[förleden är sannol. RINKA, v. (i bet. 2); senare leden är BLÄSTER(i bet. 2); anledningen till benämningen är sannol. stånggångens gungande rörelser]
(†) bläster som är så anordnad, att kraft överföres från ett vattenhjul till bälgar l. pustar medelst vev, stånggång o. vinkarmar. Rinman Jernförädl. 308(1772). Dens.(1789).
