1) (numera mindre br.) (ngt som utgör en) första början l. ansats till ngt. VetAH 1818, s. 118. Vid den tid, då om sommarmorgnarne .. (ett slemmigt ämne) utsvettas, är redan rudimentet till mjöldryga anlagdt (hos råg). Andersson ÅrsbVetA 1853—54, s. 13. De rudimenter till melodi, hvilka ingå i vårt tal. Noreen VS 2: 433(1910). 2SvUppslB(1952).
2) (numera mindre br.) i pl.: de första (enklaste) grunderna av en vetenskap l. konst l. ett läroämne o. d.; elementa. Rudimenter och grunder hafva .. aldrig (de) fått lära (som i barndomen blivit införda på den akademiska banan), ty för sådant äro universiteter icke inrättade. SC 1: 653(1820). Rudimenterna till hälsoläran. Östergren(1936). Dens. FrämOrd(1949).
3) anat. o. bot. outvecklat l. tillbakabildat (förkrympt) organ hos levande varelse l. växt, ofta utgörande kvarleva från tidigare utvecklingsstadier. Besynnerligt, att denna .. (insektart) ej träffas med fullkomligt utvicklade flygvingar, utan endast med rudiment därtil. VetAH 1806, s. 13. (Vissa växtorgan)äro i sitt nuvarande skick rudiment av ståndare och pistiller. VäxtLiv 5: 345(1940). — jfr SVANS-,TAND-RUDIMENT.— särsk. oeg. l. bildl., om spår l. (obetydlig) rest l. kvarleva l. reminiscens av ngt. Känslorna voro rudiment från djur och barn. Strindberg TjqvS 5: 52(1886, 1909). Som student måste .. (den i Oxford studerande) ha ett kortklippt rudiment af den engelska universitetsgraduentens fladdrande svarta talar. Steffen BrittStröft. 235(1895). Ett rudiment av vår en gång så mäktiga och respektingivande flotta. VFl. 1937, s. 180.
