SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1958  
REVA re3va2, sbst.2, förr äv. RIVA, sbst.1; best. -an; pl. -or ((†) -ar Rosensten Skog. 22, 35 (1737)).
Ordformer
(re- 1526 osv. ri- 15261845)
Etymologi
[fsv. riva, reva, skråma, rämna; jfr nor. riva, isl. rifa; till RIVA, v.2, med samma avljudsstadium som föreligger i REV, sbst.7; formen riva sannol. dock delvis beroende på anslutning till presensstammen i RIVA, v.2; pl.-formen revar torde bero på hypersvecistisk ombildning av en dialektal pl.-form rever l. revor (jfr t. ex. sv. dial. griser l. grisor, grisar, bruer, brudar)]
1) gm rivning l. bristning o. d. uppkommen (uppkommet) rämna l. långsträckt o. smalt hål i tyg l. papper o. d. Ärmen fastnade i en spik och fick en lång reva. Ingen widhersömer ena boot aff nygiordt klädhe vthi någhon gammul klädning, för ty han rijffwer .. thet ny insätta stycket frå thet gambla, och reffwan wardher werre. Mark. 2: 21 (NT 1526; Luther: der ryssz; Bib. 1541: holet; Bib. 1917: hålet). Refvor böra på alla tyger alltid stoppas, helst med risp af samma tyg. Langlet Husm. 882 (1884). Moberg vaknade av att solstrimman från revan i den blå rullgardinen stack honom i ögonen. Siwertz Barn. 145 (1915). Revan i byxbenet hade han lagat. Sundström Ljug. 124 (1934). Lindgren Mio 81 (1954).
2) gm rivning o. d. uppkommen (fin) skråma l. rispa l. repa på en yta; särsk. om sådan skråma osv. i huden. Katten klöste mig, så att jag fick flera långa revor i ansiktet. Salé 144 (1664). Från sin högd såg han hela Jorden, .. de största Hafven voro såsom refvor, dem man med en Knif ristar uti ett Äple. Mörk Ad. 2: 4 (1744). Thomas Chapman undkom från detta Salto mortale, med en refva i ansigtet. Franzén Minnest. 1: 222 (1817). Han hade en nog så stygg och blödande refva efter björntänderna i hufvudsvålen. Hülphers ÖdAnsikt. 59 (1911). — jfr BLOD-REVA. — särsk. (†) i utvidgad anv., om fåra (se FÅRA, sbst.2 2 b) i ansiktet o. d. (Han) haffuer .. gråtit .. så swåra, at j hans Kinbeen äro aff grååt och tårar, reffuor synts. PPGothus Und. O 8 a (1590).
3) (numera föga br.) (på grund av förfall, skadegörelse, ålder o. d. uppkommen) rämna l. spricka i en vägg l. mur o. d.; äv. om spricka o. d. i bärg l. i jorden o. d., särsk. övergående i bet.: klyfta, (bärg)skreva, ravin; äv. allmännare: spricka l. springa (t. ex. i trä). Ther effter wil iach komma igen, och åter vpbyggia dauidz tabernakel som förfallet är, och wil bota the riffuor som ther vppå äro. Apg. 15: 16 (NT 1526; Luther: yhre lucken; Bib. 1541: reffuor). Jttem ij dagen Septembris kom til sam(m)a Hååp, som Bly slogs fast m(ed) på Riffuorne, Blyspich — (260 st.). SkeppsgR 1546. Appull, Päronträ (m. fl.) .. måste alla torkas med barken på, eljest spricker träet, och får så många Refvar, at det blifver odugeligit. Rosensten Skog. 35 (1737). Än is i bergens refvor döljes. GFGyllenborg Vitt. 1: 184 (1759, 1795). Runeberg 5: 131 (1863). Den kraftiga 110-pundaren gjorde .. (vid beskjutningen av befästningen) sitt raseringsverk sakta men säkert — .. (de belägrade maorikrigarna) sökte dock efter varje skott laga upp revorna. Sundström Hjält. 130 (1931); jfr 4. — jfr BÄRGS-, HÄLLEBÄRGS-, JORD-, STEN-REVA.
4) i mer l. mindre bildl. anv. av 13 (jfr 5); särsk. med tanke på en reva ss. en skada som bör botas; numera företrädesvis med mer l. mindre tydlig anslutning till 1 o. 2; i sht förr äv. allmännare (delvis med anslutning till 3), övergående i bet.: brist l. skavank l. defekt l. lucka (se LUCKA, sbst.2 3 d) o. d. 1Krön. 15: 13 (”16”) (Bib. 1541). Swärdet blifwe baljans wän; / Äplets (dvs. riksäpplets) refwor gro igen. Runius (SVS) 2: 143 (1713). Om sättet .. at bota the faseliga refvor och håhl, som åhr från åhr rifvas (inom kyrkan). Scherping Cober 2: 158 (1737). En Vän, som hjertats refvor läker, / Och på en vink dess språk förstår. Nordenflycht (SVS) 2: 363 (1759). Ännu torde mycket framdeles kunna förlossas ifrån sina mörka gömslor, som kunde til äfventyrs fylla medeltidens toma och öpna refvor. Lagerbring 1Hist. 3: 590 (1776). At genom främmande penningehjälp bota de refvor som kriget medfört. HT 1913, s. 240 (1791). Under sömnen äro millioner celler sysselsatta med att bota de refvor, som uppstått vid kropps- och själsarbetet under dagen. SvFlicksk. 177 (1888). (Man kunde) icke mot .. (K. XIV J:s) vilja slita refvor i de befintliga unionsbanden. SvH IX. 1: 287 (1910). — särsk. (ålderdomligt, numera mindre br.) i sådana uttr. som bota statens l. rikets l. samhällets revor, äv. hela landets revor, avhjälpa skador(na) l. brister(na) l. ”läka sår(en)” i staten osv. (Gud) wille .. / .. Eder Majestät (dvs. Ulrika Eleonora) sin Nåd och hielp med-dela / At ljsa wårt beswär, och Landets refwor heela. Geisler BergzmLyckönsk. 4 (1719). (G. I:s) alfvarsamma Förestälning vid .. (Västerås) Riksdag .. visar den åhoga hvarmed denne store Konung velat bota Rikets refvor. Schönberg Bref 1: 220 (1778). (Birger jarl) behöfde lugn, att bota fäderneslandets inre refvor. Silverstolpe i 1SAH 2: 189 (1787, 1802). Ekelund MedeltH 14 (1828: bota statens refvor). Man tycktes .. hafva väntat, att regeringen på .. åtta månader .. skulle blifvit färdig att bota alla samhällets refvor. De Geer Minn. 2: 53 (1892). Almquist VärldH 7: 223 (1928). jfr (†): Den lyckligaste hvälfning .. har på en gång botat alla de refvor, som, mera än hundrade år, skakat Regerings-kroppen, och af et söndradt Folk giort et .. enigt .. Samhälle. PH 10: 55 (1772).
5) bildl. (jfr 4), om öppning l. springa l. rämna i ett moln(täcke) o. d. (varigenom man kan se himlen l. solen o. d.). Det var en mulen vårdag, utan så mycket som löftet om en strimma sol eller en refva i molnen. Benedictsson FruM 312 (1887). Solen tittade fram ett ögonblick genom en reva i skyarna. Sparre Alfåg. 40 (1916). Återigen en snabb förändring i den himmelska regien — en blå reva i molntäcket, ett strålknippe rätt genom snöfallet. Fatab. 1941, s. 97. jfr: Den lyckan hände mig (dvs. Martha), at just den tiden lefva, / När himlen hade fått i nådens hvalf en refva, / Igenom hvilket sprund Gud sielf på jorden kom. Kolmodin QvSp. 2: 292 (1750).
6) om avrivet stycke o. d. av ngt.
a) (numera bl. tillf.) om sönderrivet stycke av ett klädesplagg o. d., trasa. (Masken) var hopskrynklad som en trasa, och spetsarna kring dominon hängde i långa refvor, som om alltsammans blifvit afrifvet och i raseri slungats bort. Geijerstam KampKärlek 301 (1896).
b) (†) om brottstycke l. fragment o. d. De lagsens refwor, som föllia Wästgiötha lagen (dvs. de s. k. additamenten till äldre Västgötalagen). Dijkman AntEccl. 260 (1678, 1703).
Ssgr (till 1): REV-LAGNING. (tillf.) lagning av en reva l. revor. Östergren (1936).
-YTA. (tillf.) om yta (av tyg) närmast intill en reva. Sundström Ljug. 124 (1934).
Avledn.: REVIG, adj.1 (numera föga br.) till 1 o. 2: som har revor l. skråmor. Weste (1807). Schulthess (1885).
Spoiler title
Spoiler content