publicerad: 1973
SKRÄCK skräk4, r. l. m. (OxBr. 5: 391 (1626) osv.) ((†) n. (Widekindi Krijgh. 882 (1671), KKD 11: 14 (1703))); best. -en (ss. n. -et); pl. (numera bl. tillf.) -ar (HC11H 6: 147 (c. 1700) osv.) l. -er (JMessenius (1629) i HB 1: 157, osv.); förr äv. SKRÄCKEN, m.
Ordformer
(skreck 1639—1749. skrecken c. 1640. skrek 1627—1680. skräck (-kk) 1621 osv. skräk (-æk) 1656—1706)
Etymologi
[jfr d. skræk; av t. schreck, schrecken (av mht. schrecke) l. lt. schreck, schrecken (mlt. schrecken), till mht. schrecken resp. mlt. schrecken (se SKRÄCKA, v.1). — Jfr SCHRÄCKSKANS]
1) fasa; dels om mera bestående l. djupgående ångest l. fruktan, dels om mera tillfällig l. plötslig förfäran (förskräckelse); äv. med försvagad bet., om mer l. mindre intensiv känsla av obehag l. motvilja l. avsky; stundom äv. oeg., särsk. ss. personifikation. Ha, hysa (en oresonlig) skräck för ngt. Hon levde i ständig skräck för inbrottstjuvar. Fly i vild l. besinningslös skräck. Vara stel l. mållös av skräck. Injaga (förr äv. jaga) skräck hos ngn, i sht förr äv. jaga skräck (ut)i ngn, förr äv. jaga ngn in en skräck; jfr JAGA 8 c. Inge (ngn) skräck, äv. ge ngn skräck (förr äv. skräcken). Krijgsart. 1621, § 68. Werwing Hist. 1: 464 (c. 1690: jaga dem in en skräck). Dens. (1707) i 2Saml. 1: 26 (: gaf dem skräcken). Du! hvars ömma hand den svagas steg ledsagar, / .. Dig ger ej döden skräck. Clewberg SorgTLovUlr. 52 (1782). I Vitterheten .. upsteg aldrig en ny skönhet genom en skräck för fel, utan genom en glad tjusning för det sköna. Thorild (SVS) 3: 12 (1791). Än talar mången moder om / Sin skräck, när utan krus och lof / Raktfram till vaggan Kulneff kom, / Der hennes älskling sof. Runeberg 2: 95 (1847). Skräcken tycktes göra alla vansinniga. Lagerlöf Antikr. 149 (1897). Blenkins (red) med lösa tyglar öfver slätten. .. Skräcken satt bakom honom på hästländen. Janson Abr. 272 (1901). En tid, då blotta namnet kolera spridde skräck och fasa kring sig. MinnGPrästh. 1: 72 (1924). Somliga statsmän har en oberättigad skräck för pressen. Ahlberg o. Lundquister Fåg. 168 (1936). — jfr DOMEDAGS-, DÖDS-, FÄRG-, HELVETES-, LASARETTS-, LUNGSOTS-, MORAL-, NATT-, ORMA-, REVOLUTIONS-, RYSS-, RÅTT-, SCEN-, SKOL-, SPION-, SPÖK-, TENTAMENS-, TORG-, VATTEN-SKRÄCK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Skräck, giör mången giäck .. (dvs.) Rädzla giör rådwil. Grubb 726 (1665). Bättre en ända med skräck än skräck utan ända. Olzon Nevinson Vittne 99 (1936).
b) (†) med bestämning i gen., betecknande det som inger ngn skräck. Tyran! säg när du annat kände, / Än blott ett blänkande elände, / Och dödens skräck i raseri. Bellman Gell. 134 (1793; t. orig.: des Todes Schrecken). Lindfors (1824).
c) (numera föga br.) i uttr. taga skräck l. en (så l. så beskaffad) skräck (och räddhåga) av ngt, förr äv. fatta en (så l. så beskaffad) skräck av ngt, gripas av (så l. så beskaffad) skräck på grund av ngt, låta sig skrämmas (på så l. så beskaffat sätt) av ngt. Radzewill (skall) af detta slageth (dvs. nederlaget vid Wallhof) een sådan skräck hafue fattadh, att han .. hafuer tagedh flychten in i Littouen. OxBr. 5: 391 (1626). Vår success i Tyschland, hvaruthaff våra grannar taga een skreck och redhåga (kommer att avhålla polske kungen från att bryta stilleståndet). RP 7: 540 (1639). Den Högste var vid ett älskvärdt lynne, då han danade Parsifal, som därtill aldrig tagit skräck af någon fara. Bååth WagnerS 4: 67 (1908).
d) i sådana uttr. som få en (oresonlig o. d.) skräck för ngt (av ngt), få (sig) en (oresonlig o. d.) skräck i kroppen l. blodet, äv. få skräcken (i kroppen l. i sig), i sht förr äv. få en l. någon skräck av ngt, betecknande att ngn gripes av (en oresonlig osv.) skräck l. motvilja l. avsky (för ngt på grund av ngt) l. blir (oresonligt osv.) skräckslagen (av ngt) o. d. Lätteligen (kunde) någen afbreck skee, ther af heela krigsmachten sedan måtte någen skrecken fåå. HH 20: 323 (c. 1640). Monga .. fingo en skreck af detta myckit stora Skieppet (dvs. Ormen långe). Reenhielm OTryggw. 221 (1691). Att .. (lärjungarna) icke igenom för mycken hårdhet få en skräck och afsky för Scholan. Skolordn. 1724, s. 7. Josephson GRos. 145 (1896: Fick du skräcken?). Jag trodde sannerligen (först), att det var lungan (som var angripen) .. och fick mig, vete Gud, en ordentlig skräck i kroppen. Hasselblatt Mann Trist. 16 (1918). Har de fått skräcken i sig och löpt sin kos? Hemmer Kokko 121 (1920). Wedin Rothstein NTjeckNov. 97 (1927: få skräcken i kroppen). Östergren (1940: i blodet). Jag fick av detta (dvs. innehållet i en dröm) en oresonlig skräck för råttor. Siwertz Tråd. 89 (1957).
e) i uttr. till skräck (för ngn), äv. ngn till skräck l. till ngns skräck, betecknande att ngt är ägnat att injaga skräck (hos ngn) l. avskräcka (ngn) l. att ngt l. ngn injagar skräck (hos ngn) osv.; numera i sht (ngt ålderdomligt) i uttr. till skräck och varnagel (för ngn), äv. ngn till skräck och varnagel. Vedens häradsrätt .. beslöt .. uppföra ”ny galghe och kååk, så wähl till justitiens behoff som mången wanartigh till skreck och effter syn”. Fatab. 1931, s. 76 (1666); jfr EFTERSYN I 1 c. Sweriges Konung och stridzbara män äro hela werldenne til skreck. Swedberg BetSvOlycko 53 (1710). (Upprorsmakaren) är .. förklarad skyldig, at .., sig sjelf til wälförtjent straff, och androm til skräck och warnagel .., halshuggas och steglas. PH 8: 7282 (1766). Ps. 1819, 10: 1 (: Till deras skräck). Några (soldater), som funnos mäst belastade med rof, lät Blæsus, till skräck för de öfriga, afstraffa med prygel och kasta i fängelse. Kolmodin TacAnn. 1: 33 (1833). När .. (Gud) skapat de sköna länderna och öarna lämnade han dock stora och otämjda vatten kvar till evig skräck för människan. Mörne Vinga 46 (1935). Om ett strängt straff följer brottet i spåren, blir det både syndaren själv och andra till skräck och varnagel. SocÅb. 1945, s. 165.
f) i uttr. sätta (en faslig o. d.) skräck i ngn (l. ngt), äv. sätta skräcken (i sht förr äv. en skräck) i ngn (l. ngt) l. sätta ngn skräck i blodet o. d., injaga (en faslig osv.) skräck hos ngn (l. ngt), (fasligt osv.) skrämma upp ngn (l. ngt). Sättia skräck .. i Ryssen. Bark Bref 2: 214 (1707). (Soldaterna i den utsända strövkåren) satte en skräck i folcket, med en hoper byar, öfwer 1000 som de opbrände. Nordberg C12 1: 155 (1740). Man har satt en faslig skräck i honom. Nordforss (1805). Med knifven han satt i bygderna skräck. Bååth GrStig. 84 (1889). Slafsen lovade att sätta skräcken i Fia, så hon skulle minnas det. Göth Bergsråd. 46 (1925). Att en av mina skolkamrater lade märke till min blyghet och gav mig ett fult spenamn, satte mig skräck i blodet. Hallberg Minn. 11 (1930, 1935). DN(A) 1963, nr 322, s. 2 (: sätta skräck i).
2) i utvidgad anv.
a) om orsak till l. föremål för skräck (i bet. 1) l. om medel l. åtgärd o. d. avsett (avsedd) att injaga skräck (i bet. 1); särsk. i uttr. (vara o. d.) en skräck för ngn l. ngt l. ngns l. ngts skräck, i sht förr äv. vara l. bli ngn en skräck. JMessenius (1629) i HB 1: 157 (i pl.). K. M:tt hafwer warit een skräck för alla omliggiande grannar. RARP 4: 410 (1650). Därs. 7: 88 (1660: war them en skräck). Så lät .. / Hans (dvs. K. XII:s) stora Namn / Bli Fienden en Skräck! BalletBemSång C 2 b (1701). Sweriges Hulde Monarch, Stormäktige Printz uti Norden, / .. Werldenes Under och Skräck. Frese VerldslD M 4 b (1715, 1726). Jaroslaf, Grekernas skräck. Stagnelius (SVS) 3: 99 (1817). Drusus .. förklarar (för de upproriska soldaterna), ”att han af skräck och hotelser icke kunde besegras”. Kolmodin TacAnn. 1: 41 (1843; lat. orig.: terrore). Arsenikförgiftning var en av tidens (dvs. 1870-talets) skräcker. Linder Tid. 46 (1924). Störtflygningens sanslöshet är på en gång skräck och frestelse. DN(A) 1964, nr 219, s. 3. jfr BARN-, PÅSK-SKRÄCK.
b) om egenskap l. förmåga o. d. att injaga skräck (i bet. 1); äv. konkretare: skräckinjagande hemskhet, förskräcklighet o. d.; förr äv. i uttr. hava stor skräck, verka mycket skräckinjagande l. avskräckande. Kyrkioplicht, hwilken på landet hafwer stoort skräck. FörarbSvLag 2: 15 (1694). Modet oförskräckt bland tusend skräckar står. HC11H 6: 147 (c. 1700). (Almqvists dikt ”Vargens dotter”) är en afkomling af 1700-talets gastballader och täflar med dem i skräck. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 439 (1913). Ja, Majängen det var ett namn med skräck om .. där bodde nu rena slöddret. Siwertz Sel. 2: 148 (1920). I Kosackerna .. hade .. (Tolstoj) målat kriget sådant han själv sett och upplevat det, med dess blodiga skräck. Böök 4Sekl. 140 (1928).
c) [jfr motsv. anv. av fr. terreur] i sg. best., om skräckväldet under franska revolutionen. Almquist VärldH 7: 150 (1928). Grimberg VärldH 12: 131 (1951).
Ssgr (i allm. till 1): A: SKRÄCK-AFASI. [jfr t. schreckaphasie] med. afasi orsakad av skräck. Wernstedt 451 (1943). —
-ALSTER.
2) alster (se d. o. 2 b) som ger l. är avsett att ge upphov till skräck l. skapa skräckstämning (jfr -genre); äv. (ngt vard.) med försvagad bet.: rysligt (se ryslig 2) alster (av konstindustri o. d.). Huset var ett skräckalster av anspråksfullhet och dålig smak. NF 4: 1196 (1881). —
-ANDE. [jfr t. schreckgeist] (skräck- 1805—1847. skräcke- c. 1700) (†) vålnad (som injagar skräck), spöke. Isogæus Segersk. 967 (c. 1700). Meurman (1847). —
-BELÄTE~020. (skräck- 1916. skräcke- c. 1690) (numera bl. tillf.) om skräckinjagande figur l. avbildning o. d. Isogæus Segersk. 291 (cit. fr. c. 1690). Hirn Barnlek 14 (1916; om romerska masker använda att skrämma barn med). —
-BILD. [jfr d. skræk(ke)billede, t. schreck(ens)bild] skräckinjagande bild l. (verklig l. inbillad) syn; bild använd ss. skräckmedel; skrämmande fantasibild l. föreställning o. d. Leopold 3: 164 (1798, 1816). Af phantasiens skräckbilder förledda menniskor. Ekelund 1FädH II. 2: 26 (1831). I alla tider har döden, som är syndens lön, för menniskorna varit en skräckbild, den de icke gerna önskade att se. Wikner Pred. 160 (1877). Hirn Barnlek 15 (1916; om ansiktsmask använd att skrämma barn med). Stalins järnridå, som i dagarna höjts så mycket att en engelsk fotograf kunde komma in och ta en skräckbild av Dresden. Zetterström Dag 161 (1946). särsk.
b) oeg., om skräckinjagande l. skrämmande skildring o. d.; jfr bild, sbst.1 1 c ε. CvRosenstein i 2SAH 9: 204 (1820). Man torde ej fela mycket, om man antager, att den skräckbild, hvarunder denna (1718 års) förordning (om sjättepenningsavgift) framställes såsom upphof till namnlösa lidanden, tillkommit för att emot Görtz grunda en ny anklagelse. Beskow i 2SAH 43: 257 (1867). Det är olustiga skräckbilder (i Levertins novellsamling Småmynt), födda ur nervöst medlidande. Böök i 3SAH LIV. 2: 34 (1943).
c) (numera föga br.) i utvidgad anv., om skräckinjagande ande l. vålnad; jfr bild, sbst.1 4. Nordforss (1805). JGOxenstierna 4: 19 (1815). Hagberg Shaksp. 1: 277 (1847). —
-BLANDAD, p. adj. om känsla l. känsloinställning o. d.: blandad med skräck; ngn gg äv. om teaterstycke o. d.: som innehåller skräckinjagande scener l. passager o. d. i blandning med annat. Lidforss Vetensk. 116 (1903; om misstroende). Bergman i 3SAH LV. 1: 104 (1944; om teaterstycken). —
-BUD, förr äv. -BÅD. bud (se d. o. 1 a, b) som inger l. är ägnat att inge skräck; i sht förr äv. om överbringare av sådant bud. Regnér i 2SAH 3: 91 (1802: skräckbåd). Adlerbeth Æn. 343 (1804; om överbringare). Tigerschiöld Dikt. 1: 83 (1888). —
-BUDGET. (mera tillf.) budget som (gm sparsamhet) gör ett skrämmande intryck l. inger (en stark känsla av) obehag l. motvilja o. d. LD 1959, nr 18, s. 4. —
-DAG. jfr -period 1; äv. hyperboliskt. Hagberg Shaksp. 3: 234 (1848). VvHeidenstam (1885) hos Strindberg Brev 5: 197 (i pl., hyperboliskt). IllSvLittH 2: 431 (1956; i pl., om skräckväldets dagar under franska revolutionen). —
-DRAMA l. (numera i sht i pl.) -DRAM. [jfr t. schauerdrama] drama i skräckgenren; äv. bildl., motsv. dram, sbst.2 3. Blanck NordRenäss. 141 (1911). Andersson i 3SAH LXI. 1: 48 (1950; bildl.). —
-DROPPAR, pl. [jfr d. skrækdråber, kinatinktur, t. schrecktropfen, (lugnande) valerianatinktur; det sv. ordet har sannol. urspr. betecknat ett nervlugnande medel (liksom i t.)] (†) om alkaliska rabarberdroppar. (Sv.) Skräckdroppar (lat.) Infusum Rhei alkalinum. Lindgren Läkem. (1902). —
-DRÖM. [jfr t. schrecktraum, schreckenstraum] skräckinjagande dröm; äv. bildl.; jfr mardröm. Hirn Hearn Exot. 3: 186 (1904). Björck HeidenstSek. 284 (1946; bildl.). —
-DÅD. grov våldshandling som ger l. är ägnad att ge upphov till (allmän) skräck, (skräckinjagande) illdåd, terrordåd. PT 1898, nr 230, s. 3. —
-EFFEKT. (scenisk l. dramatisk) effekt avsedd att ge upphov till skräck l. skräckstämning. BonnierLM 1954, s. 673. —
-EXEMPEL. skräckinjagande l. avskräckande exempel; äv. (ngt vard.) med försvagad bet.: skrämmande l. rysligt (se ryslig 2) exempel (på dålig planering l. smaklöshet o. d.). Wallenberg (SVS) 2: 33 (1775). Många (amerikanska stadscentra) blev så överrumplade (av biltrafiken) att de inte kom sig för att köpa annan medicin än väldiga trafikbroar över städerna. Skräckexemplet är Los Angeles. DN(A) 1964, nr 354, s. 5. —
-FANTASI. skräckinjagande l. skräckfylld (se d. o. 1) fantasi (se d. o. 3, 5). 3Saml. 6: 53 (1925). —
-FANTOM. (numera bl. tillf.) skräckingivande fantom (se d. o. 1, 2). Stagnelius (SVS) 2: 95 (c. 1820). —
-FENOMEN. skräckinjagande (natur)fenomen; äv.: fenomen kännetecknat av skräck. Agrell Maroco 2: 294 (1799, 1807). SvD(A) 1959, nr 192, s. 8. —
-FULL. (skräck- c. 1710 osv. skräcke- 1628) [jfr d. skrækfuld, t. schreckvoll, schrecken(s)voll]
1) till 1: full (uppfylld) av skräck; skräckslagen; dels med personligt huvudord, dels (o. numera företrädesvis) om tanke l. känsla l. handling o. d. (i denna anv. stundom utan bestämd avgränsning från 2); jfr -fylld 1. (De orättfärdiga) skola förskreckas medh rädsla, förfärelse och flyckt, som skal warda stoor, beswärligh och skräckefull. Wallius 2Likpr. 82 (1628); jfr 2. Borg Luther 1: 507 (1753; om tankar). Oden kunde så göra, att i drabbning vordo hans ovänner blinde eller döfve eller skräckfulle. Säve Yngl. 7 (1854; fvn. orig.: óttafullir). Tjufvafiskarne stodo där i djupaste tystnad, slagna af skräckfull tvehågsenhet. Högberg Vred. 2: 259 (1906).
2) till 2 b: full av skräckinjagande hemskhet l. av förskräcklighet o. d., skräckinjagande, förskräckande; jfr -fylld 2. Vi skräckfull nordan storm, helt trygge höre brusa. Triewald Lärespån 7 (c. 1710). Underjordens skräckfulla (etruskiska) gudapar, Mantus och Mania. Böttiger 4: 196 (1857, 1869). Livets skräckfulla makt. Werin Ekelund 1: 187 (1960).
-FYLLD, p. adj.
1) till 1: fylld av skräck, skräckslagen; med personligt l. sakligt huvudord; jfr -full 1, -uppfylld. Forsslund Djur 21 (1900; om kärlek). DN(A) 1964, nr 191, s. 11 (om personer).
2) (mera tillf.) till 2 b: fylld av skräckinjagande hemskhet l. av förskräcklighet o. d., skräckinjagande; vanl. med sakligt huvudord. Söderhjelm Runebg 2: 275 (1906; om framtidsöde). Sparre HetKust. 176 (1934; om syn). —
-FÄRD. (ngt vard.) färd som (t. ex. gm sin farlighet) är skräckinjagande l. skräckfylld (se d. o. 1). Aurén EurOr. 160 (1936). —
-FÄRG. [jfr t. schreckfarbe] zool. (kropps)färg som tjänar att verka avskräckande på en fientlig omgivning. Wirén ZoolGr. 1: 229 (1897). —
-FÖRLAMNING. [jfr d. skræklammelse, t. schrecklähmung] av skräck orsakad förlamning; äv. oeg. l. bildl. (jfr förlama 2 slutet). Högberg JesuBr. 2: 204 (1915; oeg.). Wernstedt (1943). —
-GENRE. genre (t. ex. inom litteratur l. konst) som kännetecknas av ett syfte att framkalla skräck l. skräckstämning; jfr -ballad, -drama, -dramatik, -film, -litteratur, -novell, -pjäs, -roman, -romantik, -serie, -stycke, -tragedi. AB(L) 1895, nr 285, s. 1. —
-GESTALT. [jfr t. schreckgestalt] gestalt (se d. o. 2 a, 3) som framkallar l. är ägnad att framkalla skräck; jfr -bild, -figur. PoetK 1815, 1: 20. —
-GUD. (bild av) skräckinjagande gud. Det är ett land fullt med beläten, och med sina skräckgudar bete de sig vanvettigt. Jer. 50: 38 (öv. 1898). —
-HISTORIA. historia som framkallar l. är ägnad att framkalla skräck; jfr -legend, -saga, -sägen. Lidman FörgängTräl. 38 (1928). —
-HJÄLM. [efter fvn. ǿgishjalmr] mytol. (den enl. nordisk mytologi i ormskepnad levande mytiska gestalten Fafners) skräckinjagande hjälm; jfr anm. nedan. NF 4: 942 (1881). Brate Edda 157 (1913). Anm. Möjl. har det fvn. ordet urspr. betecknat ett skräckinjagande huvudsmycke (se Falk AltnWaffenk. 167 f. (1914)); efterleden har åtm. i sv. uppfattats ss. (eg. l. oeg. anv. av) hjälm, sbst.1 2. —
-HUS.
2) (ngt vard.) med försvagad bet.: (gm smaklöshet o. d.) skrämmande l. rysligt (se ryslig 2) hus; jfr -sak 2. Form 1945, s. 98. —
-INJAGANDE~0200, p. adj. som injagar skräck; äv. (ngt vard.) med försvagad bet.: ryslig (se d. o. 2), förskräcklig (se d. o. 2). Alexandersson Sept. 25 (1868). Ödsligheten på de vidsträckta bergplatåerna (i norra Bohusl.) är ofta rent af skräckinjagande. VLS 162 (1888). På väggarna (fanns det) skräckinjagande oljetryck och en kvarglömd julbonad med grötfat och en tomte. Lo-Johansson Stat. 1: 181 (1936). —
-KABINETT. jfr kabinett 2 o. -kammare; ofta bildl. SvD(A) 1926, nr 70, s. 13 (bildl.). Östergren (1940; om vaxkabinett med mord- l. tortyrscener m. m.). Också estetiken har sitt terminologiska skräckkabinett. Ruin SjunknH 209 (1956). —
-KAMMARE. rum l. lokal (t. ex. i vaxkabinett) som inger skräck l. vari finnes (o. förvaras l. förevisas) samling av skräckinjagande föremål; ofta oeg. l. bildl. SvPanoptKatal. 1889, s. 8 (i vaxkabinett). Det var industrien .., som gjort de tyska hemmen till skräckkammare av ovädrad fulhet. SvFolket 12: 317 (1940). Operationsrummen på den förnarkotiska tiden voro skräckkamrar. Fåhræus LäkH 3: 256 (1950). —
-KÄLLARE. (ngt vard.) jfr källare 1 o. -kammare. Swing 1923, nr 33, s. 7 (bildl.). Bonde Sant 66 (1934; i vaxkabinett). —
-LEK. (mera tillf.) lek som inger l. är ägnad att inge skräck; vanl. oeg. l. bildl. (jfr lek, sbst. 1 e, 2 c). Krigets helvetiska skräcklek. Petre Fling. 32 (1915). Thorén Herre 242 (1942; om fantasier). —
-LJUD.
-MAN. [jfr t. schreck(ens)mann o. fr. terroriste] man som sprider skräck; utövare av terror; företrädesvis i fråga om skräckväldet under franska revolutionen; jfr -väldes-man. KrigVAH 1837, s. 58. —
-MEDEL. (skräck- 1838 osv. skräcke- 1764) medel att injaga skräck. Ekblad 401 (1764). (Tsar Peter) kände sin makt svikta, sitt lif i fara, och han såg sin enda räddning i hänsynslösa skräckmedel. Hjärne K12 60 (1902). —
-MILJÖ. skräckinjagande miljö; vanl. (ngt vard.) med försvagad bet.: miljö som inger en stark känsla av obehag l. motvilja o. d. Dædalus 1939, Annons. s. 30. —
-MÅLNING. målning (se målning, sbst.1 1 c β) som inger l. är ägnad att inge skräck l. (ngt vard., med försvagad bet.) som (gm smaklöshet o. d.) verkar ryslig (se d. o. 2) o. d. (jfr -sak 2); oftast oeg. l. bildl. (motsv. målning, sbst.1 2 a), om skräckinjagande l. (ngt vard., med försvagad bet.) överdrivet negativ l. pessimistisk skildring i ord. Efter denna lite skämtsamma skräckmålning (av den stränga disciplinen i skolan) öppnar Ausonius (i sina brev till dottersonen) mera lockande utsikter över skollivet. RedLundAllmLärov. 1909—10, s. VI. (Tidningen) ”Eko från Ryssland”, mest innehållande skräckmålningar af bolsjevikernas framfart. 2NF 36: 191 (1923). IllSvOrdb. (1955; med hänv. till -konst). —
-MÖRK. mörk o. skräckinjagande; äv. (om öga o. d.): mörk av skräck. Koch GudVV 1: 346 (1916; om ögon). Hemmer Nord. 118 (1936; om natt). —
-NATT. skräckfylld (se d. o. 1) l. skräckinjagande l. hemsk natt. Scheutz Shakespeare JulCes. 26 (1816; eng. orig.: fearful night). Siwertz Fribilj. 190 (1943). —
-NYHET~02 l. ~20. nyhet som inger l. är ägnad att inge skräck. Sjöberg Kris. 90 (1926; personifierat). —
-ORD. [jfr t. schreckwort, schreckenswort] skräckinjagande l. skrämmande ord (se ord, sbst.2 1, 3, 4); jfr -språk. Hög Kurs är ett ibland de Politiska skräck-ord, hwarmed .. ett folk lättast kan sättas i bekymmer. AJourn. 1815, nr 115, s. 1. Rydberg Ath. 199 (1859; om döden). Han vet, att de svaga — Går lättast att taga / Med skräckord, som jaga / Allt vett öfver bord. Olsson Dikt. 1: 57 (c. 1870). —
-PERIOD.
2) (ngt vard., mera tillf.) om period behärskad av en smak- l. stilriktning som (för en senare tid) verkar skrämmande l. ryslig (se d. o. 2) gm oberättigad anspråksfullhet l. vulgaritet o. d. Östergren (1940). —
-PULVER. [jfr d. skrækpulver, t. schreckpulver, båda med bet.: pulver som antogs verka lugnande efter förskräckelse; äv. det sv. ordet har sannol. urspr. betecknat detsamma som i dan. o. t.] (†) = barn-pulver. Lindgren Läkem. (1902). —
-REAKTION. [jfr t. schreckreaktion] (i sht i fackspr.) (patologisk) reaktion betingad av skräck; äv. oeg., särsk. om liknande reaktion hos växt. VäxtLiv 1: 416 (1932; oeg.). Husén Psyk. 71 (1954). —
-REGEMENTE. (utövande av) skräckvälde; ofta bildl. (jfr regemente 1 k). Utöva l. föra (ett) skräckregemente (över ngra). Klercker Cuba 78 (1898). DN(A) 1964, nr 164, s. 1 (bildl.). —
-REGERING. [jfr t. schreckensregierung] skräckregemente; äv. konkret: regering som för sådant regemente; äv. bildl. (särsk. motsv. regering 1 b). Bisittare i skräckregeringen under Robespierre. Wikforss 2: 544 (1804). Såsom det är bekant var under skräckregeringen i Paris ingen stat mera än Sverige der representerad. Svanberg RedLefn. 212 (1882). Strindberg TjqvS 1: 94 (1886; bildl.). —
-ROMAN. [jfr t. schauerroman, eng. terror l. horror novel] i sht litt.-hist. roman i skräckgenren; äv. oeg. l. bildl. Palmblad Nov. 4: 131 (1845, 1851). Aurén ResMänn. 166 (1937; oeg.). —
-ROMANTIK. (i sht i fackspr.) jfr romantik 2, 3 b, c o. -genre. 2NF 12: 1242 (1910). Tikkanen KonstH 385 (1925). Meyrincks böcker fyllas av groteska, gåtfulla gestalter, ockulta fenomen och skräckromantik. 3NF 14: 4 (1930). —
-ROMANTISK, adj. (i sht i fackspr.) som kännetecknas av l. utgör skräckromantik. (Schück o.) Warburg 2LittH 3: 380 (1913; om dikter). —
-SAK.
2) (ngt vard.) (konst)sak som verkar ryslig (se d. o. 2), särsk. gm (pretentiöst utseende o.) överlastad l. vulgär l. smaklös stil. SvD(A) 1961, nr 194, s. 3. —
-SCEN. [jfr t. schreckensszene]
2) skräckinjagande scen (se d. o. 2, 3). Granberg Dram. 179 (1811). Lundkvist FlodHav. 167 (1934). —
-SEKUND. [jfr t. schrecksekunde] sekund l. kort tidsmoment av (intensiv) skräck (varunder vid upptäckt av fara handlingsförmågan är lamslagen). BilskolLb. 279 (1959). —
-SITUATION. situation som injagar skräck; äv. (ngt vard.) med försvagad bet., om situation som inger (stark känsla av) obehag l. motvilja o. d. FoF 1918, s. 136. SvD(A) 1959, nr 279, s. 3. —
-SKILDRING. skildring som injagar l. är ägnad l. avsedd att injaga skräck; äv. (ngt vard.) med försvagad bet., om skildring som (mer l. mindre ovederhäftigt l. osant) framställer ngn l. ngt i en dager ägnad att verka upprörande l. att inge motvilja o. d. 2NF 2: 15 (1904). Det vore mycket lätt att samla hårresande skräckskildringar af ryssarnas framfart (i Galizien). Hildebrand Donaumon. 76 (1915). Men skildringen .. av hur tillsättningen (av bibliotekarier vid läroverk) ibland numera sker är kanske en skräckskildring? TSvLärov. 1953, s. 391. —
-SKOLA. [jfr eng. school of terror] (engelsk) skräckromantisk skola (se skola, sbst.2 7); vanl. i sg. best. Bjurman Poe 62 (1916). —
-SKOTT. [jfr d. skræk(ke)skud, t. schreckschuss] (†) skrämskott. Wikforss 2: 544 (1804). ÖoL (1852). —
-SLAGEN, p. adj. slagen av (häftig) skräck, (ytterst) förskräckt; äv. i utvidgad anv., med sakligt huvudord: som präglas av l. ger uttryck åt (häftig) skräck; äv. hyperboliskt. Skriande, skräckslagna människohopar rusade förbi honom. OoB 1892, s. 257. GHT 1895, nr 206, s. 2 (om tro). Sjöberg Kris. 99 (1926; om ord). Han stod alldeles stilla några ögonblick, med .. ögonen allt större och skräckslagnare. Hellström Malmros 98 (1931). Form 1951, s. 91 (hyperboliskt).
-SLÅ. [jfr -slagen] slå (ngn) med skräck; med personligt l. sakligt subj. SD(L) 1896, nr 449, s. 5. ST(A) 1957, nr 150, s. 1. —
-SPRÅK. (numera bl. tillf.) om skräckinjagande språk (uttryckssätt o. d.); jfr -ord. Nordforss (1805). —
-SPÖKE. [jfr t. schreck(ens)gespenst] (numera föga br.) skräckinjagande spöke; särsk. bildl., om skrämmande fantasibild l. vision o. d.; jfr -bild. LBÄ 25—26: 19 (1799). SD 1896, nr 81, s. 7 (bildl.). —
-STEN. (skräck- 1805—1854. skräcke- c. 1672) [jfr t. schreckstein, schreckenstein] (†) om (ss. prydnad o. d. använd sten av) malakit (som ansågs skydda mot skräck). Een grön Skreckesteen, fattat i gulldh. Karlson EBraheHem 67 (i handl. fr. c. 1672). Dalin (1854). —
-STYCKE. teaterstycke (l. målning o. d.) i skräckgenren. Nordensvan SvK 539 (1892; om målning). 2NF 18: 106 (1912). —
-STÄLLNING. [jfr t. schreckstellung] zool. om skyddsställning som intas av insekt l. insektslarv o. d., då den skrämmes l. oroas, o. som tjänar att kamouflera djuret l. att avskräcka fiende(r). Wirén ZoolGr. 1: 231 (1897). Trägårdh Skogsins. 142 (1914). —
-STÄMNING. stämning präglad av skräck; dels om sådan sinnesstämning hos person(er) l. djur, dels oeg., om stämning som förbindes med ngt sakligt o. som förmedlar en känsla av skräck. (Ryktena i Norge 1895) skapade dikten om (de svenska) överfallsplanerna och framkallade en förbittrad skräckstämning. DN 1902, nr 11451, s. 2. (Lady Macbeth hade) ryggat tillbaka, gripen af ögonblickets skräckstämning. Schück Shaksp. 2: 304 (1916). (Skolan var) en byggnad som snart nog fick skräckstämning över sig för den uppväxande gossen. Hallström i 3SAH 42: 145 (1931). —
-SYN. [jfr t. schreckgesicht] skräckinjagande (verklig l. inbillad) syn; ofta om skräckinjagande vision som skapas av fantasi l. föreställningsförmåga; äv. om sådan syn l. vision överförd till framställning i ord l. bild (inom litteratur l. bildande konst). Kolmodin Liv. 1: 306 (1831). Du vet ej, att Samum torkar de hvites hjärnor som dadlar och att de få skräcksyner, som göra dem lifvet så vidrigt, att de fly ut i det stora okända. Strindberg TrOtr. 1: 138 (1890). Gryningskörens blida extaser har kommit på skam lika väl som svartsiarnas skräcksyner. Böök i 3SAH LVIII. 1: 18 (1947). Wigforss Minn. 2: 321 (1951; om mardrömslika litterära framtidsvisioner). Goya (uttryckte sig) i sina skräcksyner av mänskliga ansikten, i vilka allt vad människotanken förmår fatta av last och synd ligger inskrivet. Ruin SjunknH 94 (1956). —
-SYSTEM. [jfr t. schreckenssystem, fr. système de terreur] system (för påverkan) som går ut på att injaga l. vidmakthålla l. utnyttja skräck, terrorism; i sht i fråga om regeringsutövning: skräckvälde. Under Robespierre's skräcksystem. LittT 1796, s. 123. Att jag .. vill krossa näsbenet på pederaster och megäror som genom skräcksystem hindrat ny svensk upplaga (av Giftas), gör väl icke dig ledsen. Strindberg Brev 5: 12 (1885). —
-TANT. (vard.)
1) äldre dam som (t. ex. gm sitt yttre l. sitt uppträdande l. sätt) gör ett skrämmande intryck l. verkar ryslig (se d. o. 2) o. d. Siwertz Jord. 70 (1936). jfr (i sg. best., ss. benämning på person): Tant Klara var .. den tant, som av Karl Ludvigs vänner och till sist av honom själv kommit att benämnas Skräcktanten. Sjöberg Kvart. 177 (1924).
2) (mera tillf.) om författarinna till skräck- l. detektivroman(er) o. d. SvD(A) 1961, nr 77, s. 10. —
-TECKEN. (skräck- 1842—1858. skräcke- c. 1700) (†) skräckinjagande (jär)-tecken. Isogæus Segersk. 998 (c. 1700). Rosenius Bud 15 (1858). —
-TID. [jfr t. schreckenszeit] jfr -period 1. Adlerbeth HorOd. 9 (1817). NorstedtVärldH 11: 269 (1930; under franska revolutionen). —
-VIDUNDER~020. (i sht i vitter stil) skräckinjagande vidunder; äv. bildl. Braun Dikt. 1: 57 (1837; bildl.). VLitt. 2: 484 (1902; om jätten Grendel). —
-VÄCKANDE, p. adj. (numera föga br.) skräckinjagande. Johansson HomOd. 14: 522 (1845). Vannérus Metaf. 200 (1914). —
-VÄLDE. välde (maktutövning o. d.) byggande på (injagande av) skräck; särsk. om styrelse (av ett land o. d.) utövad på sådant sätt; äv. oeg. l. bildl.; jfr -regemente, -regering, -system. Becker VerldH 13: 1 (1834; under franska revolutionen; t. orig.: Schreckensherrschaft). (Jag) tror .. att en faktisk polemik är det enda, som kan undergräfva dess (dvs. pressens) skräckvälde. Beskow (1839) i 3SAH XLVII. 2: 203. NIllT 1872, s. 99 (oeg.). För engelsmännen gällde det att befria Europa från det nazistiska skräckväldet. DN(A) 1964, nr 250, s. 16.
Ssgr: skräckväldes-man. man som (tillsammans med andra) utövar skräckvälde; jfr skräck-man. SvD(A) 1918, nr 35, s. 5 (i Finl.).
-myndighet. myndighet (se d. o. 5) som utövar skräckvälde. 2NF 21: 98 (1914; i Paris under franska revolutionen). —
-VÄSEN(DE). [jfr t. schreckenwesen] skräckinjagande väsen (tillhörande sagans l. fantasiens värld o. d.). Bergh Konst 214 (1903, 1908). Boye Kall. 212 (1940). —
-ÅR. jfr -natt, -period 1. Östergren (1940). Skräckåren i ett krigsfångeläger på Java. BonnierLM 1954, s. 574. —
-ÄMNE. (mera tillf.)
2) skolämne som verkar skrämmande för elev(er) l. inger elev(er) känsla av obehag l. motvilja o. d. TSvLärov. 1946, s. 24. —
-ÖDLA. [jfr t. schreckeidechse, schreckenechse] (skräckinjagande) förhistorisk jätteödla, dinosaurie. Leche Männ. 62 (1909). DjurVärld 7: 350 (1962). —
B (†): SKRÄCKE-ANDE, -BELÄTE, -FULL, -MEDEL, -STEN, -TECKEN, se A.
Avledn.: SKRÄCKIG, adj. (vard., mera tillf.) till 1: ryslig (se d. o. 2), förskräcklig. Hedberg Drömtydn. 375 (1952). —
SKRÄCKLIG, se d. o.
Spoiler title
Spoiler content