publicerad: 1958
REV re4v. sbst.7, n.; best. -et; pl. (i bet. 3, numera bl. tillf.) = (Tranæus Medewij 13 (1690), WoH (1904)).
Ordformer
(förr äv. ree-)
Etymologi
[fsv. rif; jfr d. dial. rev, nor. rev, nor. dial. riv, isl. rif; vbalsbst. till RIVA, v.2, bildat på det svaga rotstadiet (med kort i, som sedermera ljudlagsenligt övergått till e)]
1) (†) om sönderrivande l. sönderslitning av ngt l. ngn l. om rivande l. slitande i ngn l. ngt l. om klösning l. sargande av ett djur l. en människa (till döds) o. d. Hon (dvs. jungfrun Europa) måst undergå derwid (dvs. vid sin befrielse från våldsmännen) den stora smärtan; / At se sig sargad, ryckt, och snart i klämman qwäfd. / I detta ref och risp .. / Då fordras wisa Män som kunna bloden stilla. Runius (SVS) 1: 187 (1707); möjl. till 2 a. Jag rys at täncka på, hvad blodigt ref och targ / På mig föröfva vil et lejon, biörn och varg. Kolmodin QvSp. 1: 100 (1732). — jfr HÅR-, KLÄDE-REV. — särsk. konkretare, övergående i bet.: skada l. märke som uppkommit gm slitning l. dragning; i ssgn HÅR-REV. Effther ingen pust, blånat eller hår reff syntes, kunde henne ingenn dom bliffue afsagdt. VadstÄTb. 155 (1592).
a) (†) om våldsam l. blodig strid. Fortuna tota vertitur, / det wardt ett farligt ref, / Hoc comperit Hatzfeldius / på platsen fången blef. PolitVis. 323 (c. 1650).
b) (†) tvistande, slitningar. (Sv.) Ett oupphörligt ref. .. (Fr.) Un tiraillement perpétuel. Nordforss (1805; vard.).
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om förhållandet att personer gå till handgripligheter l. slåss om att få (fatt på) ngt l. att personer l. institutioner o. d. i konkurrens med varandra ivrigt (söka) riva åt sig ngt l. söka få tag i l. fatt på ngt o. d.; ”riv”; stark l. ivrig efterfrågan; i sådana uttr. som det är (l. var osv.) (ett sådant l. fasligt o. d.) rev om l. efter ngt, förr äv. rev förövas om ngt. Ekeblad Bref 2: 92 (1658). Ref och slet .. föröfwas (ännu) wid Jernbyten om Bergsmännens Jern. Bergv. 1: 479 (1695). Där var et ref om äplena. Sahlstedt (1773). Det är sånt rev efter lärarinnor nu. Spong Tavl. 10 (1946).
e) (†) konkret, bildl., = REVA, sbst.2 4. Jag (dvs. K. IX) måste bota statens ref och brister. Böttiger 1: 42 (1856).
3) [eg. specialanv. av 2] i sg., i sht förr äv. i pl., om (vid olika slag av sjukdomar förekommande) mer l. mindre anfallsvis uppträdande, häftiga (knipande) smärtor i buken l. tarmarna, magplågor, magknip; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. (föga br.) veter. i sg., om kolik. VarRerV 15 (1538). Hon plågades mycket af starcka Reef kring Naflan. Tranæus Medewij 13 (1690). Gräseliga ref för, under och efter stolgången, halsbränna och törst. VetAH 1749, s. 210. Hos Almogens barn förekommer ref ganska ofta, i synnerhet om sommaren, då mödrarnes mästa mat är sur mjölk. Fischerström 1: 378 (1779). (Den nyfödde) började kurra litet, som jag tror för ref. FRuneberg (1838) hos Strömborg Runebg IV. 1: 286. Rösiö HusdjSj. 60 (1921). Wernstedt (1951). — jfr BARN-, BUK-, INNAN-, KLO-, MAG-, TARM-REV. — särsk. (†) oeg., i uttr. som beteckna att ngn tar illa vid sig l. ”mår illa” av ngt o. d. Jag får ref när jag ser det. Pfeif DeHabitu 283 (1713). jfr: Styrbjörn. Jag kan förarga mig af hjertat öfver den Karlns lycka. .. Gör intet du så med? Nisse. Jag känner redan som et litet ref i magen, men (osv.). Dalin Vitt. II. 5: 76 (1738).
4) (†) klåda. Schroderus Dict. 64 (c. 1635). Någhra Krankheter haffwa medh sigh .. Klåde, (reff). Dens. Comenius 294 (1639).
5) [sv. dial. gå i rev; med avs. på bet. jfr (gå i) RISP] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. gå i rev, om havre: gå i ax l. vippa. Hafren har gått i ref i förtid och är redan brunsvedd. NDA 1894, nr 157, s. 4 (från Halland).
6) om gnidning l. skrapning o. d. (som åstadkommer avrivande av smådelar från ngt) l. om pulverisering l. rivning i smådelar o. d.; i ssgrna REV-HÄLL, -KITTEL, -KULA, -STEN.
7) konkret, om riven potatis; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, bl. (i fackspr.) om den (ss. fodermedel använda) mosartade återstoden av potatis varur stärkelse utvunnits, (potatis)-pulpa. TT 1900, K. s. 19. Suneson GGrund 75 (1926). — jfr POTATIS-REV.
Ssgr: (1) REV-BJÖRN. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rivbjörn. Västerb. 1935, s. 74 (1843). TurÅ 1949, s. 274. —
(6) -HÄLL.
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) rivhäll (för rivning av salt o. d.). Larsson i By StugFolk 13 (1930). —
(2 d) -KÖP. [sv. dial. revköp] (†) köp som rives upp l. annulleras l. återgår; särsk. i uttr. betala l. ge o. d. ngt i revköp, betala osv. ngt ss. ersättning för att ett köp återgår; jfr riv-köp. VRP 1698, s. 356. Tiugo dr smt som ländzman Humble i Refkiöp för bem(äl)te gårdehandels ändring måst tillstå. Därs. 1707, s. 152. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 403 (1868). —
(1) -LEK. (†)
2) i utvidgad anv., om närgången (o. handgriplig) kurtis, ”hångel”. VDAkt. 1695, nr 334. Därs. 1702, nr 28. —
-MASK, se d. o. —
(7) -PANNKAKA~020. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om pannkaka vari riven potatis ingår ss. huvudbeståndsdel; jfr ragg-munk. Forsslund Storg. 92 (1900). FoF 1928, s. 136 (från Dalarna). —
(6) -STEN, sbst.2 (sbst.1, se sp. 1602) [sv. dial. revsten (i bet. 1)]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) grövre slipsten (för grovslipning av liar o. d.). Levander DalBondek. 1: 413 (1943).
(6) -STÅL. (†) rivare, rivål. 1. paket frässatts 1 dito med refstål. BoupptVäxjö 1848 (efter urmakare). —
Spoiler title
Spoiler content