SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTURIER rot1yrje4 l. rωt1- l. 1- l. 1-, m.; best. -en -je4n, äv. -je4en, äv. -n; pl. -er. Anm. Stundom användes den fr. pl.-formen roturiers. Kellgren (SVS) 6: 132 (1784). Lindegren 1: 5 (1805).
Ordformer
(äv. rou-)
Etymologi
[av fr. roturier, substantivering av roturier, adj. (se ROTURIER, adj.)]
1) hist. ofrälse jordbrukare i Frankrike under feodaltiden. SvUppslB 23: 275 (1935). I likhet med den livegne var en routurier skyldig att göra vissa dagsverken åt sin herre samt betala honom jordränta och ”taille”. NorstedtVärldH 5: 279 (1936).
2) (†) i allmännare l. bildl. anv.: ofrälse person; i sht nedsättande, särsk.: man ur hopen, underklassare (jfr PLEBEJ 2). En litterär roturier. Beskow (1834) i 3SAH XLVI. 2: 235. Dessa roturierer, uslingar, dagkarlar, gatsopare — ah ça. Almqvist GMim. 3: 89 (1842). Dalin (1871).
Ssgr (till 2; †): ROTURIER-ADEL. om nyadlade personer. Den nykläckta roturieradeln. SthmFig. 1847, s. 182.
-EGENSKAP. egenskap som kännetecknar underklassare o. d. Vanliga roturier- och pöbel-egenskaper. Knorring Ståndsp. 1: 11 (1838).
Spoiler title
Spoiler content