[av mlt. l. lt. rūdich, skabbig (jfr t. räudig); avledn. av mlt. rūde, skorv, skabb, samhörigt med fsax. hrūðo, fht. rūda, t. raude, räude o. isl. hrúðr, alla med bet.: skorv, skabb]
(†) om bark: grov o. knottrig. Then rudighe och tiocka Barcn, som hindrar trääd at wäxa som thet wil. Månsson Trääg. 20(1643).
