SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTUNDA rωtun3da2 l. rot- (rotúnnda Dalin), förr äv. ROTONDA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Stolberg ResIt. 197 (1796) osv.). ((†) -er Ferrner ResEur. 317 (1760: Rotunder)); förr äv. ROTONDE, r. l. f.; pl. -er (TT 1901, M. s. 11).
Ordformer
(-onda 1778—1871. -onde 1910. -onder, pl. 1901. -unda 1735 osv.)
Etymologi
[jfr t. rotunde, rotonde, fr. rotonde, it. rotonda; av lat. rotunda, till rotundus, rund, till rota, hjul (se RATT, sbst.1). — Jfr ROTUNDE, ROTUNDIFIKATOR m. fl.]
1) konst. o. byggn. cirkelformig byggnad l. del av byggnad (t. ex. den centrala delen i en centralbyggnad), rundbyggnad. Tyska kyrkan (i Karlskrona) är en Octogone med 4ra Avantcorpser utanpå, in utj en Rotonda af emellan 30 och 40 alnars Diameter undgef:r. Palmstedt Res. 18 (1778). I trädgården är ett gammalt lusthus, en liten rotunda med stenmurar och spegelglas å väggar och tak. Ahnfelt StudM 2: 211 (1857). Om en inställd stödkrets uppbär mittrummets kupol uppstår rotundan med omgång. Thordeman KyrkArkit. 43 (1923). På själva Kongens Nytorv stod en rotunda, i vilken man kunde beskåda en rundmålning av staden Salzburg. Fatab. 1944, s. 45. — särsk.
a) (†) kyrka med cirkelrund grundplan, rundkyrka. En och annan Rotunda finnes (i Skara stift) t. ex. Dimbo kyrka. SvLitTidn. 1816, sp. 20. KyrkohÅ 1906, s. 241 (1835).
b) i bildl. anv.
α) (tillf.) om styvkjortel. Denne nymodige Rotunda. Kling Spect. Kk 4 b (1735).
β) (numera bl. tillf.) om korpulent kvinna. CFDahlgren 4: 105 (1830). I ena handen håller han sin gumma, en stor vandrande rotunda med stycke och mössa. Åslund PoetUngd. 110 (1851).
2) (numera bl. tillf.) cirkelformig, av murvärk l. pelare l. häckar l. träd l. sandgångar l. dyl. avgränsad öppen plats; äv. om det avgränsande murvärket osv.; rundel. Gården innanföre (ingången till palatset) är rund, ämnad till en rotunda, der tvänne rader marmor-pelare .. utmärka en skön och dyrbar plan. Agrell Maroco 2: 63 (1796, 1807). En rotunda af popplar och syrener. Bremer Brev 2: 223 (1842). Gårdsplanen med dess hafrekärfve på rotundan. Samzelius Fänr. 27 (1899).
3) (förr) ett slags rundskuren kappa; jfr ROTUNDA-KAPPA. NJournD 1855, s. 172. Skotsk rotonde. Kleen Kvinn. 165 (1910).
4) boktr. italiensk form av gotisk skrift, kännetecknad bl. a. av rikedom på kurvor, rundgotisk skrift. HantvB I. 5: 248 (1937).
5) (†) tecken för helnot, bestående av en ofylld oval. Envallsson (1802).
Ssgr (i allm. till 1): A (†): ROTUND-FORMIG, se B.
B: ROTUNDA-FORM. jfr form I 1. Atterbom Minn. 441 (1818). —
-FORMIG. (rotund- 1831) En .. rotundformig kyrka. Nicander Minn. 1: 149 (1831). —
(jfr 3) -KAPPA. (förr) = rotunda 3. SthmModeJ 1854, s. 15. —
-LIK, adj. Den stora rotunda-lika försalen till Capitolium. Bremer NVerld. 3: 362 (1854). —
-SAL. Langlet Ryssl. 394 (1898). —
-SKEPNAD. (†) = -form. Man (kan) icke .. bevisa att rotunda-skepnaden uteslutande tillhör Vestas-templen. Atterbom Minn. 441 (1818). —
-STIL. (Dansrestaurangen) var i rotundastil. Buergel Goodwin HHögh. 48 (1925).
Avledn.: ROTUNDAAKTIG, adj. till 1. Palm TropikLiv 191 (1943; om del av byggnad).
Spoiler title
Spoiler content