SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1959  
ROTURIER, adj.
Etymologi
[av fr. roturier, avledn. av roture (se ROTURE)]
(†) ofrälse, borgerlig; simpel; ohyfsad, grov. (Kellgrens) i .. (Reuterholms) tycke roturiera skaldmö. Ehrenström HistAnt. 1: 40 (c. 1830). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content