SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1961  
RÅSA 3sa2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[sv. dial. råsa; jfr nor. dial. råsa; sannol. etymologiskt identiskt med RÅSA, sbst.1 (se RÅS, sbst.2)]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sträng av kardad ull, karda (se KARDA, sbst.1 2); äv.: (långsträckt) tuss l. tott av hår. Omkring käppen vira .. (säterjäntorna) några råsor af ull. Nilsson Dagb. 199 (1816, 1879). BiblJäg. 4: 51 (1897; av djurhår). Odenius 2Celsus 643 (1906).
Spoiler title
Spoiler content