SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1917  
BO, sbst.2, m.||ig., anträffadt bl. i pl. -ar bω3ar2, förr äfv. -r (Förklaringsplacat ö. Örebro handelsordinantie 1615, s. A 3 a, Düben Boileau Poët. bref 24 (1722));
ss. senare ssgsled: -BO ~bω2, m.||ig.; best. -n l. (numera bl. hvard. i vissa delar af Sv.) -en (RARP 1: 56 (1627: Naboen), Styffe Un. 96 (1867: landboen)); pl. -r (Sv:s traktater 4: 32 (1522: landbor) osv.) l. -ar (Svart G. I 9 (1561: lanboar) osv.), ngn gg -er (G. I:s reg. 16: 602 (1544: landboer), Schybergson Finl. hist. 1: 167 (1887: sockneboerna)) ((†) = Handl. Finl. kam. förh. 1: 68 (1552: tw lanbu)). Anm. Såväl bildningen af best. sg. som pluralbildningen växla ngt i de olika ssgrna; se vidare härom under dessa.
Ordformer
(-boe Sv:s traktater V. 1: 212 (1613: naboe), Meddel. fr. Nord. mus. 1899—1900, s. 57 (i handl. fr. 1819: åboe). -bu Handl. Finl. kam. förh. 1: 64 (1552: Lanbu), Därs. 68 (: lanbu, pl.), Dahlstierna Kunga skald O 1 b (1697: Bergbuar; dial.). -bod (-båd) Handl. Finl. kam. förh. 1: 84 (1552: landbodh, samma sida lanbådh), Växiö domk. akt. 1698, nr 17 (: gårdbodars))
Etymologi
[fsv. -boe, y. fsv. -bo; jfr d. -bo, nor. dial. -bue, isl. búi; afl. af BO, v.1 Formen -bod (-båd) beror på att man fattat -bo som en hvard. form för ett mera vårdadt -bod (jfr BO, sbst.1)]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., nor. dial. o. isl.] (ss. själfständigt ord numera bl. ngn gg i bygdemålsfärgadt spr. i pl.) eg.: som bor ngnstädes; invånare, inbyggare. Siöstädernes Boor. Förklaringsplacat ö. Örebro handelsordinantie 1615, s. A 3 a. Lufftens boor de lätte fuglar. Düben Boileau Poët. bref 24 (1722). (En af nybyggarna) plägade medels tutande i ett horn kalla boarne till rådslag. V. Engelke i Landsm. VI: cxliii (1889). — jfr ALP-, BACKSTUGU-, BERGS-, BERGSLAGS-, BLEKINGS-, DAL-, DANZIGER-, FJÄLL-, FÖRSAMLINGS-, GEN-, GÅRDS-, HUFVUDSTADS-, HÄRADS-, KUST-, LAND-, LANDSORTS-, LANDT-, LUNDA-, MALMÖ-, MED-, NA-, NORD-, NORRKÖPINGS-, SKOGS-, SLÄTT-, SMÅSTADS-, SOCKEN-, STADS-, STRAND-, UR-, YSTAD-, Å-, Ö-BO m. fl.
2) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. isl.] som har sin plats på ett ställe (som angifves af förleden); i ssgn STAM-BO.
Spoiler title
Spoiler content