SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1962  
RÄTTELIGEN rät3elig2en, äv. -li2gen, l. (numera bl. i bet. 1 a, 2, 5) RÄTTSLIGEN rät3sligen2 l. -lig2en, äv. -li2gen, l. (numera bl. i bet. 5) RÄTTSLIGT rät3slig2t, äv. (numera bl. tillf., ålderdomligt) RÄTTELIG rät3elig2, äv. -li2g, förr äv. RÄTTLIG l. RÄTTSLIG l. RÄTTELIGA l. RÄTTLIGA l. RÄTTSLIGA l. RÄTTLIGEN l. RÄTTLIGT, adv. -ligare (†, Hes. 33: 24 (Bib. 1541), VDAkt. 1698, nr 19).
Ordformer
(redz- 15581617. res- 1534c. 1620. ret- 15231615. rete- 15891593. rets- (-tz-) 15261741. rett- 1626. rette- 15231757. retts- (-ttz-) c. 15401739. rädz- 1615. räss- 1526. rät- 15281766. räts- (-tz-) 15251790. rätt- 16351854. rätte- 1526 osv. rätts- (-ttz-) 1555 osv. -li 1688 (: rättli')1722. -lig 15501824, 1937. -liga 15251839. -ligan 15261633. -lige 15231593. -ligen 1547 osv. -ligie 1589. -ligien 1590. -ligin 1593. -lign 1712. -ligt 1688 osv. -lin 1703 (i vers))
Etymologi
[fsv. rätlika, rätslika, rättelika, rättelik, rätteligan m. fl. former; jfr fd. rætlik, rættælic, rætteligen, rættælikæ m. fl. former (d. retlig, retligt, rettelig, äv. retteligt, i ä. d. äv. ret(te)ligen), isl. réttliga, réttiliga, mlt. rechtliken, mnl. rechtelike, rechtelic, rechteliken (holl. rechtelijk), mht. rëhtlīche (t. rechtlich), eng. rightly; till (RÄTT, sbst.2, o.) RÄTT, adj.2; delvis dock (i sht i bet. 5) avledn. av RÄTTSLIG, adj. — Jfr O-RÄTTELIGEN]
1) (på ett sätt som är) i sin (behöriga) ordning, som sig bör; på ett sätt som överensstämmer med vad som är föreskrivet l. med vad som kräves l. är lämpligt o. d.; på rätt l. vederbörligt l. föreskrivet l. lämpligt sätt; rätt (se RÄTT, adv. 2), riktigt (se RIKTIG II 1), vederbörligen; numera bl. med mer l. mindre tydlig anslutning till (o. övergående i) a. Såå wardher nw .. (tredje) bodhet retzliga hollit, när menniskian .. läther gudh regera sich. OPetri 1: 15 (1526). (Envar som) haar thet vpsåt at han sigh / Omwända wil, och rättelig / I Christo lefwer. Ps. 1695, 16: 7; jfr Ps. 1937, 190: 7. (Att) rätteligen utsäga orden pluraliter. Botin SvSpr. 66 (1777). Ingen bränvinspanna bör lemnas ur Kopparslagarens verkstad, förr än den är rätteligen mätt. LBÄ 29—31: 199 (1799). Jämna och rätteligen dikade åkrar. Retzius FlOec. 129 (1806). Hovrättsrådet .. ansåg inskrivningsdomaren hava rätteligen förfarit och lämnade i följd härav ansökningen utan bifall. 1NJA 1948, s. 86. — särsk.
a) i sht jur. på ett sätt som överensstämmer med l. är föreskrivet i l. är tillåtet enligt gällande lag o. rätt, i enlighet l. överensstämmelse med (gällande) lag o. rätt, i laga ordning; juridiskt riktigt; rättsenligt, lagligen; stundom övergående i bet.: rättmätigt; jfr RÄTT, adv. 2 e. Thaa tagha wij Oc wndfaa Alla Sistrena i förnempde wreta klöster .. med Alt thet som them retlige tiilhörer i wor konungxlige Vern Ffriid Oc hengn. G1R 1: 150 (1523). Tomos gulsmidt .. sagde sich wa[re] nermer til at køpa .. (tomten), tha suarade Ped[er] at inth[et] wille han haffue tomptena om ha[n] matte icke rætzliga køpa he[n]ne, tha wart th[et] ransakat. OPetri Tb. 45 (1525). Konungen låte en hvar blifva dömd af den Domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder. RF 1809, § 16. Hov R:n (lämnar) stallägarnas invändning, att målet icke blivit rätteligen anhängiggjort, utan avseende. 1NJA 1947, s. 556. Av stadsägan nr 606 har uppkommit den rättsligen bildade tomten nr 8 kv. Brevbäraren. Därs. 1952, s. 589.
b) (†) i fråga om undersökning l. eftertanke l. varseblivning l. kännedom o. d., övergående i bet.: ingående, grundligt, ordentligt; riktigt (se RIKTIG II 3), säkert, med säkerhet; jfr RÄTT, adv. 4; i negerade uttr. äv.: (så) noga. När wij wele rätzliga see til, thå finne wij thet j sanninden ath Påwen (har förvillat världen). OPetri 1: 160 (1527). Hertogana (blevo) mykit bekymbrade ey retzliga wetandes hwad the foretagha skulle. Dens. Kr. 103 (c. 1540). (Soldaterna) togho Flycht, förr än the finge rätzligen Ögnesichtet på the Hussiters Krijgszhäär. Schroderus Os. 2: 787 (1635). Hijt Jordemaskar hijt! Här kunn' I rättligh lära / Hur' fåfängt all ting är. Lucidor (SVS) 148 (1671). Utan att så rätteligen veta hvarom saken handlade (hade han osv.). Sturzen-Becker 2: 96 (1851, 1861).
c) (†) i fråga om beskrivning l. redogörelse l. redovisning l. bedömning o. d.: på ett sätt som överensstämmer med l. ger en riktig bild av rätta l. värkliga förhållandet l. sanningen, rätt (se RÄTT, adv. 2 c), riktigt (se RIKTIG II 1 d); adekvat; korrekt; sanningsenligt, sant; utan fel, felfritt. Retteligha swaradhe tw. Luk. 10: 28 (NT 1526; Bib. 1917: Rätt svarade du). At rätteligen beskrifva Amsterdam .. behöfde utföras i en större och vidlöftigare bok. Brelin Resa 129 (1758). Föreskrifne Persedlar, äro .. richtigt wordne aflefvererade och rätteligen uträknade. HovförtärSthm 1769, s. 2231. Rätteligen dömde Karl (X) Gustaf, när han skref till Polens granne, Kurfursten af Brandenburg: ”Polen är i ett tillstånd, att många vilja det dela.” Afzelius Sag. IX. 1: 71 (1859). särsk. i sådana uttr. som rätteligen sagt l. att tala, om man skall uttrycka sig fullkomligt korrekt, för att vara exakt; rättare sagt; rätteligare sagt, rättare sagt; jfr RÄTT, adv. 2 a ζ, η. Dhe bäste Capellans Hemman i Häradet, och rätteligare sagt i hela Stifftet. VDAkt. 1698, nr 19. Svedelius Statsk. 1: 18 (1868: rätteligen sagdt). (Skolan) har för närvarande 2 lärjungar, rätteligen att tala endast 1. Samtiden 1874, s. 657.
2) (numera bl. mera tillf., i sht arkaiserande) ss. beteckning för att man anger l. fastställer o. d. det rätta l. värkliga förhållandet l. sanningen rörande ngn l. ngt (i sht i fråga om att ange ngns l. ngts identitet l. värkliga natur o. d.): egentligen (se d. o. 4), i själva värket, i värkligheten, strängt taget, noga räknat, i grund o. botten; jfr 4 o. RÄTT, adv. 4. Förra än iach .. giffuer sakena före, wil iach först bescriffua hwar closterleffnat haffuer retzligha sin vrsprung. OPetri 1: 475 (1528). Det är rättlig göra lycka, / At lyckan .. städs anse med förakt. URudenschiöld Vitt. 380 (c. 1735). Oraklet i Dodona, der siaresvaren .. tolkades af dufvor, rätteligen prestinnor, som kallades så. Sander Ros 180 (1876). Nu är det ofta alldeles omöjligt att i förväg avgöra, vad som rättsligen hör till begreppssfären i fråga. Larsson Kunsk. 99 (1909). Moberg Rid 137 (1941). — särsk. ss. bestämning till adj. l. adv. l. poss. pron. o. d.: i egentlig l. värklig mening, värkligen; alldeles, helt och hållet, fullkomligt; jfr RÄTT, adv. 4 b. Ingen war retzliga trygger heema widh sitt eghit. OPetri Kr. 149 (c. 1540). Om Sonen gör idher frij, så ären j retzligha frij. Joh. 8: 36 (Bib. 1541; NT 1526: sannerligha; Bib. 1917: verkligen); jfr: Den Sonen gör fri, han är rättsligen fri. Lidman FörgängTräl. 81 (1928). Tÿ är thet och medh theszom allom (som ägna sig åt saker som de icke äro lämpade för) ickie annat än ÿdhel dårhett och galenskap och lÿckas thett medh inghom thera någhen tidh rettzligha well. LPetri Œc. 63 (1559). Och rätzliga sant ähr / .. när Hustrun älskas och ähras / Högfärdig hon strax blijr. CupVen. C 6 a (1669). Låt alla sysslor min' / .. vitne bära, / At jag är rätslig tin. SionSång. 2: 117 (1745). Wikner Pred. 385 (1879).
3) (†) med skäl l. fog l. berättigande, med rätta (se RÄTTA, sbst.2 1 a), icke utan orsak; stundom: rättvist; särsk. dels föregånget av den adverbiella bestämningen : berättigat, befogat, dels i komparativ: med större rätt. Retteligha heter han Jacob, ty han haffuer nu twå resor vndertrampat migh. 1Mos. 27: 36 (Bib. 1541; Bib. 1917: Han heter ju Jakob). Abraham war icke vthan en man, och ärffde thetta land, Men wij ärom monge, så ärffue wij landet rettelighare. Hes. 33: 24 (Därs.). Therföre the och af Gudh rätteligen äre straffade wordne, at the icke haffua giffuit Gudh then ähran, som honom allena bör. Petreius Beskr. 2: 186 (1614). Dess mun man rättlig kallar / Een brunn, full liuflighet. Leyoncrona Vitt. 138 (c. 1685). Må vi derföre åter flykta till vårt älskade fosterland! som någon viss så rättsliga ropar. Phosph. 1813, s. 253.
4) om det (går l.) ginge rätt till l. om allt vore l. skall vara rätt; om man gjorde rätt; egentligen (se d. o. 4 c); i sht ss. bestämning till verbet böra; jfr RÄTTA, sbst.2 1 a slutet; ofta svårt att skilja från (1 o.) 2. The (barn) som vthi .. (Kristi) hender och wårdnat stellas, antingen genom doop och åkallan, såsom retzliga böör tilgå, eller allena genom bön. KOF 1: 217 (1575). Rätteligen bör äfven den syrgas, som blodet upptager genom andedrägten, räknas till födoämnena. Berlin Lrb. 15 (1876). Vilken idyll! borde jag ju rätteligen ha utbrustit, då jag satte min fot på Dragsmarks strand. Holmström LändStränd. 1: 71 (1913). De talade ivrigt sinsemellan om .. att jag rätteligen borde kastas utför klippan där tempelskändare brukade störtas ner. Lagerkvist Sibyll. 159 (1956).
5) (numera bl. i formerna rättsligen o. rättsligt) i sht jur. i rättsligt (se RÄTTSLIG, adj. 2) avseende. Biberg 2: 89 (c. 1820). Bestraffningen (skall) vara en rättsligt nödvändig följd af strafflagen och dess öfverträdande. Nyblæus Straffr. 60 (1852). Bosnien och Herzegovina .. äro rättsligen turkiska provinser, men höra faktiskt till den Österrikisk-Ungerska monarkien. Svedelius Statsk. 4: 171 (1891). Behörighet att rättsligt förfoga över annans förmögenhet. SvJuristT 1937, s. 552. Semesterlön är rättsligen jämställd med vanlig arbetslön. 1NJA 1950, s. 235.
Spoiler title
Spoiler content