publicerad: 1961
RÄGNA räŋ3na2, v. -ade (Luk. 17: 29 (NT 1526) osv.) ((†) pr. sg. -er 2Krön. 6: 26 (Bib. 1541), Jer. 14: 4 (Därs.); ipf. -de Jak. 5: 17 (Bib. 1541), KyrkohÅ 1917, s. 366 (1542)). vbalsbst. -ANDE, -ING (i ssgr; se GENOM-, IN-RÄGNA).
Ordformer
(vanl. skrivet regna. — regn- 1526 osv. rengn- 1682. rägn- 1588 osv. räng- 1542 (: rängde, ipf.). rängn- 1689)
Etymologi
[fsv. räghna; jfr fd. regnæ (d. regne), isl. rigna, regna, got. rignjan, fht. reganōn (t. regnen), feng. regnian (eng. rain); till RÄGN]
1) opers.: falla rägn, vara rägnväder; stundom äv. med subj. betecknande rägn. (Elias) badh ena bön ath thet icke skulle reghna. Jak. 5: 17 (NT 1526). Hans Maj:t svepte sig in i sin kappa, och lät regna så mycket det ville. Nordberg C12 1: 535 (1740). Regnet det regnar hvar eviga dag. Hagberg Shaksp. 7: 354 (1849; eng. orig.: the rain it raineth every day). Regnar det på söndagen under gudstjänsten, så regnar det hela veckan. Hembygden(Hfors) 1911, s. 133. Det har regnat i dagar och veckor: åarna rinner strida och svällda av brunt, lerigt vatten. Selander MarkMänn. 19 (1937). Regnet regnade. Swahn BästeBr. 152 (1960). jfr: Thär samma städz haffuer Gudh låtit Hagel rägna på Fienderne. Lælius Bünting Res. 1: 137 (1588); jfr c. — jfr BE-, DIM-, DROPP-, DUGG-, GENOM-, HÄLL-, IN-, NED-, SKVAL-, SMÅ-, STOR-, STÖRT-, ÖS-RÄGNA m. fl. — särsk.
a) i ordspråk l. ordspråksliknande uttr. o. ordstäv. Att gifva åt en mycket rik, är som att låta regna i hafvet. Nordforss (1805). När det regnar på presten, så dryper det på klockarn. SvOrdspråksb. 67 (1865). Det regnar, sad' hon, som stod i takdroppet. Granlund Ordspr. (c. 1880). När solen skiner ock det rägnar, då dansar alla Guds änglar. Landsm. XI. 2: 16 (1896; från Värml.).
b) i vissa uttr. som beteckna våldsamt rägnande; jfr II 1 b α δ'. Om natten war den ena stunden stiernklart öfwer hela himmelen, den andra rägnade, som himmelen warit öpen. SvBrIt. 1: 27 (c. 1700). Det regnade, så att det stod som spö(n) i backen. Östergren (1935).
c) med substantivisk bestämning utan prep., betecknande rägn(skur) l. rägndroppar o. d.; äv. i utvidgad anv. (motsv. RÄGN 1 e), i fråga om nederbörd i annan form än vattendroppar (jfr II 1 b α). Iagh .. skal låta regna slaghregn medh haghelsteen, eeld och swaffwel vppå honom. Hes. 38: 22 (Bib. 1541). Det hade regnat en härlig skur. Gellerstedt Glänt. 83 (1909). En timme före Falun började det regna stora och tunga droppar. DN(A) 1925, nr 236, s. 13.
d) (numera bl. tillf.) i uttr. det skall både rägna o. snöa förrän (osv.), övergående i bet.: det skall hända mycket l. dröja länge innan (osv.). Horn Beskr. 44 (c. 1657).
f) i pass.
α) (†) rägna (på ngt). Man har exempel på mineralisk jord, när derpå rägnas så gifver hon lucht. Tiselius Vätter 2: 75 (1730).
g) ss. vbalsbst. -ande, rägn; särsk. om ihållande rägn(väder). Weste (1807). Ett evigt regnande. Björkman (1889). (Våren) hade .. börjat komma efter allt snögloppet och regnandet. Siwertz JoDr. 77 (1928).
2) (numera föga br.) om moln l. vind l. luft o. d.: ge l. alstra rägn. Iagh .. skal biwdha skynar at the icke regna ther vppå (dvs. på vingården). Jes. 5: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den). Luften mellan molnet och jorden regnar äfven. JJNervander 1: 42 (1847). Den vestliga vinden skulle ej regna, om den ej mötte en kallare nordlig vind. Därs. 52. Östan regnar och västan slår, / Piskar emot din ruta. Knape Skymn. 33 (1926). jfr: Thet regnar ey alt som molnar. SvOrds. C 5 b (1604).
3) (i vitter stil) om gudamakt: låta rägn falla, framkalla rägn. Hvem regnar väl då (om Zeus icke finnes till)? Thomander 3: 257 (1826; gr. orig.: τίς ὕει). Regna du och dundra, Indra! / Slunga din blixt så tätt du vill! Andersson Sudr. 66 (1899). Lagerlöf HomOd. 175 (1908).
4) (i vitter stil) om tidsperiod: komma med rägn, ge rägn. Ja det var då — nu ha vintrar snöat / och höstar regnat och vårar töat / och somrar bränt med sitt heta sken. Fröding Guit. 64 (1891).
1) motsv. I 1.
a) opers. (jfr b).
α) i uttr. där rägn utgör en symbol för olyckor l. svårigheter o. d.; jfr b α γ'. Topelius Fält. 3: 124 (1858). Asch, låt det regna! .. (dvs.) ta det l. obehagen lugnt, låta saken ha sin gång. Östergren (1935).
β) [efter t. es regnet ihm in den kopf (l. ins gehirn)] (†) i uttr. rägna i huvudet (l. hjärnan) på ngn, ss. beteckning för att ngn icke är klok. Lind 1: 1264 (1749).
γ) i uttr. rägna av ngt, falla l. uppkomma l. förekomma i stor mängd; jfr b δ. Värst af hugg och slag det regnar, / där man vacklar, där man segnar. Rydberg Dikt. 2: 82 (1891). För övrigt regnade det av hyllningsartiklar i den socialdemokratiska pressen. Höglund Branting 1: 488 (1928).
δ) i fråga om bild som erhålles vid projektion av ett filmband: se ut som om det rägnar på bilden, därför att denna (till följd av filmbandets slitning o. d.) icke är jämn o. sammanhängande utan fylld av strimmor; äv. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., i utvidgad anv., om filmband l. projektionsduk: som är sådan att det vid projicering ser ut som om det rägnade på bilden; jfr RÄGNIG 4. En regnande bioduk. Rogberg Mot. 9 (1927).
ε) motsv. RÄGN 2 a, i fråga om fallande l. omkringstänkande droppar av vatten l. annan vätska: droppa l. stänka l. drypa o. dyl. Då det regnar en dag ur luften, regnar det merendels ännu en dag från träden. Nilsson Dagb. 4 (1816, 1879).
b) opers. med substantivisk bestämning utan prep. (motsv. I 1 c) l. med subj. betecknande ngt som faller på samma sätt som rägn l. som liknar rägn. — jfr NED-RÄGNA. — särsk.
α) i fråga om företeelse (i naturen) som uppfattas ss. fallande från himmeln l. från ett moln: falla ss. rägn; särsk. i fråga om ngt som tolkas ss. ett järtecken. Then daghen thå Lott gick vth aff Sodomis, regnadhe eld och swawel vthaff himmelen. Luk. 17: 29 (NT 1526). Ett fint stoft, som den 3 maj 1892 ”regnade” i södra Finland och Skandinavien, antages hava kommit från södra Ryssland, där häftiga stormar rasat under de föregående dagarna. Ramsay GeolGr. 204 (1909). (Det) snöar .. daggmask i Jämtland och regnar loppor i Ångermanland. DN(A) 1925, nr 33, s. 8. — särsk.
α') i fråga om blodrägn (se d. o. 1); jfr ε, 4 a o. I 1 c. Anno domini Mcccxvi regnade bloodh. OPetri Kr. 117 (c. 1540). Lindfors (1824).
β') i fråga om manna; särsk. (i sht i vitter stil l. skämts.) i bilder där manna utgör en symbol för ngt efterlängtat o. d. (jfr MANNA, sbst.3 1 slutet). (Herren) lät regna vppå .. (Israels barn) Man til maatt. Psalt. 78: 24 (öv. 1536; äv. i Bib. 1917). Stora pressbyråer .., hvarifrån den efterlängtade mannan af tidningsurklipp regnar öfver abonnenterna. Cederström Minn. 218 (1913).
γ') (i vitter stil) i uttr. där rägn utgör en symbol för olyckor l. svårigheter; jfr a α. Wirsén Vis. 21 (1899).
δ') i hyperboliska uttr. för att beteckna ett rägnväder ss. svårt (jfr I 1 b) l. för att beteckna att ngt l. ngra uppträder (uppträda) i stor myckenhet (jfr γ, δ); i sht i uttr. som ange att ngn utfäster sig att göra ngt även om det rägnar aldrig så mycket l. även om ngt l. ngra uppträder (uppträda) i (aldrig så) stor myckenhet; i sådana uttr. som göra ngt om det än (l. ock l. också) rägnar (l. rägnade) täljknivar l. småsten(ar) äv. allmännare: göra ngt trots alla svårigheter l. under alla omständigheter. War thet altijd .. (danskarnas) ordspråk, at the wille slås med bönder, ehuru monge the woro, om än bönder regnadhe aff himmelen. OPetri Kr. 318 (c. 1540). Folket, som .. ifrå alla sidhor medh storom hopom lupo til honom, som thet hade sniögat och regnat folk. PErici Musæus 1: 172 b (1582). ”Ni får ett ösregn öfver er i chäsen hela dagen —”. ”Om det än regnade eldgafflar!” afbröt Petrea ifrigt, ”så skall jag fram!” Bremer Hem. 2: 180 (1839). Var du lugn, .. jag kommer, om det också regnade småsten eller gamla kärngar. Blanche FlStadsg. 184 (1847). Nu går jag, om det ock regnar täljknifvar (eller småstenar). Granlund Ordspr. (c. 1880). Harlock (1944).
ε') i utvidgad anv., i uttr. när (l. då) det rägnar välling (l. gröt) o. d., ss. beteckning för en tidpunkt då konjunkturerna i ett l. annat avseende äro gynnsamma. När det rägnar välling, har tiggarn ingen sked. Rhodin Ordspr. 105 (1807). Den som vill vara med när det regnar gröt, måste hafva slefven i god tid färdig. Topelius Fält. 4: 366 (1864). Min sked var aldrig med då det regnade välling. Granlund Ordspr. (c. 1880). De där stackarna, som bara dra nitar och inte ha någon slev, när det regnar gröt. Siwertz Låg. 151 (1932).
β) (i vitter stil) motsv. RÄGN 2 a slutet, i fråga om tårar l. gråt: falla, utgjutas. LejonkDr. 71 (1689). Tacksamhetens varma tårar regna / Öfver blommor på din bår i dag. Östergren NDikt. 148 (1879).
γ) i fråga om (ngt som består av en) mängd av likartade partiklar l. föremål (särsk. projektiler o. d.), stundom äv. i fråga om personer l. djur: falla l. kastas l. komma i stor myckenhet l. tätt (jfr α δ', δ); i fråga om eld (jfr β') äv.: falla i form av gnistor. Der kanon kulor rägnade som tätast. Eurén Kotzebue Orth. 1: 47 (1793). Dalin (1855; i fråga om eld). Tusentals buketter regnade .. öfver vagnar och vandrare. Nyblom Bild. 37 (1864). Syrenhäckarna .. läto sina gredelina blomblad regna genom luften. Krusenstjerna Pahlen 1: 11 (1930). Från stora porten, från lilla bakporten, från murar och kringliggande hustak regnade det poliser. Andersson KinPingv. 421 (1933). Kring bordet, på vilket den grova, välkända brännvinsbuteljen stod .. regnade kortlapparna. Lo-Johansson Stat. 2: 227 (1937). — särsk.
α') i fråga om pängar o. d.: kastas i stor myckenhet (vid utdelning); äv. i bilder som beteckna att pängar inflyta i stor myckenhet. Folket behöfver bara se .. (titeln på ett visst teaterstycke) på Affichen, och det skall regna penningar. Nordforss Theaterdir. 32 (1799). Blanka skådepengar regnat / Bland de trogna Stockholms-borna. Snoilsky 2: 20 (1881; vid Kristinas regeringstillträde). Wedin Rothstein Welzl 210 (1932; i bild).
β') (tillf.) i fråga om eld från skjutvapen: kastas l. spruta (ur skjutvapens mynning). En oafbruten eld från 70 eldgap regnade mot höjden. Rappe Nordarm. 205 (1874).
δ) allmännare, i fråga om mängd av likartade företeelser l. (i vitter stil) i fråga om ngt abstr.: (upp)komma l. förekomma i stor myckenhet (jfr α δ', γ); särsk. i uttr. rägna på l. över ngn l. ngt, komma ngn l. ngt till del l. drabba ngn l. ngt i stor myckenhet; jfr HAGLA 2 a. (Gud) skal offuer honom regna låta sina strijdh. Job 20: 23 (Bib. 1541; Luther: regenen lassen seinen streit; Bib. 1917: sin vredes glöd skall Gud sända). Himmelsk tröst tå på mig rägnar. Kolmodin Dufv. 192 (1734). Uti ifren, att uptänka något nyttigt för fäderneslandet, regnade nya förslager. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 164 (1852). Det har .. regnat undantagslagar över den romerska kyrkan. Månsson Rättf. 2: 85 (1916). Över dessa stackars ungdomar regna underbetygen. TSvLärov. 1940, s. 418. — särsk.
α') i fråga om hugg l. slag o. d. Rätt nu skal det rägna örfilar. Lindahl L'avoc. sav. 30 (1757). Puffar, / Knuffar, / Skuffar / Rägna de sku i Calas / Väggmellan / Om du ej tömmer ditt glas. Bellman (BellmS) 2: 149 (c. 1770, 1791). Som ni kanske märkt, regnar det knifhugg här i staden. Janson CostaN 1: 159 (1910).
β') i fråga om skrifter, karikatyrer, skällsord, beskyllningar o. d. Än rägna skälsord mot min ära, / Af de fördömda knecktarna. Bellman Gell. 64 (1793). Pamfletter och karrikatyrer regnade på (skådespelaren) Kemble (som påstods ha tillskansat sig för höga gager). MoB 7: 115 (1809). Smickrande tal och verser regnade öfver honom. Hellberg Samtida 11: 112 (1874). Olsson Herdam. 3: 105 (1948).
ε) (i vitter stil) i fråga om blod (jfr α α'), i bilder som beteckna blodig strid o. d.; jfr BLOD-RÄGN 2. Noreen SmDiktLejonk. 115 (i handl. fr. 1692). Der kulan hviner och der blod det regnar. Runeberg 5: 51 (1860).
2) om ngt som alstrar ngt som liknar rägn l. om ngt varifrån ngt som liknar rägn kommer.
a) motsv. I 2, om moln l. vind o. d.
α) (†) i uttr. blodmolnet (l. dödsmolnet) rägnar, ss. beteckning för att en blodig strid (på liv o. död) rasar. Blodmolnet regnar. Ling Gylfe 41 (1812; uppl. 1814: dödsmolnet).
β) (i vitter stil) med obj. betecknande ngt som liknar ett rägn: låta (ngt) falla (på l. över ngn l. ngt); särsk.
α') [jfr 1 b α] i fråga om företeelse i naturen; i sht i fråga om ngt som tolkas ss. ett järtecken. Runius (SVS) 1: 5 (c. 1710). En förbisväfvande sky regnar manna öfver marken. Fahlcrantz 7: 191 (c. 1835, 1866).
β') [jfr 1 b δ] med avs. på ngt abstr. Alla dessa Molnen, som nu en tid regnat öfver oss olyckor och elände, skola .. försvinna. Mörk Ad. 2: 99 (1744); möjl. särsk. förb. O huru skönt två trogna hjertans möte! / Må himlen regna nåd på hvad som knoppas / Emellan dem! Hagberg Shaksp. 11: 342 (1851; eng. orig.: Heavens rain grace / On that which breeds between them). Andersson Syndafl. 20 (1889).
b) (mera tillf.) om maskin: spruta fram vatten så att det liknar rägn. Vi finna (i en inventarieförteckning från ett franskt slott på 1400-talet bl. a.) en maskin, som regnar, åskar, snöar och blixtrar, såsom komme det från himmelen. MeddSlöjdF 1893, s. 57.
c) [jfr 1 b β] (i vitter stil) om öga: gråta; ngn gg äv. om person (i uttr. rägna med sitt öga); äv. med obj. betecknande dels gråt: låta (gråt) strömma, dels handling som är förenad med gråt: gråta o. därigm framföra (avsked o. d.). Ögat regnar Grååt. Spegel GW 291 (1685). Och dina skumma ögon, (förmå ej längre) regna / Sitt afsked, öfver hennes bår! Leopold 2: 207 (1801, 1815). Aldrig skall jag hinna lefva nog / Att med mitt öga regna öfver minnet / Så att det gror och spirar himmelshögt / Till hågkomst af min ädle man och herre. Hagberg Shaksp. 3: 292 (1848; eng. orig.: to rain upon remembrance with mine eyes). Därs. 7: 122 (1849).
d) allmännare: låta (ngt) falla l. strömma ut (över ngt l. kring ngn o. d.), ge ifrån sig (ngt) i stor myckenhet. Qvällsoln nya blomstermönster / Målar bjert på trädgårdssäng / Regnar öfver slottets fönster / Rosor från en himmelsk äng. Snoilsky 1: 302 (1878). Mörka granar, barr och vällukt kring den tyste främling regnen! Wirsén LifvVår 60 (1888). Taket regnade gips. Siwertz Eld. 7 (1916). Röken .. regnade sot öfver hela däcket. Jernström Conrad Taif. 35 (1918; eng. orig.: raining soot).
3) om ngn som låter ngt som liknar rägn falla o. d.
a) (numera bl. i vitter l. högre stil) motsv. I 3, om gudamakt (l. person som liknas vid en gudamakt): låta (ngt som liknar rägn) falla (på l. över ngn l. ngt). (Herren) skal regna offuer the ogudhactigha snaror eeld swaffuel. Psalt. 11: 6 (öv. 1536; Vulg.: pluet super peccatores laqueos; Bib. 1917: låta ljungeldssnaror regna). I regnen manna, mina sköna damer, / På deras väg, som hungra. Hagberg Shaksp. 12: 394 (1851; eng. orig.: you drop manna). jfr: Så länge nåden sin manna regnar. Bäckström DramStud. 58 (1870); jfr 2 d.
b) [jfr 1 b γ] om ngn som avlossar skott o. d.
β) (numera föga br.) med obj. betecknande projektiler o. d.: låta (ngt) falla (över ngn) i stor myckenhet, låta skurar av (ngt) hagla (över ngn). Preussarne regnade jern. Nyblom VDikt. 268 (1870, 1876). (Indianerna) svepte .. tätt förbi corral'en .. och tillbaka igen, regnande pilar öfver oss hvar gång. Zilliacus Indiankr. 157 (1898).
c) [jfr 1 b δ] (i vitter stil) med obj. betecknande yttrande: låta (ngt) strömma in (i ngns öron) i stor myckenhet. Alla de / Som voro hans kamrater nyss .. / Uppvakta honom i hans förmak, regna / Uti hans öron andakts-hviskningar. Hagberg Shaksp. 7: 7 (1849; eng. orig.: rain sacrificial whisperings in his ear).
4) i p. pf.
a) (†) i uttr. är rägnat blod, det har rägnat blod (se 1 b α α'). (I sept. 1709) war äfwen regnat blod vti en by, som .. heter Wad. Swedberg Dödst. 558 (1711).
b) (föga br.) om person: kommen (till en plats o. d.) utan egen medvärkan l. vilja. Att regnad hit som vilsen droppe rinna, / ej veta hvarifrån, ej hvarför finna! Damm Rubaiyat 68 (1912).
c) (†) i uttr. vara rägnad av himmeln, ha fallit från himmeln, vara en skänk från himmeln. Godzen kunna icke vara regnade utaf himmelen. RARP 9: 242 (1664). Dalin Vitt. II. 4: 214 (1761).
d) [jfr (2 o.) 3] (†) i uttr. bliva rägnad på ngn, falla ned över ngn, komma ngn till del. Jag lefde med min man i allsom största fägnad, / Och himlens nådes dagg blef daglig på oss rägnad. Kolmodin QvSp. 1: 681 (1732).
Särsk. förb.: RÄGNA AV10 4, förr äv. UTAV. (mera tillf.) till I 1, med konstruktionsväxling o. saksubj.: sköljas av (ngn l. ngt) gm rägn. VDAkt. 1686, nr 249. —
RÄGNA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till I 1, opers., i uttr. rägna igenom ngt, rägna tvärs igenom ngt, rägna så att ngt blir vått tvärs igenom; äv. utan obj. Ekblad 284 (1764). En hatt som det regnar igenom. Nordforss (1805). jfr genomrägna. —
1) till I 1.
a) opers.: rägna så att rägnet tränger in l. faller in (ngnstades l. genom en öppning l. genom ngt otätt). Lind (1738). En näsa, som är .. trubbig och uppåtvänd, så att det kan rägna in i den. GHT 1898, nr 279 B, s. 1. Torpare, i hvilkas stugor det regnade in. PT 1899, nr 215 A, s. 3.
b) (föga br.) med konstruktionsväxling, med subj. betecknande ngt som rägn tränger igenom: genomträngas av rägn, släppa in rägn. Taklöken .. växte ända upp till takryggen, som då och då regnat in och botats med torf. Norlind Hell 1: 34 (1912).
c) (tillf., skämts.) i uttr. låta rägna in sig, låta sig bli inrägnad (ngnstädes), stanna kvar (ngnstädes), då rägn hindrar en att bege sig bort. I Nås blefvo vi inregnade en hel dag och det blef ganska dyrt. Vi läto vid senare tillfällen regna in oss hos släkt och vänner. Det blef mycket billigare. TurÅ 1907, s. 239.
2) (†) till II 1 a β, opers., i uttr. rägna in i ngns huvud, ss. beteckning för att ngn icke är klok. Lind 1: 234 (1738).
3) till II 1 b γ, i fråga om (ngt som består av en) mängd av likartade partiklar l. föremål: falla l. kastas in (ngnstädes) i stor myckenhet. Pilar och spjut regnade in bland fienderna. Schück o. Lundahl Lb. 1: 48 (1901). —
1) till II 1 b: falla ned ss. rägn l. på ett sätt som liknar rägn.
a) till II 1 b α; särsk. till II 1 b α δ', i hyperboliska uttr. för att beteckna att ngra uppträda i stor myckenhet. (Danskarna) bekende, at the .. dårligha talat hadhe, ther the sadhe sigh wilia slås med bönder, ther the och regnadhe nidh aff himmelen. OPetri Kr. 322 (c. 1540). Förderfvet är för dören. Sodom skal gå vnder. Vredes elden lärer snart regna neder. Scherping Cober 2: 312 (1737). Fålk, som icke vetat hvar desse diuren bo hafva trot, at de rägnat neder af himmelen. VetAH 1740, s. 329. Kexél 1: 166 (1789).
b) (i vitter stil) till II 1 b β: rinna, falla. Fast bittra tårar regna ner, / Jag tänker tankar ljufva. Böttiger 2: 177 (1857).
c) till II 1 b γ: falla l. komma ned (på l. över ngn l. ngt) i stor myckenhet; äv. i uttr. rägna ned i ngt, om ngt som upplöses i smådelar: falla ned i form av ngt. Det (dvs. hoppets tämpel) springer up i skyn i tusen klara strålar, / I ljusblå stjernor, se'n det långsamt regnar ner. Creutz Vitt. 22 (1761). En lång stund måste det regna gråsparvar ner på en av kullarna, innan (osv.). Lagerlöf Holg. 1: 83 (1906). Projektiler regnade ner öfver oss. VFl. 1907, s. 154. I Holland reser sig folket mot sina välgörare och hjälper fiender, som regnat ned bakom de tyska linjerna. GHT 1944, nr 215, s. 6.
d) (i sht i vitter stil) till II 1 b δ; särsk. i uttr. rägna ned på l. över ngn l. ngt, komma ngn l. ngt till del l. drabba ngn l. ngt l. ösas över ngn l. ngt (i stor myckenhet). Borg Luther 2: 570 (1753). Du skall icke tro, att lifvets goda regnar sjelfmant ner öfver den drömmande. Tegnér 7: 228 (1837). Så fort förslaget är anmäldt till kommittébehandling regna ändringsförslagen ned öfver det. Vallentin London 302 (1912). Framgångarna ha regnat ned på honom. Auerbach (1913). Det formligen regnade ned äreröriga pamfletter över honom. Grimberg VärldH 10: 266 (1941). särsk.
e) (†) om person: oförmodat dyka upp l. infinna sig (ngnstädes), komma nedramlande (ngnstädes). Den förste bäste, som regnar ned ifrån landsvägen. Topelius Vint. I. 1: 296 (1859, 1880). Dens. Fält. 5: 73 (1867).
2) (i vitter stil) till II 2.
a) till II 2 a, om moln l. vind o. d.
α) (†) i uttr. rägna ned med ngt, låta ngt falla ned på ett sätt som liknar rägn. Huru leker icke den glada västan uti de många molnen af blom, blom, dem han liksom förer med sig mot himmelen, och regnar sedan neder med dem tilbaka. SvMag. 1766, s. 490 (t. orig.: regnet mit ihnen herab).
β) till II 2 a β β', med obj. betecknande ngt abstr.: låta (ngt) falla l. utgjutas o. d. (på ngt). Nu har sigh himlen öpnat widt / Och målnen sigh omkring vthspridt, / At rägna ned rättfärdigheet, / Gunst, nåde och barmhertigheet. Kolmodinus Gen. D 6 a (1659). Hagberg Shaksp. 10: 384 (1850).
b) allmännare (motsv. rägna II 2 d): låta (ngt) falla. Mildt kastanjen regnar ned sin blom. Fröding NDikt. 69 (1894).
3) (tillf.) till II 3, om person: kasta ned (ngt) i stor myckenhet. (Postiljonen) som regnade bref .. ned ifrån toppen af vagnen. Nyblom Hum. 78 (1874; eng. orig.: rained). —
RÄGNA SÖNDER10 40. till I 1, med konstruktionsväxling o. saksubj.: falla sönder till följd av rägn. Av .. lertegel bygga .. (indianerna i Mexiko) sina primitiva bostäder, som kanske stå ett par år och sedan regna sönder. SvD(A) 1920, nr 264, s. 3. —
RÄGNA UT10 4.
2) (föga br.) till I 1 f β, i pass.: försvinna l. plånas ut till följd av rägn. Murar som vittrat, färger som regnats ut, förgyllningar som flagrat af. Lindqvist Stigm. 52 (1906).
3) till II 1 b γ: falla ut (i stor myckenhet). (I en beskjuten kyrkas valv) gapa väldiga hål efter granater, från vilka skärvorna regnat ut över kolonnerna. Hedin Front. 185 (1915). —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content