SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTUNDITET, r. l. f.
Etymologi
[jfr t. rotundität, fr. rotondité; av lat. rotunditas (gen. -tātis), avledn. av rotundus, rund (se ROTUNDA)]
(†) rund form, rundning. (Jorden är) för Himmelens rotunditet skul, steld til en rund form. Muræus Arndt 4: 21 (1648).
Spoiler title
Spoiler content