publicerad: 1961
RÄNTMÄSTARE rän3t~mäs2tare, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. =; äv. (i sg. obest., ss. titel framför personnamn, numera bl. vard.) RÄNTMÄSTAR rän1tmästar l. 3~20, m.||ig.; förr äv. RÄNTMÄSTER, m.; best. -en.
Ordformer
(ränt- (re-, -nn-) 1586 (: Renntmest(ar) dreng) osv. ränte- (re-) 1541—1848. ränto- (re-) 1526—1749. -mästar, framför personnamn 1629 (: Generall Rentmestar Mårten wegnitzer), 1902 osv. -mästare (-me-, -ere) 1526 osv. -mäster (-me-) 1560—1644, 1736 (: Räntmäster Hr. Petter Psilanderhielm))
Etymologi
[y. fsv. räntemästare (HSH 1: 15 (1527; om nederländska förh.)); jfr d. rentemester, lt. rentemester, mnl. rentemeester (holl. rentmeester), mht. o. t. rentmeister; av RÄNTA, sbst.1, o. MÄSTARE]
(utom i a o. d numera bl. i skildring av ä. förh.) (titel för) ämbetsman med uppgift att (ss. överordnad tjänsteman i l. föreståndare för räntekammare) handha ekonomisk förvaltning för statens l. viss institutions räkning; äv. om person i enskild tjänst med uppgift att handha ekonomisk förvaltning för sin arbetsgivares räkning; förr äv. allmännare: skattmästare l. kassaförvaltare l. kassör o. d.; äv. oeg. l. bildl. Helsar idher Erastus stadzens rentomestare. Rom. 16: 23 (NT 1526; Luther: Rendmeister; Bib. 1917: kamrerare). Edén 1Centralr. 121 (cit. fr. c. 1558; vid hertig Eriks hov i Kalmar); jfr c. Juda, then ther hade ett höght kal och ämbete ibland Apostlarna, så att han baar pungen och war Rentemestare. PJGothus Savonarola SyndSp. D 2 a (1593). Sqwalrare (äro) dieffwulsens räntemästare oc advocater. Bullernæsius Lögn. 215 (1619). Påfwens Räntmestare. Schroderus Os. III. 1: 160 (1635). Scholæ Rector, som Räntemästaren är, skal åhrligen i rettan tijdh hafwa Rächningarna färdiga. HSH 33: 298 (c. 1650). Joachim Brahes Räntemästare, en gråhårig man, hvilken hade fölgt sin Herre til Stockholm. Celsius G1 1: 78 (1746). Militär-förvaltningen (i sardinska armén) utgöres af .. artilleriets räntmästare och ingeniörtjenstemännen. KrigVAT 1857, s. 355. — särsk.
a) om (l. ss. titel för) var o. en av de ämbetsmän som hade ansvaret för uppbörden inom kammaren (se KAMMARE, sbst.2 9 a); sedermera om (l. ss. titel för) ämbetsman (förr äv. vardera av två ämbetsmän) med uppgift att förestå räntekammaren (se d. o. a) inom kammaren resp. (o. i fråga om nutida förh. bl.) inom statskontoret; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i uttr. K. Maj:ts (och riksens) l. Kungl. räntmästare; jfr b. Räntemästere äre Jöns Månsson, Måns Olsson, Sven Biörsson, Hans Tomesson. Edén 1Centralr. 121 (cit. fr. 1557). H. K. M:ttz räntemästere Hinrich Matzson. 2SthmTb. 4: 519 (1574). Kongl. Räntmästaren Råfält. SthmStadsord. 2: 436 (1717). Kongl. Maj:ts och Riksens Räntemästare. Rüdling 148 (1731). SvStatskal. 1961, s. 211 (vid statskontoret).
b) [jfr a] (om förh. under 1500- o. 1600-talen) i uttr. överste räntmästare, (titel för) ämbetsman med uppgift att förestå rikets uppbörd o. handha viss ekonomisk förvaltning (äv. kallad: överste l. riksens skattmästare l. överste tesaurarius). Fant Obs. 5: 43 (1560). Edén 2Centralr. 64 (1902; om förh. 1611).
c) (titel för) ämbetsman med uppgift att handha uppbörd o. vissa andra ekonomiska angelägenheter inom ett förvaltningsområde; särsk. om lanträntmästare. Den ordning, wij hafue giffuidt wår renthemester i Findland .. om städernes taxe. PrivSvStäd. 3: 587 (1587). Räntemestaren på Bahuus. KulturbVg. 3: 187 (1682). Räntemästaren i Stockholms Län. PH 8: 83 (1765). — jfr LANT-RÄNTMÄSTARE.
d) (numera icke officiell) benämning på föreståndaren för drätselvärket vid universitet (sedan 1956 officiellt kallad: akademiräntmästare); jfr RÄNTEKAMMARE b. Ther (dvs. vid Uppsala universitet) wille och wara en Quæstor eller Räntemestare, som hafuer medh all academiæ vpbörd och vthgift til at beställa. Annerstedt UUH Bih. 1: 142 (i handl. fr. 1617). Edel och Höglärde. Kallas .. item Lectores vid Gymnasierna som ei äro Prester jämväl ock Räntmästaren, Secreteraren och Adjuncti vid Academien. Biurman Brefst. 64 (1729). Academiens Räntmästare njuter enahanda lön och förmoner, som Professorerne. Schulzenheim PVetA 1799, Bih. s. 30. Räntmästaren och kamreraren (vid Uppsala o. Lunds universitet) skola .. förvalta universitetets drätselverk. SFS 1908, nr 135, s. 36. — jfr AKADEMI-RÄNTMÄSTARE.
Ssgr (i sht i skildring av ä. förh.; i den mån ssgrna ansluta sig till a l. d dock med bruklighet i fråga om nutida förh. motsv. den som angivits för dessa moment): RÄNTMÄSTAR-, äv. RÄNTMÄSTARE-BEFATTNING. jfr befattning 2 d. Annerstedt UUH II. 2: 103 (1909). —
(a) -DRÄNG. (†) om vaktmästare l. dyl. hos räntmästare. HovförtärSthm 1586 B, s. 33 (: Renntmest(ar)dreng). —
(a) -KAMMARE. (-ar- 1567) (†) (lokal för) den avdelning av kammaren (se kammare, sbst.2 9 a) som handhade uppbörden; jfr räntekammare a. Edén 1Centralr. 121 (cit. fr. 1556: räntemäst[are] kammaren). SthmSlH 1: 93 (i handl. fr. 1567). —
-PLATS. (-are- 1909) (numera mindre br.) jfr -befattning. Annerstedt UUH II. 2: 51 (1909). Därs. 55. —
Avledn.: RÄNTMÄSTARINNA, f. (räntemästerinna) (†) kvinnlig räntmästare. Barckhusen Cotossichin 37 (1669; vid ryska hovet). —
RÄNTMÄSTARSKAP, n. (räntmäster- 1644) (numera bl. tillf.) räntmästares ställning l. ämbete; äv. om den tid varunder ngn är räntmästare. Uplästes och ett bref ifrån Consistorio i Ubsala, begärande H. K. M:tt ville tillholla Adsessoren Mag. Ericum Olai att erleggia den post han vidh varande sitt räntmesterskap hoos Academien är blefven skyldigh. RP 10: 572 (1644). —
RÄNTMÄSTERSKA, f. (ränt- 1698—1776. ränte- 1723—1791) (†) räntmästares hustru l. änka. VDAkt. 1708, nr 388 (1698). IT 1791, nr 70, s. 1.
Spoiler title
Spoiler content