publicerad: 1959
ROSPIGG rω3s~pig2, äv. rωs3~, förr äv. (i bet. 1) ROSPIGGE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -ar; förr äv. (i bet. 1) ROSPIK, m.; anträffat bl. (jfr dock avledn.) i pl. -ar.
Ordformer
(rodes- 1689. rods- 1698. ros- (-oo-) 1663 osv. rost- 1610. -pigg 1689 (: Rodespiggarna, pl. best.), 1773 osv. -pigge 1796. -pik (-ii-) 1600 (: rospikar, pl.)—1702 (: Rospikarne, pl. best.))
Etymologi
[av ett icke anträffat fsv. ro(þ)sbyggiar, pl.; sannol. till fsv. Ro(þ)rin (se ROD, sbst.4) o. ett byggiar, pl., inbyggare (motsv. isl. -byggjar, inbyggare), vbalsbst. till BYGGA; jfr äv. sv. dial. rosbigiar, pl., benämning på invånarna i byn Roslep i Estland; formen -pigg har uppstått gm nybildning till pl. -piggar, vars p beror på inflytande från det föregående tonlösa s o. vars i uppkommit gm invärkan från den följande stavelsens i. — Jfr ROSKARL, ROSLAGARE, ROSLAGS-, ROSLAGSK]
1) (numera i sht vard., ofta skämts. l. nedsättande) manlig invånare i Roslagen; i pl. äv. utan hänsyn till kön: roslagsbo. TijdschrNederlTaalLetterk. 27: 36 (1600). Vplands Bönderne och Rospikarne. Rudbeck Atl. 4: 174 (1702). ”Det pallrar och går” — sa' rospiggen stod på grund. Holmström Sa' han 11 (1876). Man ljög som en rospigg i en skojig Engströmsbit. Hellström Storm 184 (1935).
2) (ngt vard., i sht förr) roslagsskuta. Blanche Band. 18 (1848). Under sig har .. (ballongfararen) en ångbåt och en rospigg. Hedin Pol 2: 561 (1911).
Ssgr: (jfr 2) ROSPIGGS-FREGATT. (numera bl. tillf., skämts.) roslagsskuta; jfr fregatt 2 a. Sturzen-Becker 2: 68 (1842, 1861). —
Avledn.: ROSPIGGSK, förr äv. ROSPIKISK, adj. (-piggsk 1784 (: Rospiggskan), 1911 osv. -pikisk 1653) som är l. som tillhör l. kännetecknar en rospigg. The rospikiska skälmarna. Ekeblad Bref 1: 250 (1653; rättat efter hskr.). Deras rospiggska dialekt. GbgP 1956, nr 124, s. 2.
Avledn.: rospiggska, r. l. f. rospiggarnas språk, roslagsdialekt. Thorild Gransk. 1784, 1: 77. Rättviksmålet har h-bortfall liksom rospiggskan. NoB 1930, s. 5.
Spoiler title
Spoiler content