning .. åligger kronofogden. SFS 1908, nr 63, s. 4. Därs. 1936, s. 197. — jfr KRONO-, TIONDE-, UPPBÖRDS-REST. — särsk. i vissa uttr.
α) komma l. bli l. vara l. stå på (ngn gg i, förr äv. till) rest o. d., bli resp. vara efter med betalningen l. redovisningen av ngt, komma resp. stå i skuld för (en viss del av) ngt, komma resp. stå på restlängd; särsk. i fråga om skatt, hyra, föreningsavgift o. d. Komma på rest med betalningen, skatten, hyran. 3 års skatt gierder .., som .. pär monssonn för åby stodh thill rest medh. UpplDomb. 2: 48 (1579). För thetta Cronofogden N. N. hwilken sedan han på Leigde inkommit at förklara och giöra redo och räkning för thet han til Kongl. May:t och Cronan kommit til Rest och korta, är af Slotz Cantzliet .. arresterat .. worden. Schmedeman Just. 1097 (1687). Att Fogden och Skrifvarne i Ångermanland, voro på stor rest med Krono-utlagorne. Hallenberg Hist. 2: 517 (1790). De till förbundsstyrelsen inkomna rapporterna visa att ett stort antal medlemmar (i fackföreningen) städse stå på rest. SkomFackT 1889, juli s. 4. Bergmans hade blivit i rest på ett par månaders hyra. Holmström Kråksl. 177 (1926).
β) (†) ngt är l. står till rest, ngt är ännu obetalt l. icke redovisat; rest är l. finnes in(ne) hos ngn l. är hos ngn l. ngn har rest inne, ngn resterar med ngt. Icke är heller någet rest (av skattesmöret) in hoss bönderne. Teitt Klag. 137 (1556). Szå är och någitt rästh hoss någre, som haffwe hafftt högz:te Kong:e M:ttz godz handemillan, till att köpe klädhe och annedt till hans nådz behoff. HH XIII. 1: 103 (1563). The 10 daler som stode til räst på gården. BtSödKultH 12: 4 (1590). Noch bekienner Hendrich Salthou sig haffua inne gamaltt Rest. VRP 1614, s. 274. Hvadh restett anlanger, som ännu inne hoss almogen och andre finnes kan, skall med flijtt uthfordres. OxBr. 9: 39 (1626). At mycket af Kongl. Maj:ts och Cronones gäld ifrån gamla tider intil 1680 inclusive, wid senaste Riksdagen ännu war til rest och obetalt. HC11H 14: 213 (1693).
γ) (†) föra l. skriva ngn på l. till rest, sätta rest på ngn, skriva ngt till rest o. d., uppföra ngt ss. rest resp. ngn på restlängd; äv. med attributiv bestämning som anger restbeloppets storlek. Ändock .. (fogdarna) mycket skrifwa till rest. Stiernman Riksd. 518 (1602). Vår fogde .. hafver sat en stoor rest på oss fattige prestmän här i Sunnerbo. OxBr. 12: 173 (1615). (Ståthållaren) skall .., medan Skatten påbiudes, ransaka alles deres wilckor, som till Räst skrefne äre. LReg. 137 (1620). Efter de wore förde på stoor rest. RARP 4: 402 (1650). Järta Kopparb. 72 (1823).
δ) (†) övergående i bet.: fordran; särsk. i uttr. ngt står ngn till rest, ngn har ngt kvar att fordra; jfr b. Att hustru Clara och Niels Biug, haffue .. sin fulle summe som them på samma hws till rest stodh, vpburet och annammet. 3SthmTb. 2: 22 (1596). (Sv.) Jag har ännu en rest hos honom af etc. (Fr.) Il me doit encore tant. Nordforss (1805).
ε) bildl.
α') (†) skuld o. d. Hvarest är en Gud til finna, / Såsom Tu, min Fader, äst? / Then ther millioners rest / Låter nådig tilgift vinna. Kolmodin Dufv. 238 (1734).
β') [jfr α] (numera bl. tillf.) i uttr. komma l. vara l. stå på rest o. d., komma resp. stå i skuld, bli resp. vara efter med ngt. Ibland osz är ingen som betahlar Gudh thet som hans Lagh vthaff osz medh rätta fordrar, hwar medh wij altijdh stå på rest och tilbaka. Sylvius Mornay 501 (1674). Innan året går ner bör man uppgöra sina räkningar; och jag finner dervid att jag efter vanligheten är på rest hos dig i brefväg. Tegnér (WB) 7: 324 (1832). KrigVAT 1902, s. 89 (: komma på rest).
b) [jfr a, särsk. a δ] om innestående del av lön l. ngt som ingår i ngns löneförmåner, särsk. av en soldats sold; ngns lönefordran; numera bl. tillf., i anv. med direkt anslutning till huvudbet.; förr äv. utan bestämning som anger att det är fråga om lön; förr äv. i uttr. ngt står ngn till rest, ngn har ngt (kvar) att fordra av sin lön. BtFinlH 4: 415 (1570). Thet honom (som icke fått ut full roddarlön) stod til rest, lop til 2 marc pngr. BtSödKultH 12: 11 (1591). Krijgzfolcket hafwer stora rester, och äre, förty the intet betalte blifwa mycket malcontente. Gustaf II Adolf 117 (1615). Brenner Dikt. 2: 129 (1723).
c) [delvis anslutet till 1] (i fackkretsar, vard.) del av examenskurs vari en tentand vid tentamen visat otillfredsställande kunskaper o. som han för att bli godkänd skall läsa in bättre o. på nytt tentera på; särsk. i uttr. få rest. Östergren (1936). IllSvOrdb. (1955).
d) [delvis anslutet till 1] (i sht i tyskpåvärkat spr.) i uttr. utan rest, helt o. hållet, fullständigt, restlöst. Rutström i 2SAH 7: 26 (1813). Hvad vi vunnit (i den moderna kulturutvecklingen) kan så där tämligen utan rest återföras på synpunkten af medvetandets och hela förnimmelsekraftens .. stegring. Norström NMänn. 53 (1906). Boken .. föll utan rest in i stämningen. Johanson RecBakt. 52 (1928).
e) (†) i uttr. ngt står ngn till rest (jfr a ε β'), i allmännare anv.: ngt återstår för ngn (att göra). Eet weet Jagh änn som migh står till Resth, / Jagh måtte Köpa migh en Ståtelig hesth. Aschaneus HwsRegl. 13 (1614).
f) (ngt vard.) i sg. best., med en allmännare, till innebörden jämförelsevis vag bet.: allt vad som i övrigt (i den föreliggande situationen) kan komma i fråga l. behövas, vad som händer l. hände i övrigt l. därefter, allt det övriga l. andra, allt annat; särsk. i uttr. göra resten, göra vad som ytterligare behöves för att fullborda l. förstöra ngt o. d.; jfr 4. Huvudsaken var att han fått sin vilja igenom; med resten fick det sen gå som det ville. Herren måste gå in och skrifva ett bref till denna Jungfrun .., och lät mig sedan bestyra om resten. Missförståndet 75 (1740). Jag var händelsevis inne på Dagblads-kontoret, när eder betjent inlemnade en friare-annons, i hvilken jag genast igenkände stilen; resten kan ni gissa. MCramær (1845) hos Schöldström Skämt. 80. Goterna härjade ock Olympia. Stora jordbävningar gjorde resten. Hedén 3: 128 (1912). Det är bäst att sköta sitt arbete och strunta i resten. Johnsson Essad Härligh. 121 (1930). — särsk.
α) (†) i uttr. för hela resten, med avseende på resten, i övrigt; jfr 4 a. Älskar du mig — då är jag glad och har nog hvad det vidkommer, och skall sköta mig för hela resten sjelf, lustig och nöjd och flitig. Almqvist Går an 134 (1839).
β) (†) ensamt, i mer l. mindre klart adverbiell anv.: för övrigt, i övrigt; (under) resten av tiden; för resten (se 4 a). (Jag önskar få veta) huru ded nu bliffuer om mitt ämbette, och ähr migh rästen lika, till hvilket H. K. Maij:t täckes migh att bruka, antingen slått eller land. OxBr. 3: 70 (1623). Rita, läs Pope och roa Dig resten. AEhrensvärd (1764) hos CAEhrensvärd Brev 1: VII.
3) (†) i vissa mera självständiga, bildl. anv.; jfr 2 a ε.
a) [jfr t. einem den l. seinen rest geben, seinen rest bekommen, fr. donner son reste à qn; uttryckets uppkomst har förklarats på olika sätt] i uttr. giva ngn sin rest l. resten, med person- l. saksubj.: ge ngn hans beskärda del l. vad han förtjänt l. tål l. ordentligt på huden, ge ngn nådestöten, göra slut l. ”ta kål” l. ”ta knäcken” på ngn; få l. bekomma sin rest l. resten, få sin beskärda del l. vad man förtjänt l. behöver l. tål l. ordentligt på huden l. sitt straff, ”få knäcken”, få nådestöten, bli dödad o. d. Sedan han den samma (dvs. fienden) hade giffvidh sin rest på huffudh .., bleff han sielf sedan .. skutin i benan. HH 20: 365 (c. 1640). Tjufvarna .. sittia .. nu .. i barnhusset till att få deras rest. Ekeblad Bref 1: 223 (1653; rättat efter hskr.). Jag skulle nu (vid duellen) all min bärnhyterska tapperhet tilsammans fatta, och honom resten gifva, eller bereda mig til döden. Humbla Landcr. 136 (1740). Han bäfvade af ångest och fruktan deröfver, at han nu mera skulle vara min fånge, och så väl som sina fiender bekomma resten. DeFoë RobCr. 87 (1752). Hon har tagit sin tillflykt till böcker, och jag fruktar att de skola gifva henne resten. Fahlcrantz Lessing Gal. 18 (1821). Lindfors (1824).
b) om ngt som ngn får i utbyte för ngt l. som är resultatet av l. tacken för ngt l. dyl.? (Är det rätt handlat av dem som Darius trott gott om o. gett de högsta ämbeten) Att de, fiendtliga ok lijka goda båda, / Skull' lämna honom så anständig' Tiänsters Räst? Börk Darius 832 (1688).
4) i det adverbiella uttr. för resten (ofta hopskrivet till förresten).
a) betecknande att en viss utsaga har avseende på den övriga delen av ngt l. det övriga (i motsats till ngt som nämnts förut l. till ngt underförstått): i övrigt, för övrigt; jfr 2 f. Kellgren (SVS) 4: 217 (1781). Af Ordföranden föreslogs, att .. Öfveråringar skulle inväljas med olika rösträttighet ... Derpå talades .. om den väckta frågan att införa instrumentalmusik på Gymnasium. Detta uppskjöts emellertid äfven och för resten diskuterades mycket .. om den slapphet, hvartill Gymnasium .. förfallit. ÅbSvUndH 34: 81 (1846). Stor var eljest icke hopen, / Honom (dvs. Munter) följde i det sista, / Två soldater gräfde gropen, / Fyra stodo vid hans kista; / Men till heders se'n för resten, / Utom generaln och presten, / Tre korpraler, pengar värde, / Och furiren jag — den fjerde. Runeberg 5: 62 (1857). Gör som jag säger och håll snattran på dig för resten. Lieberath FriluftP 95 (1921); jfr b.
b) betecknande att en viss utsaga berör ngt som tidigare icke varit på tal l. belyser ngt från en ny synpunkt l. tar hänsyn till förut icke framlagda omständigheter o. d.; ofta med mer l. mindre försvagad bet., använt väsentligen blott för att med ngt förut nämnt knyta samman en ny utsaga som utgör ett (stundom tämligen ovidkommande) tillägg o. komplement l. en förklaring l. invändning, särsk. ngt som man i det föreliggande sammanhanget (plötsligt, gm associationer l. dyl.) kommit att tänka på: för övrigt; vad det beträffar; för den delen; stundom närmande sig dels bet.: dessutom, till på köpet, dels bet.: dock, emellertid. Nå, hvad jag sagt, för resten, / Det kan jag säga om — för dig. Leopold 1: 302 (1808, 1814). ”Altså lefver skolmästarens Martha ännu?” frågade han bäfvande. ”Jo, jo, men! och en satans tös är hon för resten!” Cederschiöld Riehl 1: 123 (1876). För resten förstår jag rakt inte huru vi kommo in på det här kuriösa ämnet. Hedenstierna FruW 57 (1890). De äldre herrarne, damerna med för resten, utfyllde ibland aftontimmarne med ett litet kortparti. SDS 1899, nr 415, s. 2. De borde för rästen icke tala om grymhet, de som själfva kände stridens och täflans och dödandets njutning. Forsslund Djur 22 (1900). Prat! Det tror jag inte, men hvad gjorde det för resten? PT 1908, nr 183 A, s. 3. Jag har aldrig kunnat lära mig orden (till sången) riktigt och för resten har jag ju ingen sångröst. Johnson Kommentar 7 (1929).
Ssgr (i allm. till 1): A: (2 a) REST-AVGIFT~02, äv. ~20. kam. särskild indrivningsavgift som uttages för varje restförd skattepost (o. som tillfaller utmätningsmannen l. hans biträde). SFS 1945, s. 1971. —
(2 a) -BOK; pl. -böcker. särsk. (numera bl. tillf.): bok innehållande förteckning över personer som restera med betalningen av ngt o. d.; äv. bildl.; jfr -längd. Rudbeckius MemPubl. 3 b (1633; bet. oviss). (Kristi blod) plånar reen din rest- och skuldeBok. Lillienstedt Christus 3 b (1686). —
-EXEMPLAR. [jfr d. resteksemplar] särsk. om kvarvarande (osålt) exemplar av en bok. Östergren (1936). —
-FRI.
1) (mera tillf.) till 1, 2; = -lös. Två miljoner, som voro restfritt borta. Koch GudVV 2: 274 (1916). De förklara långt ifrån restfritt alla avvikelser. Östergren (1936).
2) (†) till 2 (a), i fråga om betalning l. leverans l. redovisning av ngt o. d.: som betalas (betalts) osv. till fullo. NVexjöBl. 11/12 1846, s. 1. SmålAlleh. 1883, nr 4, s. 1. —
(2 a) -FÖRA, -ing. kam. uppföra (ngt) ss. rest; uppföra (ngn) på restlängd; särsk. i fråga om skatt. SFS 1895, nr 37, s. 2. Restförda kommunalutskylder. UNT 1930, nr 10442, s. 7. —
-FÖREKOMST~002, äv. ~200. särsk. till 1: förekomst av rest(er); (ngts) förekomst ss. rest; äv. konkret, om resten. FoFl. 1946, s. 128. —
-FÖRRÅD. förråd som utgöres av vad som blivit över av ett större förråd. Enckell o. Claesson Trub. 211 (1932). —
-KVÄVE. fysiol. om kvävet i de ämnen i blodet, som återstå, sedan blodets äggviteämnen avlägsnats. Hygiea 1917, s. 225. —
-LADDNING. [jfr d. restladning] fys. laddning som finnes kvar hos en kondensator efter dess urladdning. 2NF (1915). —
-LISTA, r. l. f.
1) till 1: lista på föremål l. varor l. individer som utgöra en rest av en viss större samling l. grupp o. d. KrigVAH 1888, s. 183.
2) till 2 a: lista på personer som icke (i tid) erlagt vederbörlig avgift o. d.; jfr -längd. Östergren (1936). —
(2 a) -LÄNGD. (rest- 1624 osv. resta- 1706. reste- 1621—1726) i sht kam. längd innehållande förteckning över personer som icke i laga tid betalt sin skatt (l. annan avgift) o. uppgift om de resterande skattebeloppen (resp. avgiftsbeloppen). Uppföra ngn l. ngt på l. i restlängd. Upprätta restlängd. Vara l. stå l. komma på restlängd. KamKollP 1: 211 (1621). SFS 1952, s. 853. särsk.
a) (†) övergående i bet.: vad ngn resterar med. Per Perssons Restelängd vppå winterkörslen för Berghby för åhr 1634. som han ähr skyllig at betala 6 daler 16 öre. UpplDomb. 1: 157 (1639).
b) (numera bl. tillf.) oeg. l. bildl., särsk. i fråga om sådant som ngn icke medhunnit i rätt tid l. ligger efter med. En ansenlig restlängd af oafgiorde mål. 2RARP 18: 449 (1752). Du får .. nöja dig utan långt bref .., ehuru jag är på restlängd sedan sist. Geijer Brev 181 (1814).
(1, 2) -LÖS. [jfr d. restløs; efter t. restlos] (i sht i tyskpåvärkat spr.) fri från rester l. lämningar o. d.; som utförts l. sker o. d. på ett sådant sätt, att inga rester uppkomma l. bli kvar l. att ingenting blir över l. att allt som hör till saken omfattas, undantagslös, fullständig, total; ss. adv. äv.: helt o. hållet. Andrahandsdikter, hvilka kunna så godt som restlöst förklaras som nedslag af en utifrån kommande impuls. Böök SvStud. 440 (1913). Vill man av sitt förråd av vätgas och syrgas ha föreningen vatten bildad, så att båda gaserna restlöst åtgå till vattenbildningen, så måste man (osv.). Jundell Barn. 1: 70 (1927). Restlös självutgivelse. SvTeolKv. 1932, s. 111.
-METOD(EN). filos. metod för orsaksbevis, innebärande att man, då man vet att företeelsen i övrigt är en värkan av vissa kända orsaksfaktorer, bevisar att resten av företeelsen är förorsakad av en resterande orsaksfaktor. Rein Log. 89 (1882). —
-MIDDAG. middag på rester som blivit över från en föregående måltid. —
-MÅL, sbst.1 [jfr d. restmål] (†) (större) stuvbit; jfr mål, sbst.3 Af realisationsvarorna framhålles: .. Rester af Mattor, Ylle & Bryssels, såväl större restmål som små för sängmattor. SDS 1897, nr 37, s. 1. Därs. 1898, nr 43, s. 1. —
-MÖTE. (förr)
1) kyrkl. till 1: särskilt husförhörsmöte l. dyl. till vilket de kallades som varit frånvarande vid ett ordinarie möte. VDAkt. 1795, nr 350. Wranér SkStug. 109 (1886; om förh. 1856).
-PARTI. [jfr d. restparti] handel. parti av handelsartiklar o. d. som blivit över vid den vanliga försäljningen (o. försäljas gm realisation l. dyl.). SundsvP 1886, nr 4, s. 4. —
(2) -PORTO. (†) porto som erlägges för ofullständigt frankerad postförsändelse o. som motsvarar det resterande portobeloppet; jfr lösen I 2 b. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 32, Försl-Postst. s. 181. Geijer Postförf. (1890). —
-PRIS, n. [jfr d. restpris] handel. pris på restvara, realisationspris. SvD(A) 1920, nr 253, s. 6. —
(2 a) -RANNSAKNING~020. (rest- 1727 osv. reste- 1650) (förr) kam. granskning av de i en restlängd l. dyl. upptagna restbeloppen; särsk. om sådan granskning av skatterestantierna vid en offentlig förrättning ledd av landshövdingen i länet l. hans ombud. LReg. 250 (1650). Rabenius Kam. § 481 (1825). 2NF (1915). —
-RULLA, r. l. f. (förr) mil. samlingen av stamkorten för vissa värnpliktiga som icke fullgjort den för deras årsklass fastställda militära tjänstgöringen. SFS 1918, s. 2175. —
-SEDEL. (rest- 1582—1793. reste- 1587—1762) [jfr d. restseddel] (†)
1) till 2 a: sedel som utgör bevis på att ngn resterar med betalningen l. leveransen av ngt o. d.; skuldsedel; stundom svårt att skilja från 2. 2SthmTb. 8: 77 (1589). OxBr. 11: 629 (1632). Wijdare begärar iag att Länssman manhafftigh Suen Månson tager dhen reste Zedlen (gällande resterande spannmålsleverans) med sig till tinget. VDAkt. 1674, nr 219.
2) till 2 b: sedel som utgör bevis på att ngn har en fordran på innestående lön (särsk. sold); jfr 1. 2SthmTb. 6: 510 (1582). Restadhe honom opå hans besoldningh (nedanstående) såsom reste zedelen .. förmäler — 233 daler 29 öre (m. m.). KlädkamRSthm 1587 C, s. 59 a. Ingen skal fördriste sig til att löse någon skuld eller Rästezedel til sig af någen Krigzman. Stiernman Com. 1: 472 (1602). Hallenberg Hist. 3: 335 (1793).
Ssg (till -sedel 2): restsedel-köp. (†) upp köpande av ”restsedlar”. Stiernman Com. 1: 471 (1602). —
(2 a) -SKATT. (icke i officiellt spr.) resterande l. kvarstående skatt, kvarskatt. SAOL (1950). SDS 1954, nr 319, s. 7. —
(2 a) -SKYLDIG. i sht kam. person som resterar med betalningen av ngt, särsk. av skatt. PH 6: 4528 (1757). SDS 1954, nr 319, s. 7. —
(2) -SMIDE. (förr) smide (utgörande en del av den tillvärkning som ett hammarvärk, efter hammarskatten, hade rätt till) som på grund av brist på drivvatten l. dyl. icke medhunnits, undersmide; motsatt: huvudsmide. 3SAH LII. 2: 332 (i handl. fr. 1788). Hultin BergshFinl. 201 (1896). —
-STRÅLE. [jfr t. reststrahl] (numera föga br.) fys. om vissa jämförelsevis långvågiga infraröda strålar som icke undergå nämnvärd absorption ens efter ett upprepat antal reflexioner mot en metallisk yta. 2NF (1915). 2SvUppslB (1952). —
-STRÖM, r. l. m. fys. svag elektrisk ström som kan iakttagas i ett elektrolytiskt bad redan innan sönderdelningsspänningen för jonerna uppnåtts. SvUppslB (1935). —
(2 a) -TING. (rest- 1688—1689. reste- 1624—1717) (†) uppbördsstämma för restuppbörd; sammankomst för granskning av de i en restlängd l. dyl. upptagna restbeloppen. KamKollP 1: 248 (1624). VDAkt. 1717, nr 83. —
(2 a) -UPPBÖRD~02, äv. ~20. uppbörd av resterande skatt l. avgift l. annan skuld; äv. om uppbördsstämma för sådan uppbörd. WoJ (1891). 2NF 10: 893 (1908). —
-UPPLAGA~020. [jfr t. restauflage] (mindre) upplaga (av en bok, tidskrift o. d.) som utgör (den osålda) resten av den ursprungliga upplagan. AB 1869, nr 286, s. 3. —
-URIN. med. urin som (vid vissa sjukdomstillstånd) blir kvar i urinblåsan efter urinering. Sundberg (1926). —
-VÄRDE(S)-FÖRSÄKRING. försäkr. försäkring mot förlust som åsamkas försäkringsinnehavare därigm att kvarstående delar av brandskadad byggnad på grund av myndighets beslut helt l. delvis icke får utnyttjas för byggnadens återställande i förutvarande skick; äv. konkret, om försäkringshandlingen. SvFolket 11: 389 (1940). —
B (†): RESTA-LÄNGD, se A.
-LÄNGD, -RANNSAKNING, -SEDEL, -TING, se A.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content