SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1960  
RYTTARINNA ryt1arin3a2, f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[jfr d. rytterinde; avledn. av RYTTARE; jfr äv. t. reiterin]
kvinnlig ryttare.
1) motsv. RYTTARE 1. Innan ryttarinnan sitter upp må (osv.). TIdr. 1882, s. 131. Kejsarinnan af Österrike .. (lät) utbilda sig till en af Europas skickligaste och djerfvaste ryttarinnor. Wrangel HbHästv. 334 (1885). SDS 1959, nr 179, s. 18. — jfr CIRKUS-, KONST-RYTTARINNA.
2) motsv. RYTTARE 3 b β; ss. senare led i ssgr; jfr CYKEL-, HJUL-RYTTARINNA m. fl.
Spoiler title
Spoiler content