RÄNDER rän4der, sbst. pl.; best. -na.
Etymologi
[sv. dial. rand, rann, f. l. n., glest innertak, stege i taket för torkning av bröd, skulle, rannar, rander, ranner, ränder, ränner, pl., (längsgående l. tvärgående) bjälkar i taket, tvärstänger ovanpå sådana bjälkar, skulle; jfr sv. dial. randstång, rannstång, stång fastspikad tvärs över bjälkarna i taket, d. rand, rånd, bjälke (över eldstaden), loft av lösa stänger, nor. dial. rand, rånd, f., utrymmet under taket strax över eldstaden i rökstuga l. eldhus, liten hylla l. ett par små bjälkar ovanför eldstaden, tvärbjälke mellan långväggarna nära eldstaden; möjl. sammanhörande med nor. dial. rane, m., stång, stake, högt smalt träd, sv. dial. rana, skjuta i vädret (jfr RAN, adj.), RINNA, RÅNE, sbst.2, o. RÄNNA, v.; jfr Eriksson Hjäll 114 ff. (1943), Widmark U-omljud. 1: 118 ff. (1959). — Jfr RÄNNE, sbst.1]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på bjälkar mer l. mindre nära taket i ett (ut)-hus vilande botten av löst lagda stänger l. bräder; äv. om utrymmet mellan sådan botten o. taket (använt ss. förvaringsplats för säd o. d.); jfr RÄNNE, sbst.1 En Lada m(e)dh ett gålff Loffua och Rändher. VadaKInvent. 1612. Skån, eller som på andra orter kallas ränderna, är rätta rummet för Hvetet i Ladan. Brauner Åker 48 (1752). jfr (tillf.): Man får .. (i ett föreslaget torkskjul) omkring kärfven ett fritt luftrum .. Upptill fria luften och nedtill glesa ränder af ribb eller dylikt. NDA 1912, nr 276, s. 1.
