RINK riŋ4k, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[av eng. rink, tävlingsplats, spelplats i vissa spel, skridskobana, av ffr. renc (se RANG)]
sport.
1) spelplats i vissa spel; i sht om spelplats som är inramad av sarg l. vall o. d.; särsk. om den med en sarg av trä inhägnade spelplatsen i ishockey. AllhemSportlex. (1951). På isstadion var ishockeylagen i livlig verksamhet på båda rinkarna. SDS(A) 1956, nr 22, s. 13.
SAOB
