SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYSNING ry3sniŋ2, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(rys- 1681 osv. ryss- 1745)
Etymologi
[vbalsbst. till RYSA, v.]
1) motsv. RYSA, v. I 1: förhållandet att ngn ryser, rysande; äv. dels konkretare, om yttringen av sinnesrörelse l. köldkänsla: ilning, darrning, dels i utvidgad anv., övergående i bet.: skräck, bävan, avsky o. d. Verelius 89 (1681). En rysning öfversvallar / Min siäl. Kolmodin QvSp. 2: 136 (1750). En rysning av glädje som gick genom märg och ben. Törneros (SVS) 1: 126 (1824). Genomträngd af rysning och vördnad stod jag inför honom. Kolmodin Liv. 1: 45 (1831). Europa hörde den (dvs. Bartolomeinatten) med rysning och afsky. Ekelund NAllmH 1: 77 (1833). En rysning af fasa genomilar åskådarne. Hoffmann NutidMagi 2: 321 (1883). Ofrivilligt tänkte hon med en liten rysning på Angela. Krusenstjerna Pahlen 3: 25 (1931). En rysning rann utmed ryggen. Fridegård Offerrök 34 (1949). — jfr KALL-, KÖLD-, SALIGHETS-, SKRÄCK-, SÄLLHETS-, VÄLLUST-RYSNING m. fl. — särsk.
a) (†) i utvidgad anv., konkret, om ngn l. ngt som kommer ngn att rysa. (Kyskheten är) Klokhetens Wärke-Tyg, okk alle Diäflars Rysning. Warnmark Epigr. C 2 a (1688). (Han) var .. Sina hemliga Fienders blygd, och de uppenbaras rysning. Mörk Ad. 1: 201 (1743).
b) (i vitter stil) i oeg. l. bildl. anv.; särsk. om (kall) vindil o. d. Genom Rosenhäckarne går en rysning. Snoilsky 5: 114 (1897). Luftens lätta rysning, / När daggen lyfter sig. Hallström GrAntw. 48 (1899). Vid ettiden drog det en rysning genom luften. Asplund Stud. 36 (1912).
2) [specialanv. av 1] om feberrysning; jfr RYSA, v. I 2. Then som them (dvs. maskar) har, .. har sting, rysningar och löpande hetta. Lindestolpe Matk. 18 (1714). (Han) beklagade .. sig öfver Matthet, Rysning och stor Heta. Aken Reseap. 143 (1746). Febern (inledes) med en frossbrytning (rysning, frysning eller skakning). Lundberg HusdjSj. 19 (1868). Rysningar av frossa. Cannelin (1921). — jfr FEBER-, FROSS-, KÖLD-RYSNING.
Ssgr (till 1): RYSNINGS-FULL. (†) = rys-full. GRegnér i 1SAH 2: 323 (1788, 1802). Nicander 2: 229 (c. 1830). —
-KÅRE. (tillf.) rysilning. Andersson MickelR 201 (1900). —
-LUSTIG. (tillf.) som känner l. karakteriseras av o. d. lustbetonade rysningar. Barnen skriar .. i rysningslustig förväntan. Lundkvist Vindingev. 10 (1956). —
-SKÄLVNING. (mera tillf.) skälvning i form av en rysning. Wallin Bref 294 (1849). —
-VÄCKANDE, p. adj. (mera tillf.) som framkallar rysningar. Lysander Almqvist 10 (1878). Rysningsväckande röfvarromaner. 2NF 32: 1208 (1921). —
-VÄRD, adj. (†) = rysans-värd. Adlerbeth Poët. 1: 127 (1792, 1802). Atterbom Lyr. 2: 160 (1849).
Spoiler title
Spoiler content