publicerad: 1961
RÄGNBÅGE räŋ3n~bå2ge, r. l. m., äv. (numera bl. ngn gg arkaiserande) RÄGNBÅGA ~bå2ga, r. l. m. l. f.; best. -en resp. -an; pl. -ar.
Ordformer
(vanl. skrivet regn-. — regen- 1590—1628. reggen- 1628. regn- 1526 osv. regne- 1674. rägen- 1729. rägn- 1587 osv. -bog- 1526—1823. -a 1536 (efter prep.), 1560 (ss. subjektiv predikatsfyllnad)—1895. — Se för övr. BÅGE, sbst.1)
Etymologi
[fsv. räghnbughi; jfr fd. ræghænbvghæ (d. regnbue), isl. regnbogi, fht. regan-, reginbogo (t. regenbogen), ffris. reinboga, feng. rēnboga (eng. rainbow); av RÄGN o. BÅGE, sbst.1; jfr äv. lat. pluvius arcus]
1) fenomen som uppkommer, då ljus från solen (l. månen) träffar från rägn l. dimma härrörande vattendroppar i atmosfären, o. som visar sig på himmeln ss. ett cirkelbågformigt band (l. ett system av koncentriska cirkelbågformiga band) i vilket (vilka) vissa färger (jfr b) uppträda i en bestämd ordning; äv. om liknande fenomen som stundom uppkommer i den anhopning av små vattenpartiklar som finnes i luften över ett vattenfall. Vit rägnbåge, rägnbåge vars färger äro mycket matta. Upp. 10: 1 (NT 1526). Åhren tilförrene syntes många Regenboghar til lijka på Himmelen. PPGothus Und. B 8 a (1590). När solen skin på imban, som steg up af forsen vid qvarnarna, représenteras stadigt öfver honom en artig regnboga. Linné Öl. 4 (1745). Regnbågen består i allmänhet af tvenne bågar, den inre eller primära och den yttre eller sekundära, sammansatta af de sju spektralfärgerna. Hildebrandsson Buchan 228 (1874). En månklar natt fingo vi skåda den sällsynta företeelsen, då månen bildar regnbåge. Gislén UppgSolL 47 (1933). — jfr BI-, MÅN-RÄGNBÅGE m. fl. — särsk.
a) i uttr. löpa efter ngt som barn efter regnbågen, sträva efter ngt på ett naivt sätt. Man löpte efter .. (den efterlängtade revolutionen) som barn efter regnbågen. Estlander 11Årt. 3: 316 (1923).
b) i uttr. (alla o. d.) rägnbågens färger l. rägnbågens sju färger, dels om de sju huvudfärger (rött, orange, gult, grönt, blått, indigo o. violett) som synas i en tydlig rägnbåge, dels (allmännare) för att beteckna att ngt uppvisar många olika färger. Skifta i (alla) rägnbågens färger. Dvärgar .. höllo facklor (i bärgkonungens sal), hvilkas sken bröt sig i regnbågens färger mot kristallerna. Rydberg Vigg 17 (1875). Svarta, bruna och gula menniskor i röda, blåa och gröna kaftaner och turbaner af alla regnbågens färger. Wachtmeister Tur. 17 (1876, 1885). Regnbågens sju färger. Sundén (1888). Till kammaren (på torpet) hörde endast ett par mindre fönster, som på grund av ålder skimrade i de flesta regnbågens färger. Järnvägsminn. 11 (1952).
2) bildl., om ngt som (till färgerna) liknar en rägnbåge (i bet. 1). När en lägger en Spegel i ett Bäcken fult medh Watn, tå gör han medh sitt wederskeen en Regnbåge på Wäggen. Hildebrand MagNat. 289 (1650). Ett förkläde, insmordt med en hel regnbåge af oljefärger. Cederschiöld Riehl 2: 79 (1878). Emil .. fick sig en torfvel så han såg en hel rägnbåge för ögonen. Engström Glasög. 152 (1911). — särsk. (†)
b) om följd av färger som visa sig efter varandra i en viss ordning, då en metall upphettas så att den anlöpes. Kopparen visar .. samma slags färgor, som Järnet, och uti tvänne hvarannan efterfölljande Rägnbågar. Rinman JärnH 164 (1782). Därs. 172.
Ssgr (till 1): A (numera mindre br.): RÄGNBÅG-FORELL, -HINNA, se D.
B (numera mindre br.): RÄGNBÅGE-AGAT, -FISK, -FÄRG, -FÄRGAD, -GLANS, -HINNA, -PRAKT, -SKIMMER, se D. —
-STEN. [jfr d. regnbuesten, t. regenbogenstein, eng. rainbow stone] (†) rägnbågskvarts. Rinman 2: 220 (1789). —
-STÄNK, -ÖRING, se D.
C (†): RÄGNBÅGES-FÄRG, se D.
D: RÄGNBÅGS-AGAT. (-båge- 1789—1852. -bågs- 1834) [jfr t. regenbogenachat, eng. rainbow agate] (†) agat som skiftar i olika, i varandra övergående färger; jfr -kalcedon. Rinman (1789). ÖoL (1852). —
-BRO. [jfr t. regenbogenbrücke; i anslutning till äldre germanska föreställningar om rägnbågen ss. en bro] (i vitter stil) om rägnbågen uppfattad ss. en bro. Börjesson Brödr. 66 (1861; bildl.). —
-FISK. (-båge- 1876—1879. -bågs- 1953 osv.) [jfr t. regenbogenfisch; de hithörande fiskarna ha vackra färger] zool. fisk tillhörande släktet Coris Lacép.; särsk. om fisken Coris julis Lin., junkergirella. 1Brehm III. 1: 257 (1876). En af Europas vackraste fiskar är junkern eller regnbågefisken. Rebau NatH 1: 550 (1879). —
-FLÄCK. (i vitter stil) fläck som skimrar i rägnbågens färger (l. i många olika färger). Smith Kväll. 32 (1908). —
-FORELL. (-båg- 1893. -bågs- 1896 osv.) [jfr t. regenbogenforelle, eng. rainbow trout; fisken har ett rägnbågsliknande band längs kroppens sidor] zool. den nordamerikanska fisken Salmo irideus Gibb., som på 1800-talet infördes till Europa. LAHT 1893, s. 319. —
-FÄRG. (-båge- 1812—1872. -båges- 1788. -bågs- 1810 osv.) [jfr t. regenbogenfarbe, eng. rainbow colours, pl.] (ren) färg som förekommer i rägnbågen; ofta i pl., dels om de rena färger som förekomma i rägnbågen, dels (allmännare) för att beteckna flera olika (rena) färger (som uppträda samtidigt); äv. i bilder, för att beteckna ngt glatt l. ljust l. skimrande; jfr rägnbåge 1 b. Rinman 1: 232 (1788). Milda regnbågsfärger lyste i molnen. Bremer GVerld. 3: 10 (1861). För hvarje soiré uppgjordes ett särskildt program, och redan detta .. skiftade i alla glädjens regnbågsfärger. Wennerberg 2: LI (1882). En i alla romantikens regnbågsfärger skimrande instrumentation. Wegelius MusH 445 (1893). —
-FÄRGA, v. (mera tillf.) färga (ngt) i rägnbågens färger (l. i många olika färger); särsk. med saksubj., betecknande viss belysning o. d. Belysningen, som ibland regnbågsfärgade Hamlets ansikte. AB 1922, nr 235, s. 7. —
-FÄRGAD, p. adj. (-båge- 1810—1820. -bågs- 1873 osv.) som uppvisar rägnbågens färger (l. många olika färger). FKM 3: 132 (1810). Regnbågsfärgade reklamlappar. Elgström Fatt. 51 (1912). —
-GLANS. (-båge- 1933. -bågs- 1893 osv.) (i sht i vitter stil) glans som (erinrar om den som) kännetecknar rägnbågen. Wirsén Ton. 281 (1893). —
-GLAS. (numera föga br.) glas- (föremål) vars yta skiftar i olika färger, iriserande glas. UB 7: 720 (1875). —
-GRANN. grann (se d. o. IV 2) som rägnbågen. Sjödin StHjärt. 51 (1911). särsk. bildl., om tal l. skrift o. d.; jfr grann IV 2 g. Denna regnbågsgranna och lätt parodiska tirad. SvLittH 2: 14 (1919). —
(jfr 2 a) -HINNA, r. l. f. (-båg- 1818. -båge- 1755—1855. -bågs- 1854 osv.) [jfr t. regenbogenhaut] anat. iris (se d. o. 4). Möller 1: 108 (1755).
Ssg: rägnbågshinne-inflammation. med. inflammation i rägnbågshinnan, irit. SvUppslB 13: 1259 (1932). —
-KALCEDON. [jfr t. regenbogenchalcedon, eng. rainbow chalcedony] (†) = -agat. JournManuf. 4: 155 (1834). —
-KJOL. [sv. dial. rägnbågakjol (Erixon Södermanl. 9 (1924))] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till folkdräkten i vissa trakter hörande bredrandig kjol i flera färger. Sahlin SkånFärg. 143 (1928; om förh. i Ångermanl. o. Medelp.). —
-KVARTS. [jfr t. regenbogenquarz] miner. (ss. prydnadssten använd) i olika färger skiftande bärgkristall; jfr iris 7. GeolFF 1899, s. 459. —
-PRAKT. (-båge- 1935. -bågs- 1827 osv.) (i sht i vitter stil) prakt som (erinrar om den som) kännetecknar rägnbågen. Rydqvist i 2SAH 12: 349 (1827). —
-PRISMA. (tillf.) om (ngt som tjänstgör ss.) prisma vari solljuset brytes i rägnbågens färger. Snoilsky 1: 103 (1869). —
-RANDAD, p. adj. (mera tillf.) om tyg: försedd med ränder i flera olika färger (vilka äro ordnade på samma sätt som färgerna i rägnbågen). Faran av att väva regnbågsrandat möbeltyg. Wägner ÅsaH 199 (1919). —
-SKIFTANDE, p. adj. som skiftar i rägnbågens färger (l. många olika färger). CGStrandberg i 2SAH 45: 86 (1869). —
-SKIMMER. (-båge- 1894—1920. -bågs- 1875 osv.) (i sht i vitter stil) jfr -glans. UB 7: 720 (1875). —
-SLÖJA, r. l. f. (i vitter stil) slöja som skimrar i rägnbågens färger (l. i många olika färger). Stagnelius (SVS) 2: 60 (c. 1815; bildl.). —
-SPEL. förhållandet att ngt skimrar i många olika färger. Lindqvist RysslSång II. 3: 76 (1936). särsk. (†) vid avdrivning för utvinnande av silver ur silverhaltigt bly: förhållandet att mångfärgade ringar bildas på ytan av den smälta metallen omedelbart innan silvrets blåvita färg framträder. 2UB 5: 429 (1902). —
-STRÅLANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr -glänsande. Vetterlund StDikt. 182 (1901; ss. adv., bildl.). —
-STÄNK. (-båge- 1935. -bågs- 1887 osv.) (i vitter stil) stänk av rägnbågsskimrande vattendroppar; äv. oeg., om rägnbågsskimmer o. d. Der står än i fönstersmygen / En multnande ekebänk, / Som färgade rutor fordom / Beströdde med regnbågsstänk. Snoilsky 4: 190 (1887). Regnbågsstänket från fontänen. Östergren (1935). —
-VÄLVD, p. adj. (i vitter stil) välvd på samma sätt som rägnbågen. Atterbom Dikt. 1: 288 (1810, 1837). —
-VÄLVNING. (†) = -bro. På regnbågshvälfningen den fria, höga, / Går vägen ju till diktens land? PoetK 1819, 1: 91. —
Avledn.: RÄGNBÅGSAKTIG, adj. som erinrar om rägnbågen. Auerbach (1913). Ett regnbågsaktigt färgskimmer. Lundkvist Spegel 206 (1953).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content