SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROSLAGS- rω3slags~ l. rωs3~, vard. äv. -lags~ l. -laks~.
Ordformer
(ros- 1664 osv. rosz- 1664)
Etymologi
[till ROSLAGEN (jfr ROD, sbst.4, o. LAG, sbst.3 14 c)]
i ssgr som beteckna person från Roslagen l. ngt som finns i l. stammar från l. är utmärkande för Roslagen.
Ssgr: ROSLAGS-BO, m.||ig. jfr bo, sbst.2 1. Möller (1790). Carlsson LantmPol. 352 (1953). —
-BONDE. BoupptSthm 1686, s. 802 b, Bil. —
-BRÄDER, pl. (†) bräder sågade i Roslagen. 13 Tolfter dubbla Roslagzbräder. DrottninghByggnRäkn. 1664, s. 4. Enckla Roszlags brädher. Därs. Verif. nr 81. —
-BÅT. (numera bl. tillf.) = -skuta. SvFlH 2: 458 (i handl. fr. 1808). —
-DIALEKT. jfr dialekt 1. VetAH 1855—56, s. 57. —
-HAVRE. (i fackspr.) lantsort av svart vipphavre, tidigare odlad i bl. a. Roslagen. LAHT 1912, s. 507. SvVäxtförädl. 1: 146 (1951). —
-KARL. (numera bl. tillf.) manlig invånare i Roslagen, rospigg. Elfvius Alm. 1709, s. 41. —
-KNASSE. [efterleden sannol. ombildning av knase] (†) duktig l. framstående man från Roslagen. Äfven Rysslands Knesemakt / Kom af Roslagsknassar. Thorild (SVS) 1: 243 (1805). —
-MÅL. folkmål i Roslagen; jfr mål, sbst.1 4 a. Schagerström Fruktn. 8 (1884). —
-SANDSTEN~02, äv. ~20. Svea 1: 45 (1824). —
-SKUTA. (i Sthms skärgård i sht förr använt) fraktfartyg riggat som öppen l. halvdäckad jakt med framåtlutande mast o. utan bogspröt, storbåt, rospigg (se d. o. 2). Balck Idr. 1: 29 (1886). Den sannolikt från medeltiden stammande s. k. roslagsskutan. Hägg Segel 78 (1935). SohlmanSjölex. (1955). —
-STEN. (numera bl. mera tillf.) = -sandsten. Wallerius Min. 76 (1747). Bildmark Entrepr. 103 (1921). —
-STORBÅT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) = -skuta. KrigVAT 1849, s. 199. —
-VALS. (tillf.) (sjömans)vals (sådan) som (den) dansas i Roslagen. Han (dvs. Svarte Rudolf) böjer sin nacke och blundar / i flygande roslagsvals. Karlfeldt FlBell. 59 (1918).
Spoiler title
Spoiler content